Varför försvann dronten och vem var skyldig?

Skriven och verifierad av Veterinär Eugenio Fernández Suárez

Senaste uppdateringen: 21 december, 2022

När den här fågeln försvann på mitten av 1700-talet kunde få människor ana vilken symbol den skulle komma att bli för utrotade djur. Den här unika fågeln har varit utrotad i 400 år, och självfallet var det människan som orsakade detta. Vad gjorde vi då som fick dronten att försvinna?

Vad är en dront?

Innan vi går på djupet med frågan om “varför dronten försvann?”, bör du veta lite om arten i sig. Den här ej flygkunniga fågeln (Raphus cucullatus) var en direkt ättling till duvorna och levde på Mauritius – en ö öster om Madagaskar.

Det är svårt att veta exakt hur de såg ut, men om just dronten har vi mer information än andra utrotade arter. Dronter var ej flygkunniga fåglar med en liten svans, och var runt en meter höga.

Dronter hade gråa fjädrar och vägde runt 9 kilo, även om vissa tror att de kan ha vägt nära dubbelt så mycket. Vissa av deras intressantare karaktärsdrag var deras stora, krokformade näbbar och deras tjocka gula fötter.

Hur var drontens beteende?

Experter tror att de största missförstånden om dronten är deras klumpighet och deras knubbiga utseende. Faktum är att de flesta av teckningarna vi har är av tama, övergödda exemplar. Ordet “dodo” (som den heter på bland annat engelska) kommer faktiskt från portugisiskan och refererar till dess klumpighet.

Dronten kanske inte var så klumpig, men på grund av sin storlek och sin oförmåga att flyga är det inte svårt att lista ut hur de försvann. Dessa djur utvecklades utan att ha kontakt med människor, så de var inte rädda för oss och var lätta att fånga.

Den allmänna teorin är att deras huvudföda kom från tambalacoque-trädet, eller drontträdet. Fröna från det här trädet kunde till synes bara gro efter att ha passerat drontens matsmältning. Detta innebär att när dronten försvann så förlorade de här träden den främsta spridaren av sina frön.

Varför försvann dronten?

Teorin är att människorna upptäckte dronten i slutet av 1500-talet – en spansk erövrare tog med sig en till Europa 1581. Exotiska, inkräktande arter (hundar, katter, råttor och krabbätande makaker) kom också till ön. Detta spelade förmodligen en roll i deras försvinnande, eftersom nya arter i ekosystemet är en stor orsak till utrotning av fåglar.

Avverkningen av träd kan också ha spelat en roll i deras försvinnande. Att vara tvungna att göra sina bon på marken betyder att det var lättare människor och andra djur att jaga dem eller stjäla deras ägg.

Den sista dronten sågs 1622, även om de kan ha funnits till slutet av århundradet. Precis som med den stora garfågeln finns det kvarlevor av ben och ägg på museum, men de är inte välbevarade. Forskningsresor som gjorts under de senaste 20 åren har lyckats frilägga de mest välbevarade kvarlevorna av dessa fåglar.

Det är troligt att andra arter har försvunnit från Mauritius också. Det kan ha hänt med Rodrigues Solitaire – en annan fågelfamilj som liknade dronten, såg ut som en kalkon och var det största offret för den inkräktande katten.

Drontens försvinnande var förmodligen första gången som människor insåg att djuren här på jorden nödvändigtvis inte är här för alltid. Speciellt inte när de kommit i kontakt med oss. Det är också därför som dronten blev en sådan viktig symbol för behovet att skydda utrotningshotade arter.