Hur man behandlar hudinfektioner hos hundar
Skriven och verifierad av Biolog Ana Díaz Maqueda
Hudinfektioner hos hundar är vanligare än vad du kanske tror. Om man inte får korrekt behandling så kan de sprida sig från hundens hud till andra organ. Detta kan också orsaka sepsis och vara dödligt.
Dessa infektioner kallas pyoderma och tar olika former. De inkluderar ytlig pyoderma, grunda pyoderma och djupa pyoderma. De två första typerna utvecklas endast i hudens yttersta lager.
Den sista typen kan ska djupare vävnad.
De vanligaste symptomen på ytlig och grund pyoderma är rodnad, utslag, alopeci och klåda. Djup pyoderma ger nästan aldrig klåda, men det kan orsaka smärtsamma hudskador.
I de flesta fall ger pyoderma upphov till sår och knölar som kan utsöndra blod och andra smittsamma vätskor.
Det är bäst att vara väldigt försiktig med hudinfektioner hos hundar. I de många fall kan människor också drabbas.
Staphylococcus intermedius och Staphylococcus aureus är två av de vanligaste bakterierna som ger upphov till dessa infektioner.
Använd ett speciellt schampo för att behandla hudinfektioner
Det är bäst att behandla pyoderma både utvärtes och invärtes. När det gäller den yttre behandlingen så är schampo ditt bästa alternativ, givet att detta absorberas av huden. De vanligaste alternativen innehåller:
- Bensoylperoxid
- Etyllaktat
- Klorhexidin
- Povidonjod
Då man använder schampo så hjälper man med att ta bort skadad hud, vilket i sin tur hjälper sår och utslag att läka, och lindrar även hundens smärta. Det är bäst att använda dessa schampon minst två gånger per vecka.
Prata dock alltid med en veterinär först.
Användning av fluorokinoloner för att behandla hudinfektioner hos hundar
Fluorokinoloner är en grupp antibiotika som kan behandla ett stort antal bakterier. Denna antibiotika är effektiva när det kommer till att behandla 85,4% av alla hudinfektioner hos hundar, men saknar verkan i 4,9% av fallen.
Det främsta problemet med fluorokinoloner är att de kan göra bakterierna resistenta.
Efter att en patient har fått behandlingen så kan vissa av bakterierna bli resistenta mot antibiotika, även då de kunde behandlas till en början.
De börjar sedan föröka sig i snabb takt, vilket ger upphov till nya, svårbehandlade infektioner.
Att använda rifampicin för att behandla hudinfektioner hos hundar
Rifampiciner är en annan grupp med antibiotika som ofta används för att behandla kronisk djup pyoderma. Denna typ av antibiotika kan behandla infektioner i den djupa vävnaden.
Faktum är att den kan ta död på bakterierna helt i rätt koncentration. Då rifiampiciner också verkar på ett brett spektrum så kan även de ge upphov till bakterieresistens, precis som fluorokinoloner.
Hur kan du behandla hunden om den har fått en hudinfektion?
Man kan oftast ta reda på hur man behandlar en hudinfektion genom att titta på vad som har fungerat förr.
Beroende på infektionens allvarlighetsgrad så kan man använda antiseptiska medel eller utvärtes antibiotika. Dessa inkluderar mupirocin och fusidinsyra.
Veterinärerna skriver bara ut systemisk antibiotika i de mer allvarliga fallen. Det stora användandet av dessa typer av läkemedel, utan tidigare mikrobiologiska studier, har lett till ett ökat bakteriemotstånd.
Det har också lett till att andra antibiotiska medel, som penicillin och meticillin används felaktigt, vilket kan minska deras effektivitet när det kommer till att behandla Staphylococcus sp.
Om du tror att din hund kanske har en hudinfektion så är det bäst att ta med den till veterinären så snart som möjligt. Vissa hudsår kan orsaka andra sjukdomar, som allergier och rabies.
Om en veterinär skriver ut antibiotika så är det väldigt viktigt att du följer doseringsinstruktionerna noga.
Detta kommer hjälpa med att se till att du får de resultat du vill ha och motverkar även att bakterierna blir resistenta.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Beco, L., Guaguère, E., Lorente Méndez, C., Noli, C., Nuttall, T., & Vroom, M. (2013). Guía para el uso de antibióticos sistémicos en el tratamiento de infecciones cutáneas. Parte I: diagnóstico en base a la presentación clínica, citología y cultivo. Veterinary Record, 2013, 72-78.
- Castellanos, L., Rodríguez, M., & Santos, A. (2011). Aislamiento e identificación bioquímica de microorganismos bacterianos a partir de infecciones de piel en caninos. Revista de Medicina Veterinaria, 1(22), 21-30.
- Carlotti, D. N., & Atance, A. (1997). El empleo de la rifampicina en el tratamiento de las piodermas profundas crónicas del perro: revisión bibliográfica y presentación de trece casos clínicos. Clínica veterinaria de pequeños animales, 17(4), 0211-226.
- Denamiel, G., Puigdevall, T., Más, J., Albarellos, G., & Gentilini, E. (2009). Prevalencia y perfil de resistencia a betalactámicos en estafilococos de perros y gatos. InVet, 11(2), 117-122.
- González, J. L., Bravo, V., Peña, A., & Beral, M. (2006). Dermatología. Eficacia terapéutica del orifloxacino (Orbax) en el tratamiento de la pioderma canina: un estudio cínico abierto. Clínica veterinaria de pequeños animales, 26(1), 0009-12.
- Herrera-Arana, V., González, J., & Iglesia-Quilca, D. (2006). Actualización en el manejo de antibióticos en las infecciones superficiales de piel y partes blandas. Acta medica peruana, 23(1), 32-34.
- RÍOS AM, B. M., Ortiz, G., Ayllón, T., Smit, L., Rodríguez, D. M., & Sánchez, D. A. (2015). Staphylococcus multirresistentes a los antibióticos y su importancia en medicina veterinaria. Clínica Veterinaria de Pequeños Animales AVEPA, 35(3), 149-161.
Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.