Allt om barnmorskegrodan

Skriven och verifierad av Biokemist Luz Eduviges Thomas-Romero

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

Barnmorskegrodan (Alytes obstetricans) ser inte ut som en vanlig groda. Det är en liten, knubbig, paddliknande groda med vårtor över hela kroppen.

Grodan speciellt utmärkande är dess mörka vårtor. Artens pigmentering varierar mellan grön och brun till brungrå. Den har också prickar på halsen och bröstet som kan ha flera färger, inklusive svart, brun, olivgrön, grön eller grå.

Hanarna är något mindre (42 millimeter) än honorna, som i vuxen ålder blir ca 55 millimeter. De har även vertikala pupiller i sina stora ögon.

Utbredning och miljö för barnmorskegrodan

Barnmorskegrodan går att hitta i åtta europeiska länder: Portugal, Spanien, Frankrike, Belgien, Nederländerna, Luxemburg, Tyskland och Schweiz, och har även introducerats i Storbritannien. Hittills har tre europeiska underarter rapporterats.

Arten har sin utbredning från havsytan, till exempel i spanska Asturien och Baskien, till 2400 meter över havet i Pyrenéerna. I Centraleuropa lever de flesta populationerna mellan 200 och 700 meter över havet, sällan under 200 meter.

Beteende

Barnmorskegrodan föredrar att hålla sig på land, då den endast lever i vatten som grodyngel. Den gömmer sig ofta i hålor eller under stockar för att inte torka ut huden. Om den inte kan hitta skydd gräver den sin egen håla.

Grodan kommer vanligtvis fram vid skymning och när det regnar för att leta efter insekter och leddjur. Som vuxen kan den gå i ide under jorden för att skydda sig från frost under de kalla vintermånaderna.

Fortplantning

Under parningssäsong lockar hanarna till sig honor med flera timmars parningsrop varje kväll. Ibland kan man höra hanarna ropa från sina hålor under dagen.

Det har rapporterats att honorna föredrar hanar som ropar oftare. Honorna ropar dessutom tillbaka till hanen de väljer, vilket är sällsynt bland andra stjärtlösa groddjur.

Det är hanarna som tar hand om äggen

Parningssäsongen sträcker sig från sent i mars till tidigt i augusti. Honorna kan lägga upp till fyra äggmassor per säsong.

Dessa grodor är kända för sitt föräldraskapsbeteende. Hanen virar äggmassan från honan runt bakbenen och bär på dem tills de kläcks. Hanen släpper då ynglen i vatten.

Genom att bära på äggen kan barnmorskegrodan tillfälligt hålla dem borta från vatten om de är i fara att bli uppätna. En hane kan sammanlagt bära på ca 150 ägg under parningssäsongen, vilket är ca tre äggmassor.

Hanen håller äggen fuktiga genom att hålla sig nära vatten och emellanåt ta ett dopp. Efter tre till sex veckor kläcks äggen och hanen deponerar ynglen i en mindre vattensamling. När de är precis nykläckta är de ca 15 millimeter, och efter ett år i livet har de genomgått sin metamorfos och blivit grodor.

Skyddsmekanism

När barnmorskegrodan känner sig hotad utsöndrar den ett kraftigt illaluktade gift från vårtorna på ryggen för att skydda sig. Detta gift är mycket effektivt och kan vara dödligt.

På ett par timmar kan giftet döda en orm. Ynglen kan inte utsöndra detta gift och är sårbara för predatorer under utvecklingen.

Hot mot barnmorskegrodan

Det största hotet mot arten är miljöförstöring. Förändringar i artens mikroklimat (t.ex. dränering av temporära vattensamlingar) har också en negativ påverkan.

Andra hot mot arten inkluderar ett större antal predatorer (naturliga eller introducerade) och sjukdomsspridning. Dock rapporterar beteendeexperter att barnmorskegrodan kan överleva i miljöer modifierade av människor, som jordbruksmark och i stadsområden.