Den vackra och intressanta kolibrins fascinerande liv

16 januari, 2019
Denna tropiska fågel är känd för sin långa näbb. Den äter nektar och slår med vingarna så snabbt att människan inte kan uppfatta det. Under vintertiden migrerar den till varmare områden och återvänder hem under våren.

Denna lilla, färgglada fågel visar sig ofta i trädgårdar där det finns speciella blommor, för att äta deras nektar. Den kännetecknas av att vingarna slår extremt snabbt. Du kan knappt se dem röra sig! I den här artikeln kommer du lär dig mer om kolibrins fascinerande liv.

Kolibrins egenskaper

Vingarna slår så snabbt att de skapar ett hummande ljud, vilket är anledningen till att de kallas för ”humming bird” på engelska. De kommer från Centralamerika, men man kan stöta på dem över hela kontinenten. De föredrar subtropiska regioner med mycket vegetation.

Det finns fem olika arter av kolibri, och de har alla ungefär samma storlek. De blir maximalt 25 cm långa och väger 11 g. När det kommer till deras fysiska utseende så har de långa näbbar och fjädrar i olika färger, som grönt och blått. De slår med vingarna upp till 90 gånger per sekund. Dessa fåglar kan flyga i alla riktningar – även bakåt – och nektarn är deras huvudföda.

De har även en väldigt hög metabolism och kan gå in i ett ”letargiskt tillstånd” under flera timmar för att spara energi. Fågeln har inga problem med att flyga i starka vindar och kommunicerar med hjälp av ett väldigt speciellt läte. 

Hur ter sig kolibrins fascinerande liv?

Den är en av de minsta fåglarna på planeten och är ganska sårbar under sina första år, men om den överlever de första 12 månaderna så kan den leva upp till 4 år utan problem.

Kolibri och gul blomma.

Kolibrins liv består av flera stadier, så låt oss börja med att prata om födseln. Efter parningen separerar paret och honan får i uppgift att tillreda boet. Hon formar den som en kopp genom att använda kvistar och barkbitar, med ett litet hål där ungarna får plats med hälften av sina små kroppar.

De kan även bygga en sorts kudde av spindelnät som de hittar i närheten, och dessutom kamouflera den med mossa och växter. Boet är 6 cm högt och runt 4 cm i diameter. Det är bara till för att kläcka äggen, inte för att sova.

Honorna lägger upp till tre ägg per säsong och de är ofta lika stora som en kaffeböna (de minsta i världen). Ruvningstiden är mellan 18-19 dagar, och honan lämnar dem bara ensamma för att äta.

Vid den tiden är de helt beroende av mamman. De får inte fjädrar förrän efter åtta dagar, och det kan inte äta själva. Det är anledningen till att honan måste lämna boet och leta efter små insekter som hon sedan stöter upp i ungarnas näbbar.

Fakta om kolibrins fascinerande liv.

Kolibrins fascinerande liv som vuxen

Efter tre veckor kan avkomman lämna boet och anses därefter vara vuxna. De kommer spendera mycket tid med att äta! En kolibri kan äta mycket nektar på en dag, upp till en tredjedel av sin kroppsvikt.

Kolibrin lever för sig själv och spenderar bara tid med en partner under parningssäsongen, men det är inte nödvändigtvis samma fågel som under den föregående säsongen. Hanarna gör specifika och intressanta rörelser med vingarna för att attrahera honorna.

Vingarna kommer ge ifrån sig ett hummande ljud och hanarna kommer även att kvittra högre än vanligt.

Honan väljer en hane baserat på de rörelser som den gör i luften. Om hon accepterar en partner så kommer hon närma sig honom, annars kommer hon flyga vidare och leta efter en mer attraktiv hane. Hanarna tenderar att vara ganska revirbenägna och kan para sig med flera honor inom sitt territorium.

Du bör också veta att flytten är en viktig del av kolibrins fascinerande liv. Under vintern flyttar den till varmare områden, och under våren återvänder den hem för att para sig.

  • Boyden, T. C. (1978). Territorial Defense against Hummingbirds and Insects by Tropical Hummingbirds. The Condor. https://doi.org/10.2307/1367921
  • Lotz, C. N., & Schondube, J. E. (2006). Sugar preferences in nectar- and fruit-eating birds: Behavioral patterns and physiological causes. Biotropica. https://doi.org/10.1111/j.1744-7429.2006.00104.x