Hur genetik påverkar bevaring av geparden

Skriven och verifierad av Veterinär Eugenio Fernández Suárez

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

Geparden är känd som ett av de snabbaste djuren i världen, men klassas nu som utrotningshotat. Försök till bevaring av geparden visar att utan tillräcklig forskning för att rädda arten kommer geparden till slut att försvinna.

Hoten mot denna uråldriga vildkatt är många, och ett av dem är gepardens egendomliga historia.

Bevaring av geparden: Genetisk påverkan

För 12 000 år sedan, i slutet av den pleistocena perioden, levde geparder redan på den amerikanska kontinenten såväl som i Europa och Asien.

Deras abrupta utrotning i alla dessa områden ledde till vad vissa kallar flaskhalseffekten – en evolutionär delmekanism som innebär att när det endast finns ett fåtal överlevande individer av en art minskar deras genfrekvens.

Deras avkomma fick lida konsekvenserna av detta i sin reproduktion och med nedsatt resistens mot smittsamma sjukdomar – som båda är viktiga faktorer för överlevnad.

Denna låga genfrekvens har haft långvariga och allvarliga konsekvenser för geparden, som nu har svårt att fortplanta sig, åtminstone i fångenskap.

En studie som publicerades 1981 avslöjade att spermakoncentrationen i ett flertal geparder var 10 gånger mindre än för tamkatter. Och att 71% av dem visade morfologiska förändringar.

I tillägg till detta är geparder parningsbenägna fler än en gång per år, men det är svårt att veta när de är det, vilket försvårar bevaring av geparden för uppfödare och avelsprogram.

Ett annat problem är gepardens låga resistens mot smittsamma sjukdomar, då det har visat sig att de är speciellt mottagliga för sjukdomar som ofta drabbar tamkatter.

Detta inkluderar sjukdomar som felin infektiös peritonit (FIP), som hos geparder har en dödlighet på 60%, jämfört med 2% hos tamkatter.

Intressant nog är det tack vare denna arvsmassa som gepardens kropp inte avvisar hudtransplantationer ens från andra individer.

Dagsläget för geparden

Det är nu viktigare med bevaring av geparden än någonsin tidigare. Det finns i dagsläget färre än 10 000 geparder kvar; en tredjedel av dessa finns i Namibia. Under de senaste 100 åren har antalet geparder minskat med hela 90%.

Geparder är en av de vildkatter som jagar flest boskapsdjur i Afrika. Kanske beror detta på att lejon och hyenor ofta stjäl deras byten.

Det uppstod en liknande situation med den iberiska vargen i slutet av 1900-talet, i vilken nästan 1000 boskapsdjur dödades varje år.

Ett annat hot mot geparden, utöver smittsamma sjukdomar, är illegal handel med levande djur såväl som delar av deras kroppar.

För att stoppa detta försöker organisationer som Cheetah Conservation Fund bidra med utbildningsaktiviteter, ansvarsfull ekoturism och stöd till lokala boskapsägare.

Hundrasen som skyddar boskap mot detta rovdjur, och därav bidrar till bevaring av geparden, är den anatoliska herdehunden.

De är utmärkta medhjälpare till lokala boskapsägare och hjälper till att minska konflikter mellan båda dessa parter.