Den vänliga själen på hundarnas ö: en hjärtevärmande historia

Även om vi ofta talar om de mänskliga offren för fattigdom så glömmer vi ofta en annan grupp: djur. Hundarnas ö i Pakistan är ett exempel på just detta, men lyckligtvis var det inte alla som glömde bort dessa djur.

Om du hoppas på att lära dig mer om detta och få reda på varför den kallas hundarnas ö, ska du fortsätta att läsa.

Hundarnas ö och mannen som sköter om den

Den första frågan du förmodligen börjar tänka på är: varför kallas den för hundarnas ö? Svaret är enkelt: för att den är helt bebodd av hundar.

Ingen vet hur de anlände, men de har bevisats att de har befolkat ön i decennier. De har inte ens tillgång till mat eller vatten, vilket betyder att de skulle ha dött av törst och hunger om det inte varit för godhjärtade personer som Muneer. Han är den välkända skötaren av hundarnas ö.

Muneer är en pakistansk fiskare som utför sitt arbete nära ön. Varje gång Muneer åker till ön så rusar alla hundar dit för att hälsa. De vet exakt vad han kommer med: mat och vatten!

Men varför gör Muneer allt detta? Han själv säger:

“Jag tar hand om dessa hundar eftersom de inte har någon annan som skyddar dem. Jag gillar att ge mat till hundar eftersom jag vet att Gud kommer kompensera mig. Om jag ger dem mat, kommer Gud ge mig mat. Det är alla muslimers plikt att skydda djur. Endast personer utan medmänsklighet skulle inte hjälpa dem.”

Tar folket i Pakistan väl hand om sina hundar?

Att se Muneer och andra fiskare bete sig på detta sätt kan få oss att tro att hundar och andra djur tas väl om hand i Pakistan. Men Karachi, som är den finansiella huvudstaden i landet, är full av övergivna hundar som lever på gatan.

Stadens invånare anser att dessa djur är smutsiga och vedervärdiga, och staten har rätt som uppmuntrar förgiftningskampanjer för att minska hundpopulationen. Under 2016 dödades fler än 700 hundar på detta sätt.

Andra situationer som liknar den på hundarnas ö

Som vi sett handlar det inte om i vilken land en person lever, utan hur stort hjärta denne har. Som tur är finns det andra personer som Muneer, som är villiga att hjälpa behövande djur.

Du kanske redan har hört talas om några av dessa, men här kommer de:

• Mustafa Ele, Istanbul: de säger att Istanbul är katternas stad, för de finns överallt. Men alla har inte en plats att söka skydd. Mustafa öppnade sin moské så att dessa behövande katter kunde bo där och äta.
• Wan Yan: denna kinesiske gentleman gick än längre än så, och spenderade delar av sin förmögenhet på miljontals dollar för att ge mat och skydd till övergivna hundar. När han insåg hur djuren hade det på gatorna i hans stad beslutade han sig för att göra något. Och det gjorde han!
• Ålderdomshem: en dam anpassade sitt hus för att skapa ett ålderdomshem för äldre djur och ge dem ett fint slut på livet. Hon spenderade alla sina pengar på mat, veterinärvård och medicin. Denna kvinna är definitivt en förebild.
• Djurhem i New York: i denna storstad ville man också gå med i strävan efter bättre omhändertagande av djur. Man började inte bara att ge mat till hemlösa, utan även till deras husdjur.

Dessa berättelser, såväl som den om hundarnas ö, ger oss hopp om att det fortfarande finns godhjärtade personer och att vi en dag kanske kan få ett slut på övergivningen av djur. Låt oss hoppas att den framtiden inte är alltför avlägsen.

Huvudbild från: https://www.elpais.com