Arter av stingrockor och deras kännetecken

12 juli, 2019
Stingrockor är en marin art som är bra på att anpassa sig till sin omgivning. De kan leva längsmed kusten, på öppna havet eller på 3,000 meters djup.

Stingrockor är en del av den stora ordningen broskfisk som karaktäriseras av sina tunna, platta kroppar. De har två bröstfenor och en lång stjärt, och trots deras morfologiska skillnader är de besläktade med hajar.

I denna artikel ska vi ge dig information om de olika arterna av stingrockor, såväl som om deras livsmiljö, kost och fortplantning.

Arter av stingrockor och deras morfologiska kännetecken

Några av deras mest enastående drag är deras triangulära bröstfenor och deras platta kroppar. De har även ett endoskelett av brosk och en sammanslagen främre ryggrad. Deras stora och flexibla fenor spelar en viktig roll i sättet de rör sig. Detta låter denna marina art driva sig framåt genom vattnet. Dess stjärtfena är dock kort och den har inte någon analfena.

Strukturen hos dess stjärt liknar den hos en piska: lång, vass och tunn. Den är vanligtvis täckt med små, vassa taggar som kan innehålla gifterVissa arter av stingrockor har även en giftig spets som är upp till 30 centimeter lång.

Ett annat typiskt kännetecken är deras tunna och spetsiga nos, som vanligtvis är täckt av en nosfena. Deras hornhinnor är nästan alltid fästa i huden runt ögonen, och de har inte någon blinkhinna.

Rocka bland småfisk

Stingrockors vanor

Den övervägande majoriteten av alla stingrockor lever i saltvatten, utspridda i världens hav. Deras förmåga att anpassa sig till sin omgivning är fantastisk. De kan till exempel leva i kustområden, på öppna havet och till och med den till 3000 meters djup.

Det finns dock speciella typer av stingrockor som har anpassat sig till sötvatten och som älskar att leva i flodmynningar och floder. Ett exempel på detta är Potamotrygon brachyura, som är hemmahörande i Sydamerika, främst i Amazonas flodområde. Många är rädda för denna art eftersom den har kraftiga och giftiga taggar.

Många av saltvattens- och sötvattensrockorna är bentiska. Det innebär att vanligtvis inte rör sig utanför ett specifikt område. Denna vana gör det lättare att försvara sig mot möjliga rovdjur. Stingrockor viftar även med sina fenor för att förflytta sand så att de delvis kan begrava sina kroppar för att kamouflera sig och lura rovdjur.

Vissa arter korsar dock havet, och dessa kallas för pelagiska rockor.

Simning och beteende

Denna marina art kombinerar den laterala rörelsen hos sin stjärt med små rörelser från fenorna för att driva sig genom vattnet. Även om de simmar genom vattnet väldigt elegant, är stingrockor inte särskilt smidiga djur. En annan intressant vana är deras förmåga att hoppa upp ur vattnet; experter tror att de gör detta för att bli av med parasiter de har på skinnet.

Rockor i havet

När det kommer till socialt beteende så varierar det från art till art. Vissa rockor är väldigt sociala och lever i stora grupper som jagar tillsammans och skyddar varandra. Det finns dock även arter som simmar ensamma och som endast möter upp med andra för att fortplanta sig.

Vad äter stingrockor?

De flesta stingrockor håller sig till en kost bestående av kött: de äter mollusker, fiskar och ryggradslösa djur som lever på havets botten. Det finns även arter som äter stora mängder plankton för att komplettera sin kost.

En stingrockas ögon finns på den övre delen av deras kroppar, även kallad disken. För att jaga använder de ett sensoriskt system för att lokalisera bytet. Detta försäkrar att attacken blir framgångsrik.

Attacker och stick från rockor

Generellt är dessa marina djur väldigt tillbakadragna. Attacker från stingrockor sker vanligtvis bara när de känner sig hotade av en främlings närvaro i deras revir.

Om du sticks av en stingrocka och inte är nära ett sjukhus, bör du omedelbart ta ut taggarna med en tång. Du måste undvika vidare kontakt med gifterna, så ta aldrig bort dem med händer eller tänder.

Sänk sedan ned den drabbade kroppsdelen i hett vatten i 30-60 minuter (se till att inte bränna dig). Efter att du genomfört första hjälpen måste du söka specialiserad vård från ett sjukhus eller liknande.