Allt om xoloitzcuintle (mexikansk nakenhund)

Hundens utseende är utan tvekan något som stannar kvar i minnet: hårlös, spetsiga öron och ett välskuret ansikte, nästan som i en hieroglyf. Vi talar om xoloitzcuintle, som ofta kallas för mexikansk nakenhund, en hund med aztekiskt ursprung som har mycket att berätta.

På dessa rader får du veta mer om denna märkliga ras, liksom om dess ursprung och omvårdnadsbehov. Missa ingenting och döm den framför allt inte efter dess säregna utseende, för den kan vara en fantastisk följeslagare för alla människor. Låt oss börja.

Egenskaper och utseende

Det är inte alla som anser att xoloitzcuintle är en attraktiv hund, eftersom den har rynkig panna; sneda ögon; stora, spetsiga öron; och en tunn, råttliknande svans. Den mest slående egenskapen hos dessa hundar är dock att de saknar hår eller, beroende på exemplar, att det finns på vissa delar av kroppen, till exempel på huvudet.

Det är en ras av varierande storlek: standard (46–60 centimeter), medium (36–45 centimeter) och miniatyr (25–35 centimeter).
Dessa hundar är längre än de är höga och har inget (eller mycket lite) hår. Deras hud kan vara mörk eller ljusbrun och melerad med svart, grått, rödaktigt, brunt eller solbrunt. På grund av denna egenskap anses de faktiskt vara hundar som lämpar sig för personer med lindrig allergi mot hundens epitel.

Rasens ursprung

De första uppgifterna om xoloitzcuintle kommer från Mexiko. Även om dess verkliga ursprung anses vara ett mysterium har bilder av hårlösa hundar som är ganska lika den här rasen hittats i flera aztekiska ruiner. Hypoteser om motsatsen hävdar att det rör sig om däggdjur som liknar xoloitzcuintle och som föddes upp utan hår för att användas som föda.

Man tror att förfäderna till den här hunden var de hundar som följde med migrerande folkslag över ett då torrlagt Berings sund.

Köttet från xoloitzcuintle konsumerades: Den en ansågs vara ett heligt djur och i likhet med många andra aztekiska blodsoffer så användes dess kött under rituella ceremonier. Denna hund har fått sitt namn från den aztekiska gudomen Xolotl, gudom över elden och de dödas eskort till underjorden, och  ”itzcuintle”, det aztekiska ordet för hund. De tillskrevs helande krafter och skydd mot onda andar.

Efter att ha varit utrotningshotad har rasen i dag återhämtat sig och betraktas som en nationalskatt i Mexiko. Det finns cirka 30 000 exemplar världen över.

Xoloitzcuintles temperament

De är lugna men distanserade mot främlingar. De tenderar att välja en person som sin “favorit”, och även om de också bryr sig om och visar tillgivenhet mot andra familjemedlemmar så håller de sig vanligtvis nära sin utvalda följeslagare.

De har en stark skyddsinstinkt, så de kräver särskild uppmärksamhet i denna aspekt av sin träning så att de inte blir överbeskyddande eller aggressiva mot främlingar. De är känsliga hundar med en utpräglad personlighet, det är tillrådligt att adoptera dem endast om du redan har erfarenhet av hundar.

Deras aktivitetsnivå är medelhög, de tycker om en lång promenad och lite motion, men hemma tillbringar de den mesta tiden med att vila. Som valpar är de dock mycket mer aktiva och har en tendens att förstöra föremål, de kräver alltså mycket tid av sina ägare.

Allmän hälsa

Xoloitzcuintle är vid god allmän hälsa och är inte benägen att drabbas av allvarliga medfödda sjukdomar, såvitt vi för närvarande vet. De behöver dock fortfarande ha sitt vaccinations- och avmaskningsschema uppdaterat, försumma inte den aspekten samt regelbundna kontroller.

Deras svagaste aspekt är, som ni kan föreställa er, deras päls, som är obefintlig. Detta gör dem känsliga för solbränna och sårskador. Det försvårar också värmeregleringen, så de blir kallare på vintern och varmare på sommaren.

Ett annat vanligt problem som xoloitzcuintle lider av är deras tänder, eftersom många av dem inte får främre kindtänder. Även om detta inte påverkar deras förmåga att äta är det viktigt att kontrollera deras munnar ofta för att undvika problem med tandsten och tandköttsinflammation.

Särskild vård av xoloitzcuintle

Det är mycket viktigt att hålla deras naglar välklippta eftersom dessa växer snabbt. Tänderna kräver också särskild uppmärksamhet och du bör borsta dem minst tre gånger i veckan.

Naturligtvis är huden också en aspekt som bör kontrolleras ofta. Skydda den mot solen med särskilda krämer för hundar och håll den varm på vintern. Om det finns något sår, blåmärke, spricka i huden eller någon typ av brännskada ska du gå till veterinären.

Och slutligen, kom ihåg att detta är en ras som ska få konsekvent, engagerad och positiv träning. Annars kan socialiseringen med andra familjemedlemmar (mänskliga eller inte) och med främlingar bli mycket komplicerad. Innan du adopterar en mexikansk hårlös hund bör du överväga om du kommer att kunna ge den ett värdigt liv.