Två raser av bulldogg: Egenskaper och historia

Bulldoggen är en av de mest älskvärda hundraserna. När du tänker på en bulldogg, tänker du säkert på den engelska rasen med sitt ikoniska underbett och bedårande rynkor. Men det finns även en annan bulldoggras, nämligen den franska. Den franska bulldoggen är mindre i storlek men den är minst lika charmig som den engelska. I den här artikeln får du lära dig mer om dessa två raser av bulldogg.

Bulldoggen hade en svår uppväxt. Ursprungligen var de uppfödda för att slåss mot tjurar (därav engelska namnet bull). Men nuförtiden väljer många familjer att skaffa en bulldogg på grund av deras tillgivna och lugna personlighet.

Den engelska bulldogen: Från kämpe till nationalsymbol

Man började föda upp bulldoggen redan på 1200-talet för tjurhetsningar, en brutal sport där en flock av bulldoggar och en arg tjur blev hetsade till att slåss med varandra. Åskådare kunde satsa pengar på vem som skulle vinna.  Med det i åtanke är det uppenbart att de första generationerna av bulldoggar var starka och hade en hög smärttröskel. De var mycket större än bulldoggarna vi känner och älskar idag.

När sporten sedan blev förbjuden fortsatte man i hemlighet och man ville ha ännu större hundar. De avlade bulldoggen med terrier, vilket resulterade i bullterriern. Så småningom blev bulldoggen degraderad från sin position som den bästa tjurfäktaren. Men människor som beundrade rasen började den långa processen med selektiv avel för att skapa den trevliga följeslagare som vi känner idag. Tanken var att mildra bulldoggens brutala drag.

Denna selektiva avel var så framgångsrik att den engelska bulldogen år 1886 erkändes som en officiell ras, vördad för sina distinkta fysiska egenskaper och vänliga personlighet. Rasen var så omtyckt att den så småningom blev den nationella symbolen för Storbritannien och även maskoten för Yale University.

Den franska bulldogen: En parisisk aristokrat

Liksom den engelska bulldoggen kommer den franska bulldoggen från Molosser-raser. Den franska bulldoggens början var dock inte lika hård. Experter tror att man tog fram den franska bulldoggen genom att avla små franska mastiffer från 1800-talet med den engelska bulldoggen.

Den franska bulldoggen började som följeslagare, populära bland den arbetande befolkning i Paris. De blev snabbt det föredragna husdjuret bland artister och överklassen. År 1898 blev den franska bulldoggen officiellt erkänd som en ras.

Likheter och skillnader mellan dessa två raser av bulldogg

Även om dessa två bulldoggraser har liknande ursprung, finns det flera skillnader mellan dem.

Engelsk bulldogg

Denna ras är korthårig, tung, kortvuxen och kraftfull. Dess öron är små och sitter högt på huvudet, vilket faktiskt är ganska stort jämfört med kroppens storlek.

Den engelska bulldoggen har en kort nos och är ett typiskt exempel på en trubbnosig hund. Trubbnosigheten kan orsaka andningsproblem, snarkningar och flämtande även efter lätt aktivitet. Den engelska bulldoggen har en stor, stark käke och ett karakteristisk underbett. Det är därför du nästan alltid kommer att se den med tänder från underkäken som sticker ut ur munnen.

Den engelska bulldoggen är känd för sina rynkor, som den har över näsan och öronen. Den har en tjock, kort hals med löst hängande hud. Ett annat vanligt kännetecken för denna ras är att kroppen sluttar nedåt mot svansen. Den har en bred bringa, en lätt välvd rygg och stram mage. Svansen är kort, pekar nedåt och är vanligtvis rund eller böjd.

Den engelska bulldoggen går med korta, snabba steg som om den gick på sina tåspetsar. Pälsen är kort, fin och slät och kan antingen vara enfärgad, randig, vit eller fläckig.

Två raser av bulldogg: Fransk bulldogg

Den franska bulldoggen har också en Molosser-lik kroppsstruktur som sin engelska kusin, även om den här rasen är mycket mindre. Den väger normalt inte mer än 12 kilo, medan den engelska bulldoggen vanligtvis överskrider 20 kilo.

Denna hund är liten men välproportionerlig. Den har vanligtvis kort päls och en uppåtriktad näsa samt stora, spetsiga öron. Den franska bulldoggen kan ha rynkor, även om de inte är lika urskiljbara som hos den engelska rasen.

Den franska bulldoggen har ett brett huvud, och är näst intill platt mellan öronen. Till skillnad från sin engelska kusin täcker läpparna tänderna. Denna hund har också en kort, stark nacke.

Ryggraden stiger något vid mitten av ryggen, vilket är en egenskap som är vanligt hos denna ras. Den har kort, slät, glänsande päls. Pälsen har antingen ränder, vita fläckar eller är av gulbrun färg. Den franska bulldoggen är social, aktiv, glad och lekfull, men den kan vara vaktig.

Som du kan se har dessa två raser av bulldogg flera likheter och skillnader. Trots sina distinkta egenskaper är båda raserna underbara följeslagare.