Några av de äldsta kattraserna i världen

Det finns mycket bevis som tyder på att katter brukade vara husdjur hos och dyrkades av de antika egyptiska faraonerna. Det finns emellertid även andra besläktade raser i Asien och Europa. Fortsätt att läsa denna artikel för att lära dig mer om de äldsta kattraserna.

Vilka är de äldsta kattraserna?

Genom att utföra en del historisk forskning är det möjligt att finna en del riktigt intressant information om de första kattexemplaren i historien. Utöver Egypten finns det spår som leder till Thailand, Turkiet, Burma (Myanmar), Japan och Norge. Nedanför är några av de äldsta kattraserna:

1. Egyptisk mau (år 1400 före Kristus)

   Även om de nutida katterna fördes till Italien av det romerska imperiet och därefter till Amerika, är mau (vilket betyder katt på på antik egyptiska) väldigt lik de figurer som förekommer på träsniderier i Kairo. De har en päls som är mycket svår att missta. Den är ljusbrun med mörka fläckar som kan variera i storlek och som inte följer något specifikt mönster.

   Deras framben är kortare än bakbenen och fötterna är små och nätta. Deras huvuden är triangulära och deras svansar svalnar av mot spetsen. De är mycket intelligenta och självständiga djur, men de kan också vara vänliga och tillgivna. De rekommenderas inte till barn eftersom de kan vara väldigt svartsjuka, territoriella och possessiva gentemot sina leksaker och ägare.

2. Korat (år 1350 före Kristus)

   De är ursprungligen från Thailand och är även kända som “lycka till-katten“. Även om det är en gammal ras har den endast nyligen korsat Asiens gränser. Det först upptecknade exemplaret uppenbarade sig på 1300-talet före Kristus i “Kattdikternas bok”, fast rasen hade redan befunnit sig i kungadömet sedan några hundra år.

   Koraten är en naturlig och renrasig katt som människor hade något med att göra när det gäller dess skapelse. Den har en kompakt och elegant kropp, silverblå päls, stora spetsade öron, mandelformade blå ögon, en lång svans och ett kilformat ansikte. Den kan leva i 16 år och väga upp till 5 kg. Den brukar vara tillgiven mot vuxna och särskilt mot barn. 

3. Birman (år 500 före Kristus)

“Burmas heliga katt” är en av de äldsta kattraserna. Dess ursprung och egenskaper baseras på en legend: för många hundra år sedan byggde folket i Jemer ett tempel för att dyrka en gudinna som hette Tsun-Kyan-Kse. Prästen brukade också be bredvid sin katt Sinh. En natt bröt sig tjuvar in i templet och dödade prästen.

Katten stod då på prästens bröstkorg och stirrade på gudinnans staty. Plötsligt blev kattens kropp gyllene, dess ögon blev blå och benen fick en jordbrun färg, förutom fötterna som förblev vita som ett tecken på renhet.

Birman är mycket vänlig (den hatar att vara ensam), tillgiven, lekfull, lojal, intelligent och lugn. Denna ras utseende är ett mellanting mellan en persisk och en siameskatt.

4. Turkisk van (romerska riket)

Denna ras kommer från bergstrakterna kring sjön Van i Turkiet och är inte välkänd utanför landet. Även om folk har haft den som husdjur sedan urminnes tider, har den inte blivit populär tills nyligen eftersom en del exemplar exporterades till England på 1950-talet.

Dess mest framträdande kännetecken är dess långa tjocka päls, som medför att den kan överleva de ogynnsamma temperaturerna på 1600 meters höjd över havet. Dess bakben är kortare än frambenen , den har en stor kropp och det tar 3 år för den att uppnå könsmognad. Den kan också vara rätt så temperamentsfull, nyfiken, aktiv och lekfull. Den har inga problem med att vara i vatten.

5. Europeisk korthår (romerska riket)

De härstammade för tusen år sedan i Nordafrika men fördes till Europa av romarna. Man trodde att deras förfäder var djungelkatter och att de har vilda kattgener från Afrika.

De har en kraftig kropp med bred bröstkorg, mellanstora öron, kort nos och tjock svans. De blir sällan sjuka och är även kända för sin korta, ljusa, spräckliga, två eller trefärgade päls.

Andra gamla kattraser är den norska skogkatten (antik), japanese bobtail (1000-talet), siames (1300-talet), chartreaux (1300-talet) och den turkiska angoran (1400-talet).