Fantastiska kamouflage i insektsvärlden: Mästare på förklädnad

Skriven och verifierad av Veterinär Érica Terrón González

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Spökskräckor är djur som är oerhört skickliga på fantastiska kamouflage och mimikry. De ser nästan spöklika ut, något som både deras svenska namn och deras latinska namn, phasmatodea, från det latinska ordet phasma som betyder “spöke” eller “ande”, hänvisar till.

Med tanke på deras namn och deras häpnadsväckande förmågor är det värt att fråga sig: är kamouflage deras enda sätt att överleva på? Hur bär de sig åt för att göra sina metoder så effektiva?

Fantastiska kamouflage

Tidigare klassificerade man dessa djur i ordningen av hopprätvingar (Orthoptera) tillsammans med gräshoppor och syrsor, men nu har de sin egen ordning, phasmatodea. Vi känner dem vanligtvis under namn som ”vandrande pinnar” eller ”vandrande blad” och de utgör en grupp med mer än 3000 arter. De flesta arter lever i tropikerna, även om det också finns ett par av dem som har sina hem i tempererade klimat.

Varför säger vi att de är mästare på kamouflage och förklädnad?

En del människor kallar dem simulatorer med tanke på deras förmåga att smälta in i landskapet med sitt fantastiska kamouflage. De gör detta genom att anpassa sina färger, former och beteenden som får dem att undgå att upptäckas av andra djur.

Dessutom är de flesta av dem nattaktiva och de håller sig stilla under dagen. Detta gör dem ännu svårare att upptäcka.

Tack vare dessa mekanismer kan de smälta in den vegetation som omger dem och de är mycket framgångsrika med att undvika rovdjur som skulle vilja äta dem.

Utöver detta har de andra defensiva förmågor mot sina fiender. Till exempel har vissa av dem färgstarka mönster på sina vingar, vilket, när de fäller ut vingarna, får dem att se farliga ut.

Men om de ändå blir upptäckta av något rovdjur, kan de använda sig av katalepsi– med andra ord tekniken att spela död. Detta gör dem mindre tilltalande för rovdjuret. En teori är att rovdjur undviker att äta djur som ser döda ut för att det finns risk att bli sjuka om de äter självdöda djur.

Å andra sidan kan de också göra sig av med några av sina lemmar som en sista utväg om ett rovdjur fångar dem. Så du förstår, det är inte bara deras fantastiska kamouflage som gör dessa djur speciella. De har flera förstklassiga överlevnadsförmågor utöver det!

Är alla spökskräckors kamouflage lika?

Nej, vi kan urskilja tre distinkta typer som har specialiserat sig på olika fantastiska kamouflage:

• Vandrande pinnar. De har en långsträckt och cylindrisk kropp och liknar små kvistar eller pinnar, både i färg och form.
• Vandrande blad. De är breda, plana insekter med laminära utvidgningar på benen, och de liknar blad i färg och form.
• Barkliknande spökskräckor. Dessa insekter har robusta kroppar. Vissa av dem har också bulor i form av små ryggar som gör att de liknar barken på ett träd.

Dessutom finns det en sådan stor variation inom ordningen att bland phasmatodea finns världens tyngsta insekter (Heteropteryx dilatata) och även världens största (Phobaeticus chani).

Spökskräckor på den iberiska halvön

Leptynia hispanica är den iberiska vandrande pinnen och den blir inte längre än 5 cm i sin vuxna fas. Kroppen korsas i längdriktningen av en vit linje på en grön eller brungrå bakgrund.

Dess livsmiljö inkluderar de flesta Medelhavsländer där den är väl anpassad till sin livsmiljö. Den äter en växt som heter harris, eller Cytisus scoparius på latin.

En annan art som lever på halvön är den spanska spökskräckan. Detta är en art, som trots sitt namn, även kan hittas i sydöstra Frankrike. Dessa är grönfärgade vandrande pinnar, kanske något mindre än de tidigare vi nämnde.

Reproduktion utöver det vanliga

De flesta arter av spökskräckor reproducerar sig sexuellt, även om partenogenes i vissa fall också kan förekomma. Detta är dock inte normen, eftersom det innebär en minskning av arternas genetiska variation.

Ändå tror forskare att det finns en art av vandrande pinnar som inte har reproducerat sig sexuellt på över en miljon år. Den tillhör släktet timema som ingår i familjen Timematidae (Timema dorotheae).

Forskare vid Simon Fraser University i Kanada har studerat dess DNA och upptäckt att den måste ha en lång historia av asexuell reproduktion. Dessa vandrande pinnar kan skapa genetiska kloner av sig själva och därmed producera avkommor. Fascinerande, eller hur?

Asexuell reproduktion har fördelen att det tillåter snabb tillväxt av populationen. Men den största nackdelen är att eftersom alla individerna är identiska kloner så är deras gener också identiska. Utan att införa någon variation kan ingen evolution ske.

Mästare på kamouflage: viktigt för biologisk mångfald

Djur som är skickliga på att kamouflera sig fångar ofta forskare och djurexperters uppmärksamhet. Detta beror på den fascination de väcker hos oss och även på grund av deras fantastiska funktioner. De är svåra att hitta i naturen och därför svåra att studera och identifiera. Som ett resultat väljer många just kamouflage hos insekter som ämne för en mängd studier än i dag. Detta eftersom det fortfarande finns mycket som är okänt och som väcker nyfikenhet.

Det är verkligen viktigt att uppmuntra intresse och nyfikenhet för dessa och andra insekter hos ungdomar. Tyvärr har dessa djur lite orättvist har fått ett dåligt rykte. Vi inser ofta inte att vi, genom att skydda och bevara dem, hjälper till att hålla planeten och dess biologiska mångfald levande.

Vi hoppas att du gillade den här artikeln och att vi kunde stilla lite av din nyfikenhet (för tillfället i alla fall) om dessa fantastiska djur som delar denna vackra värld med oss.