Hur hundar gör människors liv bättre

Hundar har varit en symbol för kamratskap, lojalitet och ovillkorlig kärlek under lång tid. De får många människor på gott humör. Men förutom att vara husdjur utför också tränade hundar många olika jobb. Att hundar gör människors liv bättre är verkligen sant.

Dessa hundar erbjuder många olika tjänster. Men dessa tjänster har liknande fördelar och ett gemensamt mål: att förbättra livskvaliteten hos de människor som behöver dem. Det är inte särskilt länge sedan vi verkligen började uppmärksamma de människor med synnedsättningar eller funktionsvariationer som hundar kan hjälpa.

Hundar som gör människors liv bättre är osjälviska

Även om vi måste ge beröm till den som först kom på tanken att hundar kan vara användbara för att hjälpa de som är missgynnade, för att rädda människor eller för att betjäna landet, kan vi inte förneka att det verkliga berömet går till hundarna.

Det är inte en lätt uppgift att träna för att bli en bra ledarhund eller assistanshund. Det kräver ansträngning, disciplin och osjälviskhet. Att hundar är villiga att göra det, och till och med riskera sina liv för att rädda andra, är ovärderligt. Det är inte många människor som skulle vara villiga att göra samma jobb.

Hur ser då en dag i livet ut för en hund som ligger i träning? En av dem är på väg att berätta det för oss!

En tuff men ändå tillfredsställande dag

Jag har bott här ända sedan jag var valp. Varje dag vaknar jag väldigt tidigt och går till träningslägret. Jag förstår inte exakt vad övningarna är till för, men de får mig att må bra fysiskt!

Efter många korta sessioner inser jag att solen inte längre står på samma plats på himlen. Morgonen är förmodligen över. Äntligen är det dags att äta! Här kommer Eva – hon ger mig alltid godis. Hon klappar mig och behandlar mig mycket bra. Alla här gör det – men hon är speciell för mig.

Lunchtiden varar inte så länge som jag vill, även om de låter mig ta en tupplur. Men jag måste återvända till fältet snart. Jag förstår inte varför jag måste hoppa över hinder, men de applåderar när jag gör det bra. Dessutom får jag läckra priser, och de skäller aldrig på mig även om jag gör något fel, och alla får mig att känna mig älskad. Vad mer kan jag begära?

Ibland håller tränaren George i mitt ansikte medan han berättar något för mig, som om han förklarade något viktigt. Men jag talar ju inte mänskligt språk. Jag tror emellertid att han förmodligen säger att jag en dag kommer att förstå varför allt jag gör på träningen är bra för mig. Senare har jag fått reda på att det verkligen var det!

Åtaliga gånger såg jag några av mina följeslagare gå med människor som hade konstiga kläder. Några av dem kom parvis och hade på sig samma sorts kläder. Några av deras kläder var blåa, några gröna, några orangefärgade, och den som tog mig var klädd i vanliga kläder. Han klappade mig, tog mitt koppel och satte mig i en bil.

Det är dags att gå

Det ser ut som om jag lämnar för gott! Adjö Eva och George! Jag kommer aldrig att glömma er. Jag vet inte vart jag ska. Mest försöker jag bara titta ut genom fönstret och se om jag känner igen något. Jag ser en stor byggnad med ett grönt kors. Vi stannar där.

Korridorerna är kalla och luktar konstigt. Jag ser många människor gå runt i vita, blåa eller gröna kläder. Egentligen gillar jag inte den här platsen och jag vill gå härifrån, men … ett ansikte som ser så sorgset ut fångar min uppmärksamhet. Jag är inte säker på varför, men jag vill bara göra så att det sorgliga i blicken försvinner.

Vi kommer fram till en säng där det ligger någon… jag vet inte om det är en pojke eller en flicka. Han har inget hår, men han ler när han ser mig. Han gillar mig! Och jag gillar honom också… jag menar henne! Jag hörde att hon heter Eva – åh vilket sammanträffande!

Sedan vänder jag mig om och Eva ler och skrattar. Jag vet varför jag har kommit hit, eller kanske vet jag inte riktigt. Men jag vill bara bli vän med Eva, och jag vill se hennes leende varje dag.

Tacka hundarna som gör människors liv bättre

Djur ger oss ovillkorlig kärlek. Hundar arbetar inte på grund av någon förpliktelse. De gör det för att de älskar oss. Liksom denna valp visar servicehundar, oavsett vilken tjänst de utför, oöverträffade mängder empati. De är villiga att leva osjälviska liv i utbyte mot bara ett leende, en klapp eller en kram.

Idag vill vi tacka alla hundar som gör människors liv bättre, oavsett om dessa människor inte kan se, har cancer, är äldre, är barn med psykiska funktionshinder eller har något annat behov. Tack så mycket – inte bara för det arbete ni gör, men tack för att ni existerar, för en värld utan hundar skulle inte vara så vacker.