Fakta om den gula pilgiftsgrodan: en giftig amfibie

Vill du lära dig intressanta fakta om den gula pilgiftsgrodan? Läs vidare!

När du tänker på giftiga djur är det första som kommer in i ditt huvud troligen tankar på ormar eller spindlar. Det finns emellertid också några grodarter med en giftig “förmåga”.

Ett exempel är den gula pilgiftsgrodan, även känd som den gyllene kokoigiftgrodan, som är endemisk i Colombia.

Fakta om den gula pilgiftsgrodan: egenskaper och livsmiljö

Denna amfibier tillhör familjen pilgiftsgrodor och anses vara det mest giftiga ryggradsdjuret i världen. Den bor i de fuktiga djunglerna i Colombia och i djungelregionen i Panama.

Den föredrar regniga områden som är upp till 200 meter över havet med en temperaturer på minst 26 grader och en fuktighet på mer än 80%.

När det gäller dess fysiska egenskaper kan den gula pilgiftsgrodan bli 55 millimeter lång när den är fullvuxen. Den har “självhäftande skivor” på benen som hjälper den att klättra mellan växter.

Dessutom har den något som liknar “tänder” i underkäken, något som gör att den här grodan skiljer sig från andra grodor, även de i samma livsmiljö.

Kroppen är ljus och mycket iögonfallande. Den är nästan helt gul, liknande andra arter i sin giftiga familj. Vissa av dem har också svarta fläckar och mörka ögon som buktar ut.

Den gula pilgiftsgrodans diet och reproduktion

Den här amfibiens diet består huvudsakligen av två olika myrarter. Den kan också äta andra insekter som lever i skogens fuktiga jord, som syrsor, skalbaggar, flugor eller termiter.

När det gäller dess reproduktion når den gula pilgiftsgrodan könsmognad när den uppnår en viss storlek snarare än en viss ålder.

Vid parning kommer hanen att göra höga ljud nära honan. Hon lägger 15 ägg under ett blad och väntar på att en hane ska befrukta dem. Efter det är han ansvarig för att säkerställa deras säkerhet och att de hålls fuktiga.

Efter 12 dagar kommer äggen att kläckas och grodynglen rider på sin fars rygg tills de slutför sin metamorfos.

Den gula pilgiftsgrodans gift

Trots att det är ett litet djur och kan verka hjälplöst är sanningen att den här grodans gift kan döda upp till tio personer. Ett milligram av dess gift skulle kunna döda minst 10,000 möss eller två afrikanska elefanter.

Den här grodans hud är täckt med en alkaloid som man kallar batrachotoxin. Så snart denna neurotoxiska alkaloid berör ett byte kommer dess muskler att dra sig samman och offret kommer att dö av hjärtstopp.

Ämnet fortsätter att vara giftigt utanför grodans kropp. På grund av det använder vissa autoktona stammar detta ämne på sina pilar (därav namnet pilgiftsgroda).

Det finns tre fåglar från Papua Nya Guinea och några grodor från släktet Dendrobates som har samma typ av gift som dessa grodor.

De har emellertid mindre mängder av det och deras gift är dessutom mindre giftigt än det som den gula pilgiftsgrodan har.

Fakta om den gula pilgiftsgrodan: kan man ha den som husdjur?

På grund av dess lilla storlek och slående färg väljer många att ha en gul pilgiftsgroda som husdjur. Det låter definitivt konstigt eftersom det är en så giftig art.

Men dessa grodor är inte giftiga i fångenskap. Detta beror i princip på att deras diet förändras. Eftersom du matar den fruktflugor och syrsor i hemmet tar den inte in det nödvändiga toxinet som gör dess hud dödlig.

Om du vill ha denna typ av groda som husdjur måste du uppfylla vissa krav utöver dess kost. Till exempel bör du hålla dess terrarium runt 20 grader Celsius året runt.

Se också till att hålla det fuktigt med sprinklers eller andra enheter som är gjorda för detta avseende.

Du måste också lägga in stenar, kvistar eller grenar i terrariet så att grodan kan klättra, såväl som löv och växter där den kan gömma sig. Tanken är att kopiera den tropiska djungeln som är dess naturliga livsmiljö.

Se dock till att endast köpa arter som är lagliga att äga i Sverige. Många typer av pilgiftsgrodor är utrotningshotade och därför olagliga.