Vad äter krabbor?
Det finns mer än 4000 arter av kräftdjur som tillhör olika infraordningar i underordningen Pleocyemata. Krabbor tillhör denna underordning, och om du vill veta vad krabbor äter måste du resa till var och en av deras livsmiljöer, eftersom de är opportunister som äter allt de kan få tag på med sina klor.
Så vad äter krabbor? Äter de animaliskt eller vegetabiliskt organiskt material? I den här artikeln ska vi gå in på detta mer i detalj, och även titta på vad en krabba faktiskt är.
Krabbors allmänna biologi
Alla kräftdjur som tillhör ordningen Decapoda kallas krabba, ett namn som anger att dess medlemmar har fem par ben. De har också ett exoskelett som består av kitin och som skyddar deras kropp, eftersom de inte har något skelett.
Kräftor byter ut sitt exoskelett under tillväxtstadiet för att få plats inuti det.
Hos alla arter har det första paret av rörelseben utvecklats till klor. Med dem kan dessa kräftdjur manipulera maten och försvara sig mot rovdjur, men de jagar för det mesta inte djur.
En annan egenskap hos krabbor är att de är bentiska, vilket innebär att de vandrar på havsbotten. Det finns några undantag, till exempel vissa arter i överfamiljen Portunoidea , som lever genom att simma i djuphavet. Kokoskrabban (Birgus latro) är en av de få krabbor som endast kommer i kontakt med vatten under den tid de inte ännu har nått vuxenstadiet.
Krabbors födointag
I fråga om vad krabbor äter så är de ganska opportunistiska. Det innebär att de äter allt de kan få tag på, oavsett om det är av animaliskt eller vegetabiliskt ursprung. Därför anser man de vara allätare och asätare på samma gång.
De flesta av dessa kräftdjur föredrar animaliskt organiskt material framför vegetabiliskt. Denna glupskhet spelar en mycket viktig roll för bevarandet av deras livsmiljö, eftersom de rensar havsbottnen från resterna av döda djur och till och med återvinner vissa kvarlämningar av mänskligt skräp bland kuster och floder.
Vad äter krabbor?
Krabbor tillhör infraordningen Brachyura. De kännetecknas av sin tillplattade kropp och en mer rundad form än deras motsvarigheter i sötvatten. De lever i bräckt vatten vid kuster, saltkärr och flodmynningar, men även på djupt vatten.
Vad äter krabbor i dessa livsmiljöer? Deras föda består av fiskrester, andra kräftdjur som är mindre än de själva, sköldpaddsungar, alger, plankton, larver och i allmänhet alla rester av döda djur. Några av de mest anmärkningsvärda arterna i denna infraordning är välkända bland allmänheten. Här är några exempel:
- Vinkarkrabbor (släktet Uca) : Dessa har fått sitt namn eftersom den ena av hanarnas klor är mycket större än den andra. De livnär sig på plankton, alger, larver och organiskt skräp som de silar från havsbottnen.
- Spökkrabbor (släktet Ocypode): Spökkrabbor har fått sitt namn på grund av deras otroliga hastighet, som överstiger 20 km/h, när de gömmer sig. De livnär sig på insekter som de fångar i farten och organiska rester som de hittar på havsbotten.
- Röda bergkrabbor (Grapsus grapsus): Detta är en av de krabbor som är lättast att hitta på Sydamerikas Stillahavskust. Den livnär sig på alger och små djurrester som sköljs i land av vågorna.
- Eremitkrabbor (överfamilj Paguroidea): Du känner förmodligen till dessa eftersom de använder skal, koraller, trä eller stenar som skydd, eftersom deras exoskelett är avkalkat och mycket mjukare än normalt. Deras föda består av rester av andra kräftdjur, maskar och växtrester.
Vad äter kräftor?
Kräftorna tillhör överfamiljerna Astacoidea och Parastacoidea. De kan hittas i vattendrag där strömmarna inte är för snabba eller starka.
Även om dessa inte heller jagar djur, så fångar kräftor ibland levande byten. t.ex. daggmaskar, vattenloppor, småfiskar, groddjur eller till och med reptiler som kommer nära vattnet. När det är ont om animaliska ämnen livnär de sig på vattenväxter.
Om du undrar över specifika arter finns här några typiska exempel:
- Den europeiska kräftan (Austropotamobius pallipes): Detta kräftdjur är utrotningshotat (EN) eftersom det har tvingats konkurrera med den röda sumpkräftan (Procambarus clarkii), som introducerats i dess livsmiljö som en invasiv art. Den äter allt organiskt material som den hittar, eftersom den vanligtvis inte jagar.
- Röd sumpkräfta (Procambarus clarkii): Dess naturliga livsmiljö är kusten i Mexikanska golfen och Florida. De är djur som sprider sig mycket effektivt över marken, och kan korsa stora torra områden om vädret är bra. De är också utmärkta opportunister som livnär sig på allt de kan få tag på.
- Blå kräfta (Cherax quadricarinatus): Detta är en asätare och nedbrytare, och den drar nytta av alla källor till vegetabilisk eller animalisk föda som finns inom räckhåll. Dessa kräftor har stor anpassningsförmåga. De klarar plötsliga förändringar i hydrologi, temperatur, pH och syrenivå. Det är en inhemsk art i Australien.
Som du ser är det både enkelt och komplicerat att veta vad krabbor äter. Informationen är viktig för bevarandet av varje art av kräftdjur, eftersom de rengör sin livsmiljö och samtidigt tjänar som föda för större rovdjur. När ett taxon av dessa kräftdjur hotas påverkas både miljön och resterande djur.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Füreder, L., Gherardi, F., Holdich, D., Reynolds, J., Sibley, P. & Souty-Grosset, C. 2010. Austropotamobius pallipes. The IUCN Red List of Threatened Species 2010: e.T2430A9438817. https://dx.doi.org/10.2305/IUCN.UK.2010-3.RLTS.T2430A9438817.en. Accessed on 14 December 2021.
- Martínez Campos, B., Hernando Campos, N., & Bermúdez Tobón, A. (2012). Distribución de cangrejos ermitaños (Anomura: Paguroidea) en el mar Caribe colombiano. Revista de Biología Tropical, 60(1), 233-252.
- Campos, M. R. (1989). Análisis de características morfométricas en cangrejos (Crustacea: Decapoda: Pseudothelphusidae) usando métodos multivariados. Caldasia, 87-92.
- Manjarrez, C. D. L. C., & Vázquez-López, H. (2015). Aspectos etológicos del cangrejo violinista Uca Latimanus Rathbun, 1893 en el estero El Salado, Puerto Vallarta, Jalisco, México. Biocyt: Biología, Ciencia y Tecnología, 8(29), 557-569.
Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.