Jakthunden westfalisk dachsbracke – en miniatyrhund

Jakthunden westfalisk dachsbracke, alternativt westfälische dachsbracke samt westfalisk kortbent strövare, kombinerar förmågan hos en stor hund med en liten och kompakt muskulös kropp.

Jakthunden westfalisk dachsbracke och dess ursprung

Denna ras är en korsning mellan tyska, franska och engelska jakthundar. Folk säger ofta att den är en miniatyrversion av en bayersk viltspårhund.

Den westfaliska dachsbracke som vi har idag uppstod inte förrän 1910, och den fick inte ett officiellt erkännande förrän 1987.

Man använde denna ras för att avla andra små hundraser som den schweiziska drevern. Dessa två raser har en likartad pälsfärg och samma lilla men tjocka kropp. Detta gör ofta hundägarna förvirrade.

Hundens egenskaper

World Canine Organization placerar denna hund i grupp 6, där bl.a. spårhundar ingår. Jakthunden westfalisk dachsbracke är en kompakt jägare. Den är som en miniatyrversion av den typiska jakthunden.

Den har en huvudform och en svans som ger den ett ganska så stiligt utseende, vilket var en av anledningarna till att den var populär bland förmögna tyskar.

Bakbenen påminner om en tax, men den är betydligt starkare och mer muskulös.

Pälsen på en westfalisk dachsbracke är oftast tjock och har färgerna röd, gul och svart. Det händer också att den har vita fläckar, som är ett annat kännetecken hos tyska jakthundar.

För att bli klassificerade som renrasig så kan den ha två eller tre färger, så länge som pälsen på ryggen inte är brun.

Westfalisk dachsbracke: kost och motion

Denna hundras kanske är liten, men den är full av energi. Detta innebär att den behöver en kost som passar sig för en aktiv livsstil.

Du får inte heller glömma att alla jakthundar behöver daglig fysisk och mental stimulans.

Många ägare tror att denna hundras är som andra små hundar och att den därför inte behöver mycket fysisk motion, men detta stämmer inte. Det är inte en hund som bara vill ligga och titta på TV med dig.

Då det rör sig om en jakthund så är det lätt att träna den eftersom den är villig att lära sig och bra på att uppmärksamma dina kommandon.

Den är oftast varken dominant eller aggressiv, men den kan vara envis och ibland ganska självständig. Detta innebär att man måste ha tålamod med träningen.

Vad man bör förvänta sig

Detta är en snäll hund med mycket energi. Den är väldigt försiktig med barn, vilket gör den till ett bra val som familjehund. Precis som de flesta hundar så tycker den om att vara social och motionera.

Det innebär också att den kan bete sig destruktivt om den blir uttråkad.

Den har generellt inte några större hälsoproblem, och det är inte en hund som tenderar att ha några ärftliga hälsoproblem.

Man bör dock tänka på vikten. Då den blir äldre och motionerar mindre så kan den bli överviktig. Den löper också risk för öroninfektioner.