Havsnejonöga: livsmiljö och morfologi för denna art

Havsnejonöga är en varelse som verkligen visar upp biomångfalden omkring oss. Denna art av käklösa fiskar är väldigt enkla att känna igen. Dess skrämmande utseende och hematofaga kost (den livnär sig på blod) har även gett den smeknamnet “havsvampyren”.

Dess mun omges av en cirkulär skiva som verkar som en sugkopp. Den använder denna för att fästa sig vid byten, för att sedan punktera huden och ta del av köttet och blodet. Denna fisks mest särskiljande drag är dess rader av tänder samt tunga.

De är anadroma fiskar, vilket innebär att man kan hitta dem i floder under deras första livsskede. Efter det migrerar de dock ut i havet för att spendera sitt vuxna liv där, men återvänder till slut till floden för att föröka sig.

Hur är livsmiljön för havsnejonöga?

Denna märkliga art föredrar vattnen i Nordatlanten, även om den också kan hittas i Baltiska havet. Den lever som sagt både i havet och i floder, beroende på i vilket skede av livet den befinner sig.

För några år sedan kunde man hitta havsnejonöga i de spanska regionerna av Andalusien, Katalonien, Aragon och Extremadura, men kommersiell exploatering har förminskat dess livsmiljö. Nuförtiden hittar man den främst i galiciska vatten, norr om Spanien.

Det finns 40 arter av havsnejonöga, utspridda över olika hav och floder. I början av livet är larven begravd i botten av floden. Där får den tag på näringsämnen genom att äta organiskt material som sjunker till området där de bor. De förblir som larver i 3-5 år, varpå de genomgår en metamorfos. Detta låter dem anpassa sig till den marina miljön.

När de genomgått alla fysiska förändringar för detta nya skede, rör de sig till havets djup. De lever på runt 300-600 meters djup, och förblir där i fyra år. Under denna tid sker en andra metamorfos som tvingar dem att lämna havet och återvända till floden. Det är där de kommer ge liv åt en ny generation av havsnejonöga.

Vanligtvis föredrar de breda floder som inte rör sig snabbt. De väljer oftast mittsektionerna av dessa floder. Föroreningar och en ökning av de konstgjorda barriärerna har påverkat dess liv i Nordatlanten.

Morfologi hos havsnejonöga

Detta är en primitiv, käklös fisk som till utseendet liknar ålar. I sitt larvstadie kan de bli upp till 20 centimeter långa. När de migrerar till havet kan de dock växa sig upp till en meter långa och väga 2-3 kg.

Larven skiljer sig drastiskt i sin morfologi jämfört med de vuxna exemplaren. De saknar tänder, är blinda och har en mekanism för att äta som är helt annorlunda. De har en kam av pyttesmå, skäggliknande tentakler som de använder för att fånga små livsformar.

Vid slutet av deras larvstadie migrerar de till djupa havsvatten, och i samband med detta genomgår de avsevärda förändringar. De utvecklar stora ögon med röda fläckar, ett par ryggfenor, sju gälöppningar, en nosöppning, en cylindrisk kropp som är grön- eller brunaktig, samt den karaktäristiskt runda munnen med små, vassa tänder.

Andra fysiska karaktärsdrag

Havsnejonöga har inga fjäll – dess kropp är len och geléliknande, och dess stjärt slutar i en spets. Dess skelett är av brosk och saknar ben. Den har en väldigt komplett livscykel där de återvänder till floderna för att fortplanta sig, och det är där folk fiskar dem för konsumtion.

Havsnejonöga är en av de minst utvecklade arterna som vi känner till. De är uppskattningsvis 500 miljoner år gamla, och som parasiter är de förödande för marina arter som torsk och kummel.

När de migrerar tillbaka till floderna genomgår de fler morfologiska förändringar, inklusive atrofi av matsmältningssystemet, uppkomsten av sekundära könsorgan samt försämringen av synorganen.

De lyckas dock fortfarande följa flodens flöde och använder sina koppliknande munnar för att dra sig från sten till sten för att göra ett bo åt sin avkomma. När de gjort det kan de börja leka, vilket markerar starten för en ny livscykel.

Folk fångar ofta havsnejonöga genom att placera nät i linje med flodens flöde, vilket fångar dem när de följer floden för att leka. Det finns även en teknik där en fiskare står på en båt eller vid sidan av floden och använder en harpun med treudd för att fånga dem.

Denna fisk används ofta för att tillreda en välkänd rätt som kallas lamprey a la bordelaise, som görs genom att koka fisken i dess eget blod. Det har blivit en typisk rätt i Galicien, Spanien.