Stadshundar är mer socialt rädda än landsbygdshundar

Städer, med allt myller och brus, påverkar beteendet och perceptionen hos fler arter än bara människor. I en studie som publicerades förra året framhålls rädslan hos stadshundar, som av olika anledningar utvecklar mer social ångest än hundar på landsbygden.

Nedan kan du läsa recensionen av denna artikel, som inte bara är begränsad till livsmiljön utan analyserar fler faktorer som påverkar hundars sociala rädsla. Fortsätt läsa, för resultaten är verkligen intressanta.

Rädslan hos stadshundar

I en studie i tidskriften Nature som publicerades år 2020 ville Helsingfors universitet fastställa vilka faktorer som gör att hundar drabbas av social rädsla. För detta ändamål samlades data in från nästan 6 000 hundar som valts ut från ett större urval av 14 000 hundar.

Studien visade att otillräcklig socialisering av valpar är den främsta orsaken till social rädsla. Man noterade dock också att den miljö som hundarna lever i verkar spela en roll, eftersom ägarna rapporterade att stadshundar är mer rädda än landsbygdshundar.

Stadshundens rädsla tenderar att vara social: Rädsla för främlingar, andra hundar eller att vara utomhus. Många av dem var också speciellt känsliga för starka ljud, t.ex. passerande bilar, ljudet av byggnadsarbeten eller smällarna från fyrverkerier.

Stadslivet utsätter hundar för ljud som de inte skulle bli utsatta för i sin naturliga miljö.

Riskfaktorer för rädslan hos stadshundar

Studien som vi citerade i ovanstående stycke plockade ur enkäterna fram de faktorer som är mest relaterade till rädsla hos stadshundar. De mest relevanta är följande:

• Kön: Social rädsla var vanligare bland honor än bland hanar.
• Kastrering: Kastrerade hundar visade sig vara mer rädda, förmodligen på grund av hormonella obalanser till följd av avlägsnandet av könskörtlarna.
• Storlek: Små hundar tenderade att vara mer socialt rädda, med tanke på att vissa kan vara i underläge i förhållande till större raser.
• Aktivitet: Ägare till rädda hundar engagerade dem mycket mindre i aktiviteter och träning jämfört med rädda hundar. Det är dock inte klart för författarna om aktivitet är en orsak eller en konsekvens av detta.
• Handledarens träningsstil: Om exponering för nya situationer spelar roll för en hunds inställning till stressande stimuli är det möjligt att handledare som undanhåller sina hundar från sådana situationer begränsar dem.
• Socialisering: Hundar som inte hade lärt sig att umgås på rätt sätt med andra hundar och människor hade ett ängsligare humör än de som umgicks på rätt sätt.
• Ras: Selektiv avel av vissa raser för att uppnå specifika personligheter (t.ex. vakthundar) gör att vissa raser har bättre förmåga att hantera stressiga situationer än andra.
• Miljö: Stadslivet har visat sig ge upphov till höga stressnivåer hos människor. Hundar som är mer känsliga för bullriga och hektiska miljöer visade sig också vara mer benägna att utveckla sociala rädslor.

Varför landsbygdshundar inte är lika rädda

Skillnaderna mellan stads- och landsbygdshundars rädsla gav inga starka resultat i den ovannämnda studien. Geografiskt läge drog till exempel ner något på överensstämmelsen i slutsatserna, eftersom det finns lugnare städer och landsbygdsområden med många stressfaktorer.

Vad som dock står klart är att hundar på landsbygden inte utsätts för vissa miljögifter, omgivningsstress eller social isolering. Dessa faktorer verkar, i synnerhet när det gäller umgänge med människor, vara relaterade till att orsaka rädsla.

Hundar som är känsliga för överstimulering och plötsliga höga ljud kan klara sig bättre i en landsbygdsmiljö där de inte möter människor och andra djur så ofta. Detta är dock en aspekt som man måste studera ytterligare för att fastställa säkra orsakssamband.

Hur hjälper man hundar att övervinna rädsla?

Studien innehåller också några verktyg för att förbättra hundars välfärd vad gäller socialisering och fobier. Forskarna insisterar på att exponering för olika stimuli under valptiden och en aktiv livsstil avsevärt kan minska social fobi.

Om stadshundens rädsla redan är etablerad är progressiv exponering för stressande stimuli den bästa tekniken för att hjälpa den. I vilket fall som helst är det alltid viktigt att låta hunden bestämma takten. Med positiv förstärkning och tålamod kan man få husdjur att övervinna sin rädsla.

De modigaste raserna

Som nämnts ovan har generna en inverkan på hundens känslighet. Genetiken har man också kopplat till en benägenhet att utveckla vissa beteendestörningar, som separationsångest, territoriellt beteende eller överbeskyddande. Studien belyser denna fråga och pekar ut de raser som är mindre benägna att utveckla de typiska rädslorna hos stadshundar:

• Wheaten terrier : Ursprungligen uppfödd för att begränsa råttangrepp på gårdar på Irland.
• Cairnterrier.
• Pembroke Welsh Corgi: Både denna ras och den föregående var bland de som var bäst socialiserade.

Däremot hörde raser som spansk vattenhund eller Shetland sheepdog (Sheltie) till de raser som uppvisade störst social rädsla. Man bör dock notera att när man väljer en hund som ska leva i en stad är rasen bara en av många faktorer som påverkar dess personlighet. Alla välsocialiserade djur kan vara lyckliga tillsammans med dig var du än befinner dig.

Den här studien visar tydligt att rädslan och stressfaktorerna hos hundar är mycket olika beroende på vilken miljö man analyserar. Dessa resultat betyder inte att en hund inte kan leva gott i staden. Man bör dock inte utsätta djuret för vissa aggressiva stimuli som är typiska för en stad.