Unika fakta om den skotska hjorthunden
Den skotska hjorthunden, även känd som kort och gott hjorthund, är en stor, ståtlig, tyst och lydig hund. Dess päls gör den perfekt för ett kallare klimat. Läs vidare för att lära dig fler unika fakta om den skotska hjorthunden.
Rasens ursprung
Denna ras är en möjlig direkt ättling till den primitiva keltiska hunden. Dessa hundar uppföddes av skotska klaner så att de kunde använda hundarna för att jaga vargar och storvilt.
Även fast skotska hjorthundar var på väg att utrotas gav Sir Walter Scott och 1800-talets skotska trender rasen en comeback, och tack vare dem finns rasen fortfarande kvar idag. I själva verket hade drottning Victoria en som husdjur på just 1800-talet.
Fakta om den skotska hjorthunden: Utseende
Den skotska hjorthunden är en stor hund som kan ha en päls med olika grå nyanser. Den är välproportionerad och har ett relativt litet huvud. Morfologiskt sett måste dess höjd i manken vara minst 76 centimeter hos hanar och 71 centimeter hos honor.
När det gäller dess vikt väger hanar vanligtvis in vid 45 kg och honor vid 36 kilo.
De skotska hjorthunden har vanligtvis grå päls, även om vissa har rödaktig eller rödbrun päls med svart nos, ben och svans. En del kan även ha vitt hår på bröst, tassar och svansens spets.
Den skotska hjorthunden är kärleksfull och lydig, men den är samtidigt väldigt oberoende och kräver sitt eget utrymme. Den är vanligtvis lugn inomhus, vilket är ovanligt för ett djur som springer med så snabb hastighet, något som den här sortens hund är känd för.
Vård och rekommendationer
Dess päls är perfekt för att anpassa sig till robust terräng och negativa klimat. Det är därför den här rasen är perfekt för kusten, kyligare klimat och höga höjder.
Den tål kylan bra, men varmt väder är däremot farligare för den eftersom att tjockleken på dess päls gör den mer benägen att få värmeslag.
Den skotska hjorthunden kan leva i många år. Den behöver mycket utrymme, motion och mår som bäst när den bor med en familj. Dess muskler är starka och kraftfulla, så den måste ha en proteinrik kost.
Liksom de flesta stora rashundar finns det en viss risk att den eventuellt utvecklar sjukdomar som magvridning eller höftledsdysplasi. Man kan emellertid förhindra alla dessa tillstånd med regelbundna veterinärundersökningar.
Bildkälla: Adam Singer och kennysarmy