Symbiosen mellan korallrev och mikroskopiska alger

Skriven och verifierad av Biolog María Muñoz Navarro

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Korallrev och mikroskopiska alger är bland de mest artrika och mångskiftande ekosystemen på jorden. Faktum är att Stora barriärrevet i Australien anses vara den största levande organismen i världen (2 600 kilometer långt) och över 1800 olika arter lever i det.

Men visste du att dessa rev trivs och frodas tack vare den symbios de skapar med ett släkte av encelliga alger?

Dagens artikel kommer att berätta hur dessa underbara strukturer, byggda av koraller, kan hålla i tusentals år.

Symbiosen mellan korallrev och mikroskopiska alger

I naturen är det vanligt att två organismer av olika arter har etablerade relationer med varandra. Detta band är känt som symbios och kan pågå under hela deras liv.

Det finns olika typer av symbiotiska förhållanden, och de har fått olika namn beroende på hur de tar sig uttryck:

• Kommensalism
  
• Mutualism
• Parasitism

När det gäller mutualistisk symbios interagerar organismer med varandra för att gynna varandra. Det här är den term som bäst beskriver det vi ska berätta nedan.

Ett av de mest kända exemplen på mutualistisk symbios är det marina ekosystemet som har bildats av korallerna tillsammans med fotosyntetiska dinoflagellatalger. Men vi börjar med att titta närmare på exakt vad koraller är.

Vad är korallrev?

Korallrev är gigantiska marina strukturer som bildas från skelett av organismer som kallas koraller. Varje enskild korall är en polyp, ett djur som sitter ihop med andra för att på så sätt bilda dessa kolonier.

Polyper tillhör samma stam som maneter och anemoner, nämligen nässeldjur (Cnidaria). De har en mjuk, koppformad kropp, från vilken tentakler sticker ut, som med maneter. Dessa djur tillbringar emellertid sina liv fästa vid ett substrat (som havsbotten), så de har inte förmågan att röra sig fritt.

Det är också viktigt att veta att inte alla deltar i bildandet av rev och att det finns några solitära arter som förankrar sig på olika ytor. Dessa är mycket slående på grund av deras former och färger. De liknar träd och det är därför de ofta förväxlas med växter.

Precis som många andra arter som tillhör de ryggradslösa nässeldjuren så har de karakteristiska gelatinösa former och farliga tentakler som de använder för att jaga sitt byte.

Polyperna tillverkar ett hårt exoskelett från havsvattnet och använder det för att skydda sina mjuka kroppar. Faktum är att de bor i exoskeletten från sina förfäder, samtidigt som de utsöndrar sina egna.

Dessa djur förökar sig och bildar kolonier som fungerar som en individuell organism. Således kan ett rev växa i flera år och bli tusentals mil långt.

Dessa organismer använder ofta sina tentakler för att få tag på föda, som djurplankton. De får emellertid de flesta näringsämnena genom mikroalger, med vilka de skapar ett förhållande i form av en mutualistisk symbios.

De har också symbiotiska förhållanden med andra levande saker som krabbor, maskar, svampar och bläckfiskar.

Mikroskopiska alger: dinoflagellater

Dessa mikroalger av släktet Symbiodinium, allmänt kända som zooxanthellae, ligger till mångt och mycket bakom korallrevens evolutionära framgång.

Dinoflagellater är en av de viktigaste eukaryota mikroorganismerna, eftersom de är de främsta producenterna av haven.

Symbiosen mellan korallrev och mikroskopiska alger

Dinoflagellater består av en grupp fotosyntetiska, endosymbiotiska alger som ger koraller färg och näringsämnen. Samtidigt bor de i polyppens vävnad, vilket ger dem skydd.

Fotosyntetiska dinoflagellater använder sig av de oorganiska avfallssubstanserna som koraller genererar. Algerna tillverkar i sin tur näringsämnen för koraller från nämnda föreningar och även från solljus. Därför främjar dinoflagellater tillväxt och utveckling av korallrev.

Detta utbyte är avgörande för att korallerna ska bilda sitt exoskelett genom utfällning av kalciumkarbonat (CaCO3).

Blekning av korallrev

Klimatförändringar är en av de största problemen för korallrevens överlevnad.

Detta på grund av den stress och försurning som orsakas i haven beror på att temperaturen på ytvattnet ökar. Naturligtvis påverkar det koraller negativt genom att hämma deras tillväxt och genom avkalkning på grund av förändringar i pH.

Således blir symbiosen mellan koraller och alger destabiliserad och detta leder till förlusten av fotopigmenten som kommer från algerna. Det resulterar i att färgen på korallvävnaden bleknar och försvinner. Forskare kallar det fenomen “blekning av koraller”.

Detta fenomen påverkar polypernas överlevnad och klimatförändringarna leder till att många kolonier dör. Dessutom bryter de ner reven de lever i.

Korallrev och mikroskopiska alger – skydda vår natur

Som du kan se är korallrev en av de mest enastående naturliga strukturerna i vår fantastiska värld. Koraller skulle dock inte vara någonting alls, om det inte vore för de många arter som lever i dem och säkerställer deras överlevnad.

Symbiosen mellan koraller och alger är avgörande för skapandet av dessa megastrukturer, liksom solljuset  som når deras ytor.

Än en gång kan vi se de skadliga effekterna av mänsklig aktivitet i naturen. I detta fall leder det till att ekosystemen på korallreven gradvis förstörs.

Det är viktigt att du är medveten om denna skada och göra ditt bästa för att minska de globala utsläppen för att skydda och bevara alla levande varelser.