Titanoboa: den största ormen någonsin

Skriven och verifierad av biologen Francisco Morata Carramolino

Senaste uppdateringen: 03 juni, 2023

Ormar har funnits sedan juraperioden, den tid då dinosaurierna härskade på jorden. Med tiden diversifierades de till ett stort antal otroliga arter, en av dessa var Titanoboa cerrejonensis; den största ormen som någonsin har upptäckts.

Detta djur kunde lätt bli dubbelt så stort som de två ormar som tävlar om rekordet i dag: grön anakonda och nätpyton. Även om dessa djur inger respekt är de ingenting jämfört med denna uråldriga titan. Om du vill lära dig mer om titanoboa och dess upptäckt, fortsätt läsa!

Livsmiljö och egenskaper hos arten titanoboa

Titanoboa var en Boidae, vilket innebär att den tillhörde samma familj som de boaormar och anakondor som finns idag. Som sådan hade den många likheter med dessa ormar, vilket har gjort det möjligt att ta reda på fler aspekter av deras biologi.

Ryggkotorna hos en titanoboa är de största som någonsin hittats hos en orm, var och en av dem mäter över 15 centimeter. Baserat på dem uppskattar man att ormen kunde vara mellan 12 och 14 meter lång.

Den här ormen var dock inte bara lång. Precis som dagens boaormas var den också bred och kraftig. Uppskattningar visar att denna enorma reptil vägde omkring 1 000 kilo

Den tyngsta ormen som finns i dag är den gröna anakondan (Eunectes murinus). Trots detta når de största registrerade individerna av E. murinus bara upp till en femtedel av titanoboans normalvikt. Dessutom blir de allra flesta av dem inte alls i närheten av så långa.

Detta sätter i perspektiv hur imponerande en titanoboa skulle te sig i verkligheten. Med den här storleken är den ett av de största landlevande djuren som levde under paleocen- och eocenperioden, om inte den största.

Hur upptäcktes den?

Fossilerna av detta djur hittades i Cerrejón-formationen i Colombia. Denna ogästvänliga plats är hemvist för kolbrytning, men den innehåller också en av de rikaste fossilavlagringarna i Sydamerika.

Colombianska geologer började gräva fram de skatter som denna plats rymde för 27 år sedan. De organiserade också expeditioner tillsammans med amerikanska paleontologer med början 2003. Detta internationella team upptäckte och undersökte de rikliga fossila lämningarna i Cerrejón.

Många av fossilerna bevarades och transporterades för studier. Detta arbete kräver enorma mängder tid, och därför är det ganska vanligt att dessa fossiler beskrivs i detalj långt efter att de upptäckts.

När forskarna gick igenom några av dessa gamla ben som de hade klassificerat som krokodiler insåg de sitt misstag. Kotorna var så stora att de måste tillhöra något annat, och de verkade tillhöra en orm. Efter det började de gå igenom alla de exemplar de hade samlat på sig och organiserade nya expeditioner till Colombia.

Åren senare hade dessa paleontologer samlat in cirka 100 ryggkotor från 18 olika individer och kontaktade ännu fler forskare. År 2009, efter att ha skapat komplexa beräkningsmodeller och en enorm mängd arbete, såg artikeln som introducerade oss för Titanoboa cerrejonensis dagens ljus.

Ormens ekosystem

Cerrejón innehåller rester av många utdöda djur. Det finns dock något som är ännu viktigare. De första sydamerikanska tropiska skogarna täckte dessa gruvor för miljontals år sedan. Dessa ekosystem liknade dagens ekosystem, med stora floder, träsk och frodig vegetation.

Titanoboa levde i de sumpiga områdena i de första tropiska skogarna. Naturligtvis fanns det skillnader jämfört med dagens skogar. Nederbörden var större och temperaturen mycket varmare.

Det sistnämnda har konstaterats genom att ta hänsyn till storleken på denna jättelika orm. Den maximala storlek som poikilotermiska (kallblodiga) djur uppnår påverkas av temperaturen i deras omgivning. Med högre temperaturer kan poikilotermiska djur bli större.

Titanoboans cirka 13 meter visar att den levde i ett extremt varmt klimat, med ett årligt genomsnitt på mellan 32 eller 33 grader Celsius. Även andra stora ryggradsdjur levde i detta ekosystem, bland dem hittar vi gamla krokodiler, sköldpaddor och lungfiskar.

Likheter med nuvarande ormar

Denna orm var slående lik sina nuvarande släktingar. Den levde i ekosystem som är mycket lika de gröna anakondornas och dess biologi påminner också om dem.

Titanoboa var till exempel ett halvt vattenlevande djur som tillbringade en stor del av sitt liv kamouflerad i sumpiga vatten. Från vattnets botten förföljde den sina potentiella byten.

Med sin enorma storlek kunde denna orm livnära sig på alla andra djur i ekosystemet, inklusive krokodiler och sköldpaddor. Trots detta tyder egenskaperna hos dess käkar och huggtänder på att den kanske främst har ätit fisk. Detta skulle vara ett unikt drag bland dess släktingar.

Det här djuret var inte giftigt. Istället betvingade det sitt byte genom att strypa det: det lindade sig runt dem och klämde dem med sin muskulösa kropp, tills djuren kvävdes eller fick hjärtstillestånd.

Titanoboa cerrejonensis var ett otroligt djur, men Cerrejón-formationen rymmer fortfarande många mysterier. Tack vare hängivna paleontologers outtröttliga arbete kan man i framtiden mycket väl upptäcka andra imponerande varelser som en gång befolkade de första regnskogarna.