Felint leukemivirus: orsaker, symtom och behandling

Mellan 2 och 15% av den globala kattpopulationen kommer att drabbas av felint leukemivirus vid någon tidpunkt i deras liv. Vid många tillfällen märker deras ägare inte ens att deras katt har blivit smittad.

Därför är det viktigt att känna till orsakerna och symtomen på denna dödliga och smittsamma sjukdom. På så sätt kan man både förebygga och behandla den.

Felint leukemivirus är ett retrovirus

Ett retrovirus består av enkelsträngat RNA. Detta virus replikerar sig genom verkan av ett enzym som man kallar omvänt transkriptas.

Det möjliggör omvandling av RNA till DNA, som därefter kan placeras in i värdcellens DNA. När det har implanterats kan viruset multiplicera sig.

Felint leukemivirus överförs huvudsakligen mellan katter via kontakt med kroppsvätskor från en annan infekterad katt.

Om en katt biter en annan eller kommer i kontakt med infekterat saliv, urin eller avföring, sker överföringen omedelbart. En mamma kommer också att smitta sina ungar genom bröstmjölken.

Katter med störst risk för infektion är de som kommer i kontakt med andra infekterade katter.

Detta virus är ganska vanligt hos katter som har sprungit hemifrån och umgås med andra vilda katter, eller helt enkelt lever med andra icke-diagnostiserade djur i samma hem.

De huvudsakliga symtomen

Sjukdomen börjar dyka upp månader eller till och med år efter det att katten har blivit smittad.

Det är därför det är vanligt att ägarna inte börjar behandla katten förrän det är för sent eller innan det infekterade djuret har infekterat fler djur. Under de första stadierna kan du observera följande symtom:

• Aptitlöshet
• Progressiv viktminskning
• Förstorade lymfkörtlar
• Matt päls och brist på päls
• Ihållande feber
• Blekt tandkött och slemhinnor
• Gingivit eller inflammation i tandköttet samt gastroenterit
• Infektioner i urinvägarna, på huden och i de övre luftvägarna
• Krämpor, beteendeförändringar och andra neurologiska störningar
• Sjukdomar som påverkar synen
• Missfall och andra problem med reproduktionssystemet

Diagnostisering av felint leukemivirus

För att diagnostisera sjukdomen gör veterinärer vanligtvis två test som upptäcker proteinkomponenten i viruset som kallas FeLV P27.

Det första, kallad ELISA, används vanligtvis som det första screeningtestet. Att identifiera sjukdomen tidigt går hand i hand med periodiska veterinärkontroller.

Om det första testet är positivt genomför man sedan det andra testet, som man kallar IFA. Det bekräftar diagnosen och avläser vilket stadium sjukdomen är i.

Detta sista test upptäcker virala partiklar i lymfocyterna, som vanligtvis äger rum när patologin har nått ett avancerat skede.

Behandling och förebyggande

För närvarande finns det inget definitivt botemedel. Vissa terapier lyckas med att minska mängden virala partiklar i blodomloppet.

Men precis som med de flesta större cancerbehandlingar kan biverkningarna vara förödande.

Det enda sättet att garantera din katts välbefinnande är genom att be din veterinär om palliativ vård för att motverka symtomen. Om din katt är frisk kan du försöka förhindra att hon får sjukdomen.

Du kan uppnå det genom att hålla din katt skyddad inuti huset där hon inte riskerar att komma i kontakt med infekterade djur.

Det finns ett relativt effektivt men ej fastställt vaccin som kan lugna ägare som i förväg vet att det finns infekterade katter i grannskapet.

Det är dock inte normalt att hitta vaccinerade katter, så det är därför viktigt att undvika tidig exponering.