Nordhärmtrastens underbara sång

Skriven och verifierad av Biolog Silvia Conde

Senaste uppdateringen: 30 juli, 2023

Vissa fåglar är kända för sina färgglada färger och andra för sin sång, vilket är fallet med den nordhärmtrasten (Mimus polyglottos). Denna lilla fågel har den speciella egenskapen att den kan imitera andra fåglars sång, djurläten och till och med konstgjorda ljud. Läs vidare för att lära dig mer om nordhärmtrastens underbara sång.

Nordhärmtrasten förekommer i Nordamerika, Centralamerika, Karibien och Puerto Rico. Trots att den har samma namn tillhör den inte samma familj som den vanliga trasten, även om de båda fysiskt sett är mycket lika varandra.

Hur ser nordhärmtrasten ut?

Nordhärmtrasten är en tätting som är ungefär 22 centimeter lång och har ett vingspann på 31 till 36 centimeter, vilket är ungefär samma storlek som koltrasten. Den är grå till färgen, mörkare på ryggpartierna och blek på bukpartierna.

Den har också ett par vita ränder på vingarna, särskilt vid ändarna av de medelstora och stora täckfjädrarna och på båda sidorna av stjärten, som är lång, rundad i spetsen och med en central svart linje.

Vad är nordhärmtrastens underbara sång känd för?

Denna fågel imiterar andra fåglars och djurens läten – även konstgjorda ljud – men arten har också ett eget läte som hanarna använder för att locka till sig honor på våren och försommaren. Detta är norshärmtrastens underbara sång som vi alla kan känna igen, men som också kan ha en liten variation beroende på reviren.

I allmänhet föredrar imiterande fåglar – de som imiterar andra fåglars sång – täta, buskbaserade livsmiljöer som gör att de inte är så synliga. För dessa arter är alltså sången ett viktigt verktyg för socialisering, och de sjunger oavbrutet. Delvis säkerställer detta deras häckningsframgång.

Läs också: Lär dig hur du identifierar fågelsång och fågelläten hemifrån

Nordhärmtrastens sexuella urval

Nordhärmtrastar är dagaktiva, solitära fåglar. Hanarna är territoriella och avgränsar sitt område med hjälp av sång som de också använder för att locka till sig honor. Under uppvaktningen gör de uppvisningar som tillsammans med deras sång hjälper dem att dra till sig uppmärksamhet från potentiella häckningspartners.

Nordhärmtrastens underbara sång gör att vi lätt kan känna igen den, oavsett vilka mönster den använder, på grund av den särskilda kontinuiteten i sången. Mångsidiga sångfåglar tenderar att vara kontinuerliga sångare. Dessutom hjälper imitation dem att förstärka den individuella karaktären hos en sång, eftersom sannolikheten minskar att två individer har exakt samma toner.

Hannar med större sångrepertoar har en större fördel när det gäller att skapa revir, locka till sig parningspartners och utestänga potentiella konkurrenter från reviret.

Ålder och erfarenhet är tecken på överlevnadsförmåga och resursanskaffning och återspeglas i de olika sånger som hanen kan framföra. Dessa egenskaper är något som honorna värderar när de väljer partner för att skapa avkommor.

Även om nordhärmtrasten numera också bor i stadsområden verkar den ha behållit denna evolutionära strategi från sina skogslevande förfädrar.

Läs också: Rapphönans sånger

Andra härmfåglar

Nordhärmtrasten är inte den enda härmande fågelarten. En av de mest kända är praktlyrfågeln (Menura novaehollandiae), som är endemisk i Australiens skogar.

Denna fasanliknande fågel har en kort, artspecifik sång som kan höras på upp till en kilometers avstånd. Denna fågel uppvisar också lokala dialekter som nordhärmtrasten, men det mest karakteristiska är dess förmåga att imitera.

Hanar kan imitera nästan vilket ljud som helst, såsom allt från äldre hanar och andra fågelarter till mekaniska ljud, t.ex. kameraslutare, billarm och till och med motorsågar.

Liksom för nordhärmtrasten är sången viktig när de söker efter en partner och vill undvika potentiella konkurrenter. Imitationen ger den stor förmåga att bli väldigt mångsidig.

Sången är en av formerna för kommunikation hos fåglar, och den är mycket viktig i många aspekter av deras liv. Den hjälper dem bland annat att markera revir och att söka efter, lokalisera och kalla på en partner. Sången är en viktig medfödd och inlärd komponent, och som vi har sett är den inte unik för en enda art inom fågelsläktet.