Afrikansk sporrsköldpadda: livsmiljö och egenskaper
Skriven och verifierad av Biolog Cesar Paul Gonzalez Gonzalez
Afrikansk sporrsköldpadda är en av de största arterna av sköldpadda som finns. Den har anpassat sig till ett liv i extremt varma miljöer med förmågan att bibehålla vätskebalansen under torka. Den är en gigantisk reptil, fokuserad på att överleva inom en av världens mest kända öknar.
Formellt är det vetenskapliga namnet på denna sköldpadda Centrochelys sulcata, och den tillhör familjen landsköldpaddor (Testudinidae).
Afrikansk sporrsköldpadda: livsmiljö
Distributionen av denna reptil täcker södra Sahara, från Senegal till östra Sudan. Den lever i en remsa som korsar hela den afrikanska kontinenten, från Atlanten till Röda havet. Dessutom är detta område känt som en övergångsregion mellan ökensanddyner och vegetation.
De livsmiljöer som denna sköldpadda lever i är torra och med sandiga jordar, och med höga temperaturer. På dessa platser är det knappt med nederbörd, så den måste hantera värmen på ett särskilt sätt. För att göra detta gräver det hålor för att motstå hettan, men också de kalla nätterna i sin omgivning.
Fysiska egenskaper
Den är erkänd som en av de största landsköldpaddorna i världen, näst efter Galapagossköldpaddan. Skalets längd kan nå 85 centimeter, medan dess vikt överstiger 80 kilo.
Silhuetten av skalet är ovalt, platt till baksidan och med tandade kanter. Även om formen på dess sköld är platt är marginalerna vikta nästan horisontellt och liknar brättet på en slokhatt. I detta område av ryggen är den dominerande färgen brun.
Plattorna på magen är väldefinierade med tillväxtmärken och elfenbensfärger. Dessutom är deras hud tjock och gul i färgen, men med vissa nyanser av brunt vilket matchar deras naturliga miljö.
Sköldpaddan har ett par sporrar på bakbenen som sticker ut ur huden, likt en klo, och detta ligger till grund för namnet “sporrsköldpadda”.
Afrikansk sporrsköldpadda: föda
Denna landsköldpadda livnär sig på den lilla vegetation som finns i dess livsmiljö, den är alltså en växtätare. Det är tack vare dessa växter som sköldpaddan kan hydrera sig samt till och med lagra vatten. Några av grupperna som utgör dess kost är gräs och dadlar.
Denna sköldpadda hjälper faktiskt till med att bevara vegetationen i fattiga och torra ekosystem. En afrikansk sporrsköldpadda uppfyller en funktion i sin närmiljö genom att livnära sig på växterna och deras frön, avföringen fungerar sedan som gödningsmedel för de frön som tagit sig igenom matsmältningssystemet. På detta sätt kan vegetationen växa tillbaka med hjälp av de näringsämnen som finns i deras nyfunna miljö.
Afrikansk sporrsköldpadda: reproduktion
Hanarna når sin könsmognad när deras skal mäter 35 centimeter i diameter. Parningssäsongen äger rum mellan september och november och drar nytta av regnperioden. Detta är dock inte alltid fallet eftersom många av djuren kan para sig även under resten av året, beroende på miljöförhållandena.
Även om det inte rör sig om någon komplex uppvaktning, så lockar en afrikansk sporrsköldpadda en honas uppmärksamhet, går i cirklar runt den och knackar på dess skal. Under dessa ögonblick är hanarna sinsemellan aggressiva, och det kan relativt ofta leda till fysiska konflikter med rivaliserande hanar.
Efter kopuleringen börjar honans kropp producera ägg och den minskar samtidigt mängden mat den äter. Dessutom letar den instinktivt efter ett bra ställe för att gräva ett hål som är en meter i diameter och 14 centimeter djupt, med en lägre del på 20 centimeter. Dessutom är den kräsen och kan behöva upprepa denna process 4 eller 5 gånger till tills den känner att den har hittat rätt.
När honan slutligen hittar den perfekta platsen lägger den 15 till 30 ägg i boet för att påbörja inkubationsprocessen som kommer att pågå i cirka 8 månader. Vid denna tidpunkt täcker honan sina ägg med sand och jord för att skydda dem, men ger inte någon formell mödravård.
