Bevarandet av brednoskajmanen: Försiktig optimism

Skriven och verifierad av Veterinär Érica Terrón González

Senaste uppdateringen: 21 december, 2022

Caiman latirostris eller brednoskajmanen, är en art av krokodil från familjen Alligatoridae. Dessa djur hör hemma i de tropiska regionerna i Latinamerika och människor har jagat dem i många generationer. Det är därför det nu är på listan över skyddade arter i CITES-konventionen. Observera att man hittar det i bilaga II och detta är ett tecken på de framgångar som insatser för bevarandet av brednoskajmanen har haft.

Har du någonsin hört talas om de olika hot som detta djur måste möta? Och vad som hände för att det skulle behöva så många insatser för att inte utrotas? Vi kommer att svara på dessa och många andra frågor i dagens artikel.

Bevarandet av brednoskajmanen: Allmänna fakta

Här är några av de mest karakteristiska aspekterna av denna fascinerande djurart.

Utvändigt utseende och morfologi

För det första kan en brednoskajman bli mer än 2,4 meter och nå nästan 90 kg i vikt. Den uppvisar också en markant sexuell dimorfism eftersom honorna är mindre än hanarna. När vi pratar om skillnaderna med andra arter av kajmaner så är följande intressant:

• Färgen på dess fjäll fungerar som kamouflage med intensivt gröna och grå toner. Detta gör att brednoskajmanen kan smälta in i sin omgivning
• Nospartiet är robust och kort, och lika brett som resten av huvudet
• Storleken på skyddsfjällen på halsen är större än hos de flesta av dess släktingar

Unga exemplar har ett karakteristiskt randigt mönster som ibland finns kvar in i vuxenlivet.

Denna alligator har en muskulös svans som är vass på sidorna, tillsammans med en praktiskt taget vattentät hud. Detta gör den till en utmärkt simmare och den är perfekt anpassad till tät vegetation. Dessutom sitter dess ögon och näsborrar på baksidan av huvudet, och tack vare detta kan den gömma sig i undervegetationen och förbli obemärkt.

Habitat för brednoskajmanen

Denna art bor i alla typer av träsk och sjöar i Sydamerika, med distributionen huvudsakligen i Bolivia, Brasilien, Argentina, Paraguay och Uruguay. Den lever i floder som Amazonasfloden.

Brednoskajmanen föredrar tät vegetation och ett varmt och fuktigt klimat. Det underlättar för jakt, reproduktion och efterföljande uppfödning av ungar tack vare att konkurrenterna är begränsade i dessa ekosystem. Trots detta kan den också överleva i mer tempererade och torra klimat.

Till skillnad från andra släktingar hittar man inte brednoskajmanen i de stora öppna vattendrag. Den föredrar grunda och vegeterade vattenmiljöer. Det beror på att dessa platser har många resurser, och rovdjur har svårt att ta sig in dit.

Matvanor

Liksom de andra medlemmarna i familjen Alligatoridae består kajmanens diet uteslutande av kött. Den äter huvudsakligen blötdjur och kräftdjur som finns vid det land som omger vattnen den lever i.

Men detta djur äter också andra reptiler samt insektsätande små däggdjur. Således är det inte en särskilt skadlig eller farlig jägare – ur ett rovdjursperspektiv.

Bevarandet av brednoskajmanen: Varför är den en hotad art?

Först och främst har juvenila brednoskajmaner en hög dödlighet i naturen. Deras huvudsakliga rovdjur är rovfåglarna som flyger över deras territorium, men också hägrar, storkar, rävar och alla slags rovdjur som bor i våtmarkerna. Människor är dock ansvariga för att denna art är på väg att bli utrotad.

Människor jagar brednoskajmanen för att exploatera dess hud för lädervaror. Det verkar som om detta material är mer följsamt och mindre läderartat än hos andra krokodilarter. Jägare är också ute efter kött och ägg, även om det är i mindre skala.

På grund av alla ovanstående skäl var det många som larmade och man startade bevarandeprojekt för denna art i dess ursprungsländer. Tack vare dem – och tack vare CITES skydd – klassificerar man nu brednoskajmanen som en art “livskraftig”.

Intresse för bevarandet av brednoskajmanen

Flera länder utvecklade farmar för brednoskajmanen i ett försök att uppnå en “ansvarsfull och hållbar” användning av denna art. Detta är till exempel fallet i Brasilien och Argentina. Dessa farmar föder upp och släpper ut en procentandel av de djur som de föder upp för att återbefolka de naturliga livsmiljöerna som har drabbats hårt av jakt.

Resten av djuren håller man på farmen för att täcka efterfrågan på marknaden, precis som man skulle göra med alla andra kommersiellt exploaterade arter. På så sätt kan man lösa mänskliga ”behov” samtidigt som man minskar handel av exemplar och överdriven tjuvjakt.

Det är värt att nämna att naturvårdare har stött på vissa svårigheter med att föda upp detta djur i fångenskap. För det första var avel på farmar inte gångbar eftersom dödligheten hos de flesta som släpptes i det fria var hela 90%.

Det var av den anledningen som man implementerade “farm”-tekniken. Detta består av att skörda vilda ägg för att inkubera dem och föda upp dem konstgjort under den första vintern. Det beror på att det är det enda sättet att öka överlevnaden till 92%.

Bevarandet av brednoskajmanen och andra arter kan rädda ett ekosystem

I verkligheten har bevarandet av denna art haft en positiv inverkan. Framgången med att föda upp brednoskajmanen i fångenskap och sedan släppa tillbaka dem i vildmarken har stimulerat intresset för bevarandet av våtmarkerna där dessa djur lever.

Som du kan se så bevarar man ett helt ekosystem, med allt som det innebär, när man skyddar en art som lever där. Vi kan lära oss mycket från bevarandet av brednoskajmanen. Det visar att vi kan rädda arter från utrotning med rätt medel och rätta ansträngningar.

https://myanimals.com/latest-news/adoption/animal-protection/the-broad-snouted-caiman-threat-and-conservation/