Leguanens kost och dess betydelse för djurets hälsa

Skriven och verifierad av Veterinär Eugenio Fernández Suárez

Senaste uppdateringen: 25 mars, 2024

Bland exotiska husdjur har den gröna leguanen och dess närmaste släktingar varit de mest framgångsrika. Liksom för andra exotiska djur är leguanens kost en viktig del av dess hälsa, fel i dess diet är en av de största utlösande faktorerna för sjukdomar.

Leguanens diet är strikt vegetarisk

Detta är den första och viktigaste punkten. Om vi ska ha en leguan som husdjur bör vi veta att detta djur är strikt vegetariskt. Den behöver varken kyckling, kokt skinka eller något annat tillskott av animaliskt ursprung.

Den behöver inte heller insekter, vilket är fallet med andra reptilarter. Och vi bör aldrig tillgripa konserverad mat som är menad för katter eller hundar (båda är köttätare). Leguaner äter grönsaker och deras tarmar kan inte tillgodogöra sig animaliskt protein.

Kalcium och D-vitamin, viktiga i leguanens kost

Det stämmer att leguanens kost ibland kan innehålla kosttillskott. Kalcium är särskilt viktigt för att undvika åkommor som metabolisk skelettsjukdom.

Det är svårt att tillgodose kalciumbehovet hos dessa reptiler utan tillskott och endast baserat på en naturlig kost. Detta kalcium som vi inkluderar i kosten måste dock assimileras tack vare D-vitamin.

Det är därför leguaner behöver exponeras för solen eller åtminstone en UVB-lampa – detta blir särskilt viktigt om vi ska föda upp leguaner.

Vilka livsmedel bör leguanens diet innehålla?

Först och främst bör det idealiska livsmedlet i leguanens diet ha en hög koncentration av kalcium, till exempel maskros, alfalfa eller klöver. Som vi sa är det ofta nödvändigt att använda tillägg också, men det ideala är att konsultera en veterinär som är specialiserad på exotiska husdjur.

Det är nödvändigt att använda en diet som är rik på hälsosamma proteiner. Därför rekommenderar vi romansallat, alfalfa, kål och klöver som bra proteinkällor för leguanens kost.

Även om de flesta leguaner är ovilliga att äta mat som inte är färsk, kan det vara bra att använda alfalfahö för att öka mängden fibrer i kosten. Vi kan försöka införa en liten procentandel hö i den färska maten och anpassa procentandelen till just vår leguans smak.

Förutom detta rekommenderas också grönsaker som morot, mangold, endiver och betor. Vi kan också inkludera små mängder potatis, zucchini, bönor eller någon frukt. Frukten bör dock inte överstiga 15 % av kosten, fast tomat, melon och äpple är bra exempel på nyttig frukt.

Icke-rekommenderade livsmedel

Även om de kan ingå i leguanens kost finns det livsmedel som är rika på oxalat, till exempel spenat, kål, ärtor och betblast. Dessa får endast förekomma sporadiskt i kosten.

När det gäller grönkål, kål och senapsblad innehåller de element som kan påverka sköldkörtelfunktionen. Därför bör också de endast förekomma sporadiskt i leguanens kost. Inget av dessa element är överdrivet giftigt, och vissa, som grönkål eller senap, har goda näringsmässiga egenskaper, men de kan inte utgöra basen i kosten.

Vatten och torrfoder, kritiska aspekter av leguanens kost

Hydrering är särskilt viktigt för reptiler på grund av deras känsliga njurar. Därför är vatten mycket viktigt i den grundläggande vården av en leguan. Det måste beaktas i terrariets luftfuktighet samt i mängden mat och vatten.

Frågan om att ge vatten till dessa djur bör vara av avgörande betydelse när det gäller leguaner som äter pelletsfoder. Medan salladsbaserad kost innehåller en stor andel vatten innehåller foder nästan inget.

Därför rekommenderas pelletsfoder endast som ett komplement, särskilt det som innehåller mycket kalcium. Ett födointag som enbart baseras på foder eller pellets kan vara farligt för leguanerna.

Var försiktig med temperaturen

Temperaturen är något vi måste ta hänsyn till när vi vill hålla reptiler i god kondition. Men den är också nära kopplad till deras aptit, eftersom leguaner i kalla förhållanden knappt äter något.

Så om vi ser att leguanen har förlorat sin aptit bör vi kontrollera förhållandena i terrariet. Vi måste ägna särskild uppmärksamhet åt den temperatur och fuktighet som djuret är vant vid.