Andnöd: Dyspné hos djur

Skriven och verifierad av Veterinär Érica Terrón González

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Dyspné är ett andningsbesvär där man känner som att man inte kan andas eller får in tillräckligt med luft. Denna obehagliga känsla som kan bero på dålig andning, men kan också vara orsakad av otillräckliga syrenivåer i blodet eller för höga koldioxidnivåer.

Oavsett orsak, är dyspné, eller andnöd, hos djur ett allvarligt problem som man måste behandla som akut. Det är därför viktigt att omedelbart uppmärksamma när ett djur har andningsbesvär. Hos veterinären är det observation och en fysisk undersökning av andningsorganen som man främst använder sig av för att ställa en diagnos.

Viktigt att observera andningsmönster

Djur med dyspné går att känna igen på deras andningsmönster och ansträngningen som krävs för att andas. Detta beror på att djuret plötsligt måste använda sekundära andningsmuskler, som hals- och magmuskler. Andningen blir då mer aktiv än passiv, även om denna ansträngning inte alltid pekar på dyspné.

Paradoxal andning är dock ett tecken på dyspné, då det innebär att bröstkorgen drar ihop sig vid inandning och expanderar under utandning, tvärtom mot vad som är normalt.

Hur kan man se att ett djur lider av dyspné?

Ett av de tydligaste tecknen på dyspné är att djuret har anpassat sin hållning till att främja flödet av luft, till exempel genom att:

• Andas genom munnen
• Sträcka på halsen och lyfta huvudet för att öppna upp luftstrupen
• Anta en hållning som korrigerar andningen (dvs. sitta upp rakt och vinkla ut armbågarna)

Nästa steg: Fysisk undersökning

Bland det första man måste undersöka på ett djur med andningsproblem är färgen på slemhinnorna. Cyanos, en blåaktig missfärgning av huden, kan ge viktig information om ett djurs andningsorgan, men detta visar sig endast i de allvarligaste fallen.

Därför är det viktigt att inte utgå från att allt är bra bara för att färgen på slemhinnorna fortfarande är rosa.

Nästa steg är att undersöka djurets andningsorgan och hjärta. Genom att lyssna med stetoskop på bröstkorg och luftstrupe kan veterinären höra visslande, knastrande eller andra onormala ljud:

• Visslande, eller flåsande, är associerat med trånga luftvägar. Om djuret uppvisar detta under inandning kan det förekomma ett problem i de övre luftvägarna.
• Knastrande indikerar ofta närvaron av vätska i luftvägarna. Det är luftbubblorna i vätskan som skapar dessa ljud.
• Om lung- eller hjärtljuden är dämpade eller inte går att höra alls, kan det finnas ett problem i pleurahålan.

Varför bör man också undersöka hjärtat? För att det kan bidra till andnöd, t.ex. i fall av hjärtsvikt.

Hur stabiliserar man djuret?

Först och främst måste man öka djurets intag av syre, även under den fysiska undersökningen. Helst ska djuret tillåtas vila en stund i en syrgaskuvös innan undersökningen.

Detta är speciellt viktigt för katter, då det ger dem en möjlighet att lugna ner sig efter resan till veterinären. Faktum är att en grundling undersökning endast bör äga rum om man kan vara säker på att det inte kommer att göra djuret mer upprört och därför förvärra dess andnöd.

Syrgasbehandling för att förbättra dyspné hos djur

Syrgasbehandling kan involvera:

• En syrgasmask, för ett djur som ligger ner och tolererar det.
• Syrgas genom en slang som man för in i djurets nos och mun. Det ger en liknande effekt, men är mindre stressande för djuret.
• En syrgaskuvös, även om det isolerar djuret och skjuter upp undersökningen. Veterinärer använder kuvöser som blivit donerade från barnavdelningar på sjukhus.
• En näsgrimma, när man måste administrera syrgas över en längre period. De fungerar bra för större raser, men kan skapa problem för plattnosade hundar.

Det finns flera andra metoder en veterinär kan anpassa efter olika situationer eller arter. Till exempel kan en skyddskrage/tratt användas ihop med en syrgasenhet, och detta ger på ett sätt djuret sitt eget utrymme.

Långtidsbehandling med syrgas bör involvera befuktad luft för att luftvägarna inte ska torka ut. Det finns speciella apparater som värmer upp och befuktar luften för inandning.

Det finns dock en risk för syrgasförgiftning. Detta kan inträffa vid administrering av en hög koncentration av syrgas i mer än 12 timmar, vilket kan skada lungorna.