Poto eller spökfågel: En legendarisk fågel med ett unikt läte

Skriven och verifierad av Biolog Georgelin Espinoza Medina

Senaste uppdateringen: 31 mars, 2024

Namnet poto, urutaú eller “spökfågel” syftar inte bara på en enda fågelart, utan på flera med liknande egenskaper. Namnet kommer från deras speciella utseende och beteende, som gör att de kan kamouflera sig mycket väl i sin omgivning och bli nästan osynlig. Ta reda på allt om poto – du kommer att bli förvånad!

Den har en mörk fjäderdräkt, vilket gör att den kan gömma sig i sin naturliga livsmiljö. Denna egenskap kompletteras av dess beteende, eftersom den sitter helt orörlig under större delen av dagen. Lär dig lite mer om denna fågels biologi och livsstil i följande rader.

Taxonomi

Dessa fåglar ingår i familjen Nictibiidae och i ordningen Nyctibiiformes. Tidigare var de taxonomiskt placerade inom Caprimulgiformes, men vissa vetenskapliga bevis, såsom den mer uttalade krökningen av underkäken (bland andra egenskaper), innebar att de behövde en separat klassificering.

Gruppen består av endast två släkten: Nyctibius och Phyllaemulor. Det senare kommer från den senaste tidens granskning av egenskaperna hos dessa djur.

Arter som ingår i familjen poto eller spökfågel

Potoer kännetecknas av sina stora gula ögon. Fjäderdräkten är vanligtvis fläckvis gråbrun.

Artlistan för Nyctibius är inte särskilt omfattande, med endast 7 exemplar, varav 6 tillhör släktet Nyctibius och 1 släktet Phyllaemulor:

1. Större poto (Nyctibius grandis)
2. Vitvingad poto (Nyctibius leucopterus)
3. Långstjärtad poto (Nyctibius aethereus)
4. Nordpoto (Nyctibius jamaicensis)
5. Andinsk poto (Nyctibius maculosus)
6. Grå poto (Nyctibius griseus)
7. Rödbrun poto (Phyllaemulor bracteatus)

Kännetecken

Denna fågel, även alltså kallad spökfågel, kännetecknas av sin ogenomskinliga färg, som inte alls är prålig eftersom den har syftet att hålla dem dolda från hot.

I allmänhet är tonerna bruna och gråa, med streckade mönster i svart och vitt. Vissa exemplar kan också ha en rödaktig fjäderdräkt, som hos är fallet med rödbun poto (P. bracteatus), som antas imitera lövverket eller död ved i den omgivande miljön.

Den har ett stort huvud och stora ögon (i förhållande till kroppens storlek), samt en kort, bred näbb. Den har också lång stjärt och långa vingar.

De är nattaktiva djur, som under dagen håller sig orörliga. De sitter på vertikala stammar och imiterar grenar, och är på så vis skyddade av sin kryptiska färgsättning. Deras syn är anpassad för att se allt tydligt på natten.

Dessa fåglar liknar varandra i sin morfologi och biologi. Det beteende som varierar mest i familjen är hos den rödbruna poton. Denna antar en puckelryggig hållning på horisontella grenar och tenderar att gunga fram och tillbaka regelbundet, medan den härmar rörelsen hos döda löv i vinden.

Potons levnadsmiljö

Du kanske också vill läsa: 5 inte så kända fakta om hornugglan

Potoena är en neotropiska fåglar. De finns i Amerika, från Mexiko till Sydamerika (utom Chile).

Det geografiska utbredningsområdet för de olika arter som ingår i familjen överlappar i allmänhet varandra. De lever ofta i låglandsregnskogar, men de andinska exemplaren (N. maculosus) lever i bergsregnskogar.

Vad äter poton?

Poton är en insektsätande fågel. De äter vanligtvis högt uppe i trädkronorna, förutom den rödbruna poton som föredrar att äta längre ner.

De gillar att fånga skalbaggar och malar. Dessutom anger Animal Diversity Web att den stora poton ibland kan äta fladdermöss.

Potons sång

En av de mest intressanta egenskaperna hos poton är dess läte. Det liknar en klagan eller ett låter som ett skrämmande skrik, vilket är anledningen till att de är huvudpersoner i många myter och legender på de olika orter där de finns.

The Amerikanska fågelskyddsorganisationen noterar att det läte potoerna har i Peru är kopplat till historien om ett förlorat barn som kallar på sin mamma. Dessa fåglars läten uppvisar också vissa särdrag hos de olika arterna.

Du kanske också vill läsa: Lysmasken Phausis Reticulata, det så kallade “blå spöket”

Reproduktion

Det finns få uppgifter och observationer om dessa fåglars reproduktion. Det är dock känt att dessa fåglar inte bygger bon utan lägger sina ägg (ett per kull) i fördjupningar i grenar, både i döda och levande träd. Båda föräldrarna tar hand om dem.

Viss forskning har visat att de lägger vita, elliptiska ägg med fläckar av olika storlek (grå, lila och brun) i grunda fördjupningar i ett bon 5 meter över marken i lagerträd.

Bevarandestatus för spökfågeln

Poto, eller spökfågel, är inte utrotningshotad. Detta rapporteras av Internationella naturvårdsunionen (IUCN) för alla arter i familjen. Därför är den klassificerad i kategorin “livskraftig”. Trots detta finns det en minskande trend i antalet individer i dess population.

Sju fågelarter i familjen Nyctibiidae kan inkluderas under namnet spökfågel eller poto. Dessa exemplar är intressanta för sin kryptiska fjäderdräkt och sitt smygande och orörliga beteende, för att gå obemärkt förbi.

Dessutom har de en speciellt sång som låter som ett skrämmande ljud som man ofta kan i månsken och som har inspirerat flera lokala legender. När det gäller denna märkliga fågel återstår mycket att upptäcka om dess biologi och beteende.