Liksom krokodiler bestäms könet hos denna reptil av inkubationstemperaturen. Detta innebär att äggen som kläckts vid svalare temperaturer är hanar, medan honor utvecklas vid varmare temperaturer.
Beteende
Dessa kräldjur är ganska aggressiva, och det gäller från ögonblicket då de kläcks. De slår och knuffar varandra och försöker vända sina motståndare på rygg. Faktum är att flera av dessa slagsmål kan sluta med blodiga huvuden och halsar, särskilt under parningssäsongen.
Denna art gillar att gräva och är väl anpassad för det eftersom den använder denna metod för att slippa undan extrema temperaturer. På grund av detta måste den vara beredd på att undvika uttorkning och dra sig tillbaka till de hål den gräver för att behålla sin temperatur och skydda sig mot solen. Av denna anledning är den också som mest aktiva i skymningen eller gryningen.
Tillstånd
Beståndet av detta djur är på nedgång, vilket innebär att den kan riskera att försvinna. Enligt International Union for Conservation of Nature är denna art listad som hotad. Detta beror på de problem som både reptilen och dess livsmiljö står inför.
I allmänhet är de hinder som hindrar utvecklingen av denna sköldpadda följande:
- Förlust av sin livsmiljö: Området där sköldpaddan lever står inför allvarliga problem med vegetationsbrist, jordbruk och urbanisering, vilket försvårar artens överlevnad. Dessutom har samma faktorer orsakat fragmenteringen av deras populationer.
- Jakt (för konsumtion): Lokalbefolkningens använder köttet från denna reptil som livsmedel.
- Handel: Dessa djur exporteras bland annat för att skapa traditionell medicin som påstås öka livslängden. Dessutom är den populär bland reptilentusiaster och säljs som husdjur på flera ställen.
Perspektiv
En afrikansk sporrsköldpadda är en vacker reptil av otrolig storlek, men som riskerar att försvinna. Även om dess utrotande verkar avlägset så är situationen för denna art inte tillräckligt god, eftersom den står i konflikt med lokala, kulturella och traditionella seder och beteenden som är svåra att motverka. Något som är positivt är dock är att arten svarar bra på avelsprogram, så det finns goda möjligheter att populationen kan återhämta sig på sikt.
Varje art har sin roll i naturen och de är alla viktiga. Av denna anledning är det vi måste sträva efter en ekologisk balans med hållbar utveckling, eller med andra ord, att lära oss att samexistera med varandra.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Merchán-Fornelino, M., Coll-Montón, M., & Fournier-Zepeda, R. (2002). Crecimiento de la tortuga de espolones Geochelone sulcata Miller, 1779 (Testudines: Testudinidae) durante el primer año de vida. Brenesia., (57/58), 151-156.
- Merchán, M., Coll, M., & Fournier, R. (2005). Macromorfometría de juveniles de Geochelone sulcata (Testudines: Testudinidae) en Costa Rica. Revista de Biología Tropical, 53(1-2), 213-225.
- Ritz, J., Griebeler, E. M., Huber, R., & Clauss, M. (2010). Body size development of captive and free-ranging African spurred tortoises (Geochelone sulcata): high plasticity in reptilian growth rates. The Herpetological Journal, 20(3), 213-216.
- Ligon, D. B., Bidwell, J. R., & Lovern, M. B. (2009). Incubation temperature effects on hatchling growth and metabolic rate in the African spurred tortoise, Geochelone sulcata. Canadian Journal of Zoology, 87(1), 64-72.
- Casimire‐Etzioni, A. L., Wellehan, J. F., Embury, J. E., Terrell, S. P., & Raskin, R. E. (2004). Synovial fluid from an African spur‐thighed tortoise (Geochelone sulcata). Veterinary clinical pathology, 33(1), 43-46.
- Petrozzi, F., Hema, E. M., Luiselli, L., & Guenda, W. (2016). A survey of the potential distribution of the threatened tortoise Centrochelys sulcata populations in Burkina Faso (West Africa). Tropical Ecology, 57(4), 709-716.
- de Buruaga Blázquez, A. S., & San Pedro, Z. (2018). Restos prehistóricos de tortuga de espolones africana en la franja desértica entre el Sahara Occidental y Mauritania. Sautuola: Revista del Instituto de Prehistoria y Arqueología Sautuola, (23), 447-459.
- Avanzi, M., & Millefanti, M. (2019). El gran libro de las tortugas. Parkstone International.
Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.