Hur farlig är pistolmyran?

Förutom att vara ökänd för att orsaka en smärta som beskrivs som “ren, intensiv, skärande” av den amerikanska entomologen Justin Schmidt, vid Biologiska institutet på University of Arizona, utmärker den sig också för sin storlek. Denna myra är ungefär 2,5 cm lång.

Enligt den nuvarande klassificeringen är pistolmyran medlem av släktet Paraponera, av familjen Formicidae, som tillhör ordningen Hymenoptera (steklar). Under lång tid var pistolmyran den enda arten av släktet och stammen, fram till 1994 då dess första utdöda släkting hittades. Den berömda fossilen, klassificerad som Paraponera dieteri, hittades inbäddad i bärnsten i en klippa på Dominikanska republiken.

Den fossiliserade myran Paraponera dieteri fanns under den tidiga Miocen-perioden för 15-45 miljoner år sedan. Det utmärkta bevarandet av fossilen tillät uttömmande jämförelser mellan de två arterna.

Hur känner man igen pistolmyran?

Dessa myror är anmärkningsvärda för sin storlek där arbetarmyrorna kan bli cirka 18-30 millimeter långa. Vid första anblicken ser de ut som tjocka, rödsvarta, vinglösa getingar. Var och en av de stora antennerna bildar sitt eget breda “V”.

Liksom alla primitiva monomorfer visar denna myra ingen polymorfism i gruppen av arbetarmyror. Således är drottningen inte mycket större än arbetarna. Det är viktigt att veta att dessa myror inte är naturligt aggressiva, vilket är en väsentlig aspekt när man ska bedöma hur farlig pistolmyran är. De blir dock aggressiva när de försvarar boet. Studier visar att när de försvarar sig producerar de ett skärande högt ljud samtidigt som de attackerar aggressivt med gadden.

Var kan människan riskera att träffa på pistolmyran?

Den farliga pistolmyran lever över hela central- och sydamerikanska kontinenten, särskilt i den fuktiga neotropiska ekozonen. Det betyder att vi kan stöta på dessa myror i områden såsom exempelvis Honduras, El Salvador, Nicaragua och Costa Rica. De förekommer även i Venezuela, Colombia, Ecuador, Peru, Bolivien och Brasilien.

I allmänhet finns pistolmyrkolonier i låglandsområden, i höjder från havsnivå till 750 meter. Dock har experter samlat exemplar på 1500 meters höjd. Kolonierna kan bestå av några dussin myror upp till hundratals individer. Därför räknar vi pistolmyrans kolonier som relativt små jämfört med andra myror.

I allmänhet försöker dessa grupperingar etablera sig där det finns träd. Även om pistolmyran är ett rovdjur och främst livnär sig på insekter kan de även äta saker som växtsaft och nektar. Det vanligaste är att arbetarmyrorna söker föda genom att borra sig in i träd i området nära boet och leta efter små leddjur och nektar.

Har pistolmyran någon förkärlek för specifika trädarter?

Studier som specialiserat sig på den möjliga selektiviteten hos pistolmyran angående trädarter tyder på att det inte finns någon sådan selektivitet. I allmänhet kommer myran att bosätta sig i träd med skydd av stora blomsterbuketter, tillgång till nektar och med tillgång till lövtaket.

Två studier som ägde rum på Costa Rica och på Barro Colorado fann ungefär fyra pistolmyrbon per hektar skog. På Barro Colorado hittades bon under 70 olika trädslag, sex olika buskarter, två typer av lianer och en palmart.

Bon var vanligast under lövtaket från Faramea occidentalis och Trichilia tuberculata, men dessa träd är också de vanligaste i denna skog.

På Costa Rica fanns bon med en högre frekvens än vad som kunde förväntas baserat på överflödet av Alseis blackiana, Tabernaemontana arborea, Virola sebifera, Guarea guidonia och Oenocarpus mapora. Dessa trädarter verkar gynna pistolmyrans välmående.

Hur farlig är pistolmyran?

Vi vet att många getingar, bin och myror (i ordningen Hymenoptera) genererar gift eller giftiga ämnen som en defensiv metod. Således har honorna hos en stor majoritet av stekelfamiljen utvecklat en stickande gadd i slutet av buken. Detta vapen utgör en evolutionär anpassning av vad som egentligen är insektens ägglossningskanal (se Aculeata).

Det är intressant att veta att myrorna i familjen Formicidae i allmänhet attackerar genom bett. Men vissa arter, inklusive pistolmyror, gör det också genom stick från gadden. Sticket är dock vanligtvis inte dödligt för människor.

Varför gör ett myrbett så ont?

Det är viktigt att notera att intensiteten av smärta som ett insektsbett orsakar beror på flera faktorer. Till exempel storleken på den stickande insekten, mängden gift som den injicerar och viktigast av allt, de kemiska egenskaperna hos de smärtframkallande beståndsdelarna.

Bland de mest kända ämnena i myrbett är myrsyra. Detta använder exempelvis underfamiljen Formicinae. Vi hittar det faktiskt också i bistick. Det är dock inte det enda ämnet som insekter kan använda sig av. Arten Solenopsis invicta (röda eldmyror) injicerar en alkaloid av piperidin, vilken kallas för solenopsin. Piperidin finns bland annat i svartpeppar.

Du kanske redan känner till de fysiologiska effekterna av vissa alkaloider, såsom morfin, efedrin och nikotin. Insektsbett som släpper ut myrsyra och alkaloider är bara en droppe i havet jämfört med den smärta pistolmyran åsamkar. Det toxin som pistolmyran producerar heter poneratoxin.

Vad vet vi om detta kraftfulla toxin ?

Poneratoxin är ett litet protein som stör natriumjonkanalernas funktion. Dysfunktion hos dessa kanaler stör till exempel nervcellernas förmåga att skicka elektriska signaler från en plats till en annan. Kroppens muskler behöver ha kontroll på nerverna för att fungera.

Således, när någonting stör nervcellernas funktion, kan det orsaka smärta och förlamning. Det är faktiskt en mycket fin linje mellan smärta och domningar orsakad av nervcellsdysfunktion. Detta nervgift orsakar vågor av extrem smärta, kallsvettning, illamående, kräkningar och till och med onormala hjärtrytmer.

Sticket från gadden kan orsaka lymfkörtelförstoring (eller andra lymfkörtelsjukdomar), ödem, takykardi och uppkomsten av färskt blod i offrets avföring. Detta toxin undersöks för närvarande för eventuella medicinska tillämpningar.

Natursamhällen använder sticket i ritualer

Det är intressant att notera att vissa ursprungsbefolkningar i Amazonas i Brasilien och Franska Guyana använder dessa myror avsiktligt. Det kan handla om ritualer för barn, när barnet går in i puberteten och även vid ceremonier för att få en högre social status.

Först bedövar de myrorna genom att doppa dem i ett naturligt lugnande medel. Därefter tänder shamanen eld på cirka 80 myror, vilka har placerats i en handske gjord av löv. Det liknar ugnsvantar och i dem ligger myrorna med gaddarna inåtvända. När myrorna återfår medvetandet ska barnet stoppa in händerna i handskarna.

Målet med denna ritual är att barnet ska kunna behålla handsken på i fem minuter. När det är över förlamar myrgiftet barnets hand och en del av armen, vilken kan skaka okontrollerbart i flera dagar.

Det blir extra intressant att medlemmarna i de stammar som utövar denna ritual har ovanligt lång livslängd. Upptäckten har gjort att vi ställer oss frågan om giftet kan ha effekter som på något sätt stärker individens immunsystem.