Vad innebär fenomenet aposematism hos djur?
Aposematism är den ljusa färgteckningen hos vissa djur. Vanligtvis har djur med glada färger giftkörtlar. En annan metod för aposematism hos djur är genom ljud, såsom de ljudliga varningar en skallerorm avger.
Ordet aposematism utgörs av två grekiska: apo, som betyder långt bort eller isär, och sema, som betyder tecken. Därför är aposematism motsatsen till kamouflage.
Hur aposematism hos djur fungerar
Aposematism hos djur är nästan alltid en försvarsteknik. Den varnar rovdjur om att man är potentiellt farlig. För att dessa varningstecken ska vara effektiva måste det dock finnas tidigare kunskap hos det attackerande djuret, så att det vet vad färgen eller ljudet betyder. Denna kunskap är instinktiv, alltså en ärvd reaktion som arten lärt sig av tidigare möten.
Aposematism är en extremt effektiv försvarsmetod. Djuren räknar med att deras ljusa färger ska varna potentiella rovdjur, och av den anledningen utvecklar de oftast inga andra försvarsmekanismer mot rovdjur. Deras färger eller ljud avger varningar utan att djuret behöver använda någon energi. Tack vare det har djur med aposematism få fiender.
Det finns dock undantag, för vissa arter har lyckats anpassa sig till gifterna ifråga.
Att härma aposematism
Vissa icke-giftiga djur härmar utseendet hos djur med aposematism. Detta kallas för mimikry och är en annan form av försvarsmekanism.
När de härmar aposematism får de rovdjur att tro att de är farliga på grund av deras ljusa färger. I verkligheten är de dock harmlösa. Ett bra exempel på detta är falska korallormar – de delar teckningen hos de riktiga korallormarna, men färgernas ordning är annorlunda.
Aposematism finns även närvarande i vissa växter, även om det är ett sällsynt fenomen. Vissa växter som är relativt giftiga har dålig smak eller törnar, och detta signalerar till djur att de inte är ätliga.
Några djur med aposematism
De vanligaste och mest välkända arterna med aposematism är bin och olika typer av getingar. De har tydliga ringar av gult och svart som meddelar andra djur att de har ett giftigt stick. De flesta har nog erfarit att de inte tvekar att använda detta stick om de uppfattar fara eller en attack mot kupan.
Larver
Larver drar också nytta av sin färgteckning för att undvika att ätas av sina naturliga fiender. Tack vare detta finns det en rad olika färger och former hos larver, vilket varnar om att de innehåller gift.
Pilgiftsgrodor
Pilgiftsgrodor är ytterligare ett exempel på djur med aposematism. Dessa grodor visar att de är giftiga genom sin slående och ljusa färgning. De utsöndrar en extremt giftig substans genom sin hund, och de lever i Central- och Sydamerika.
Korallormar
Korallormar är en grupp ormar med färggranna ringar som är extremt farliga. De mest välkända är de som har följande ordning på ringarna: röd, svart och vit. De bor i tropiska regioner och utgörs av 73 arter på västra halvklotet och 16 på det östra.
Drakfisk
Drakfisken lever i Indiska oceanen och Stilla havet, och står ut för sina röda och vita ränder. De har ett både intressant och hotfullt utseende.
Taggarna som sticker upp från ryggen har giftkörtlar som innehåller ett farligt gift, kapabelt att starkt påverka stora däggdjur.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
Mappes, J.; Marples, N. & J. Endler (2005). “The complex business of survival by aposematism”. Trends in Ecology & Evolution, Vol. 20, N° 11: 598-603.