Slickdermatit hos hundar och dess behandling

Även om katter är kända för att konstant rengöra sig själva så använder även hundar sina tungor för att putsa sig. I vissa fall slickar de för mycket eller tvångsmässigt på sig själva, och det kan leda till slickdermatit . I den här artikeln kan du lära dig mer om det tillståndet och lära dig hur det behandlas.

Vad är slickdermatit?

Det engelska namnet på tillståndet är “acral lick dermatitis” men kan även innehålla ordet furunkel eller granulom i sjukdomstermen. Denna kroniska sjukdom orsakas framförallt av hundar som konstant slickar ett specifikt område på sin kropp. Detta konstanta slickande tillåter aldrig att såren läker till fullo, vilket gör att det med tiden blir sämre.

Vanligtvis uppstår slickdermatit på grund av en bakteriell eller en svampinfektion,någon form av allergi, skärsår eller utslag från ett insektsbett. I vissa fall uppstår sjukdomen på grund av uttråkning eller beteendeproblem hos hunden. Detta resulterar i att hunden konstant slickar området, framförallt frambenen.

När såret besvärar hunden är det första den kommer att göra att försöka få det att läka genom att rengöra det med sin saliv. Den här handlingen blir ett problem när den övergår i ett tvångsmässigt beteende vilket är skadligt för deras hälsa.

Den onda cirkeln verkar inte ha något slut eftersom djuret känner viss lindring när den slickar såret. De känner ett behov av att göra det om och om igen när det kliar, gör ont eller besväras av andra symptom. Detta upprepade beteende resulterar i slickdermatit, ett mycket allvarligare tillstånd än den ursprungliga infektionen.

Medan vilken hund som helst kan lida av det här problemet när den befinner sig under stora mängder stress (vilket är vanligt på bland annat härbärgen), finns det vissa raser som är mer benägna för sjukdomen än andra. Bland dessa återfinns labradorer, schäferhundar, mastino napoletano, golden retriever, dobermann pinscher, grand danois och spansk mastiff.

Hur man identifierar slickdermatit

Slickdermatit är inte svårt att upptäcka. Först kommer du att se din hund kontinuerligt slicka eller bita på en specifik del av kroppen. För det andra kommer det att finnas sår, håravfall, inflammation, infektion, blödning eller gulaktiga utsöndringar. Det kan också lukta illa och se hemskt ut.

Om ditt djur har något av dessa problem är det väldigt viktigt att du tar det till en veterinär för en korrekt diagnos. Ibland kan det kanske se ut som slickdermatit vid första anblick, när det i själva verket rör sig om en parasitinfektion eller ett vanligt sår.

Om veterinären bekräftar att det rör sig om den här sjukdomen är nästa steg att ta reda på vad som orsakat det. På så sätt kan man behandla och få det att läka ordentligt. Först kommer veterinären att ge djuret antibiotika för att reducera symptomen som orsakar det överdrivna slickandet eller bitandet på området så att det får chans att läka. Den kan också applicera krämer eller andra ytliga behandlingar.

Behandling och förebyggande

För att förhindra att hundar biter sig själva kan de vara tvungna att bära en skyddskrage. Området kan även bandageras men detta måste övervakas av ägaren. Det kan vara en utmaning att byta bandaget eller gasbindorna, men det måste göras med den frekvens som veterinären beordrat.

När slickdermatit uppstår hos hundar på grund av beteendemässiga problem bör familjen ta dem på fler promenader, leka och ge dem mer uppmärksamhet. Det är ett bra sätt att reducera deras ångest och rastlöshet, samt förhindra att de spenderar tid med att skada sig själva.

En hälsosam, lugn miljö är grundläggande för att återhämta sig och hindra dem från att bibehålla eller få tillbaka den här sjukdomen. Om slickdermatiten orsakades av parasiter eller bakterier så är god hygien grundläggande.

Du bör ha i åtanke att slickdermatit inte är ett allvarligt problem om det upptäcks och behandlas i tid. Det viktigaste är att se till att undvika dess uppkomst i framtiden. Detta är anledningen till att det är extremt viktigt att ta reda på vad som orsakade det det.