Den tyska schäferhunden: ett fantastiskt husdjur
Visste du att den tyska schäferhunden är en ganska ny hundras? Den framavlades i slutet av 1800-talet och hade som uppgift att vakta får. Schäfrar är väldigt lojala, lydiga och älskvärda. Läs mer för att lära dig mer om denna fantastiska hundras.
Den tyska schäferhunden och dess historia
Max von Stephanitz var kapten i armén och anses vara schäferns fader. Hundarna framavlades för att valla och skydda får, och fungerade som “livvakter” mot vargar.
1899 startades en organisation som kallades för “Den tyska schäferns vänner”. Under den tiden valde man ut väldigt specifika hundar för att förbättra hundrasen, både mentalt och fysiskt.
Von Stephanitz såg till att den tyska schäfern blev en arbetshund som var perfekt för den tidens jordbruksbehov. Han försökte sedan övertyga regeringen att göra den tyska schäfern till den officiella hundrasen inom polisväsendet och militären.
Eftersom den tyska schäferhunden är så intelligent, fysiskt uthållig och pålitlig kan den även utföra andra jobb.
Fysiska egenskaper hos den tyska schäferhunden
Schäfern är en stor hund med ett robust utseende. Den har en muskulär kropp och en stark käke. Hunden tenderar dessutom att ha tre olika typer av färger: svart och orange, rödaktig eller orange. De vuxna hanarna väger mellan 30-40 kg, och honorna mellan 20-30 kg. De tenderar att bli 65 respektive 55 cm lång. Den förväntade livslängden ligger på 13 år.
Den tyska schäferhunden har hängande öron då den är valp, som sedan “rättar till sig” då den når tre månader ålder. Om de inte står upp vid denna tid (vissa schäfrar har så stora öron att de inte kan stå upp själva) tenderar vissa ägare att tejpa upp dem för att hjälpa till med den naturliga processen.
De har bruna och mandelformade mellanstora ögon. Huvudena är proportionella mot resten av kroppen. Hunden har dessutom en stor, vanligtvis mörk, nos.
Den tyska schäfern har två tjocka pälslager. Det yttre lagret är vattenresistent, medan det inre är mjukt och tjockt och hjälper till att hålla värmen. De fäller året runt, men speciellt under våren och hösten. Man bör borsta dem dagligen.
Denna hund är känd för att fungera bra som vakthund, polishund, ledarhund, attackhund, narkotikahund och fårhund. Man använder dem fortfarande som fårhundar i USA och Storbritannien.
Man bör dock tänka på att schäfern bör vaccineras i tid för att inte drabbas av valpsjuka. Då de blir äldre tenderar de att drabbas av höftdysplasi, och i viss mån von Willebrands sjukdom samt sköldkörtelproblem.
Personlighet och temperament
Människan och schäfern har knutit ett nära band på kort tid, vilket är förståeligt med tanke på att det är en lydig och pålitlig hund.
Många blir imponerade av att de har en så hög intelligens och fungerar så bra med barn i hemmet. Schäfern är dock å andra sidan väldigt försiktig med främlingar tills den vet att ägaren är okej med dem.
Den tyska schäfern är väldigt lojal mot sina ägare, men måste inte vara med dem hela dagen. De behöver dock ordentligt med utrymme, med tanke på att de är så stora och behöver motion. Det är en väldigt aktiv ras, och det är därför bra om de har tillgång till ett stort utrymme att springa på.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Deutscher Schäferhund. (2010). Fédération Cynologique Internationale. https://www.fci.be/en/nomenclature/GERMAN-SHEPHERD-DOG-166.html
- Deutsche Schäferhund. (s.f.). Verein für Deutsche Schäferhunde. Consultado el 1 de abril de 2023. https://www.schaeferhunde.de/der-deutsche-schaeferhund/alles-rund-um-die-rasse
- German Shepherd Dog. (s.f.). The American Kennel Club. Consultado el 1 de abril en 2023. https://www.akc.org/dog-breeds/german-shepherd-dog/
- German Shepherd Dog. (2016). The Kennel Club. https://www.thekennelclub.org.uk/breed-standards/pastoral/german-shepherd-dog/
- Lobetti, R. G., & Dippenaar, T. (2000). Von Willebrand’s disease in the German shepherd dog. Journal of the South African Veterinary Association, 71(2), 118–121. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/11030365/
- Stock, K. F., Klein, S., Tellhelm, B., & Distl, O. (2011). Genetic analyses of elbow and hip dysplasia in the German shepherd dog. Journal of animal breeding and genetics = Zeitschrift fur Tierzuchtung und Zuchtungsbiologie, 128(3), 219–229. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/21554416/
Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.