Lusens livscykel
Att känna till lusens livscykel är en av de uppgifter som föräldrar har när deras barn går tillbaka till skolan. Dessa ryggradslösa djur har förtjänat sitt dåliga rykte genom att parasitera på människors huvuden, vilket har skapat ett förakt och en avsky som är mer än berättigad.
Man vet bara lite information om dessa små insekter som beroende på art bor på olika delar av kroppen. Likaså är de inte bara ett problem för människor, vi kan också hitta dem på våra husdjur. Den bästa formen av försvar är alltid att attackera, så informera dig om lössens livscykel och konfrontera dem “med huvudet före” (om du ursäktar ordvitsen).
Egenskaper hos löss
Löss är hemimetaboliska insekter som tillhör ordningen Phthiraptera och är kända över hela världen för att vara ektoparasiter. De parasiterar särskilt på vissa arter av fåglar och däggdjur. Dessutom är sättet de sprider sig på mycket specifikt, eftersom de inte helt enkelt “hoppar” från ett huvud till ett annat som folk ofta tror.
Lusarter
För att kunna skilja mellan olika lusarter måste man skilja mellan tuggande och sugande löss. Den största skillnaden mellan de två underordningarna är det sätt som de äter på.
De tuggande lössen, som tillhör underordningen Mallophaga, livnär sig på sina värdars hudavfällningar och fjädrar. Sugande löss klassificeras däremot i underordningen Anoplura och har en mycket speciell diet. De sistnämnda identifieras på ekologisk nivå som hematofager och kännetecknas av att de livnär sig på sina värdars blod.
I båda underordningarna kan man bestämma individens kön genom att observera ändan på dess buk. Denna typ av sexuell dimorfism gör det dock inte bara möjligt att skilja mellan hanar och honor, den utgör även skillnaden mellan arterna. För att skilja mellan tuggande och sugande löss finns det vissa fysiska egenskaper att ta hänsyn till:
- Huvudets form och storlek i förhållande till bröstkorgen.
- Typen av antenner.
- Den specialiserade orala utrustningen: den kan vara av tuggande typ ( Mallophaga-underordningen) eller av sugande typ ( Anoplura-underordningen).
- En förenad eller segmenterad thorax.
- Formen på könsorganen.
Lusens livscykel
Den art vi har valt för att förklara lusens livscykel är Pediculus humanus capitis, även känd som huvudlöss. Först och främst bör det påpekas att det besvär som orsakas av detta djur kallas pedikulos och förekommer uteslutande på människans huvud.
Eftersom löss är ektoparasiter överlever de inte mer än 24 timmar utan sin värd, främst på grund av att de saknar rätt temperatur och en födokälla i omgivningen. Om de stannar kvar på människans huvud kan de dock leva mellan 22 till 35 dagar och producera hundra ägg innan de dör.
Huvudlusens livscykel består av följande stadier:
- Nit: Detta är vad vi känner igen som lusägget och existerar under de första 6-7 dagarna av livscykeln. Niten fäster sig i hårbotten och har en hög överlevnadsgrad. 60 % av äggen överlever tills de kläcks.
- Nymf: Under de följande 9-10 dagarna utvecklas nymfen; den kommer fram ur ägget och är osynlig för det mänskliga ögat. Under hela sin uppväxt genomgår nymfen upp till tre olika skalömsningar
- Vuxen lus: Efter nymfens sista ömsning framträder den vuxna lusen som överlever i 15-16 dagar. Varje hona lägger mellan 4 till 8 ägg per dag, vilka är åtskilda från varandra men alla är fästade i håret med ett klibbigt, vattenolösligt ämne som förhindrar att de lossnar. Totalt kan en hona producera upp till 100-200 ägg under sin livstid.
När lusen biter sig fast i hårbotten för att komma åt blodet uppstår den klåda som är typisk för denna sjukdom. I vissa fall utvecklas sår till följd av kliandet, eftersom alla människor inte har samma toleransnivå när det gäller denna parasit.
Kan löss från husdjur smitta människor?
Som vi nämnt ovan angriper olika arter av löss olika däggdjur. Men kan löss överföras från husdjur till människor och vice versa? Svaret är nej.
De löss som parasiterar på husdjur och människor tillhör olika arter. Man har observerat en hög grad av selektivitet mellan löss och deras värdar. Med andra ord parasiterar varje art i denna grupp endast på en typ av däggdjur eller fågel.
Sjukdomar orsakade av löss
De lössarter som parasiterar på hundar och katter hör till underordningen Mallophaga. Dessa ryggradslösa djur tuggar och livnär sig på husdjurens epitelvävnad. De är därför förknippade med vissa hudsjukdomar, t.ex. dermatit, skorpbildning, alopeci och anemi (men endast när det är väldigt många parasiter).
Däggdjur med nedsatt immunförsvar, till exempel gamla eller mycket unga, är mer mottagliga för allvarligare lössinfektioner. Infektionen kan dock ske naturligt mellan individer av samma art oberoende av deras hälsotillstånd.
Avslutningsvis vill vi betona vikten av att känna till allt om denna typ av leddjur och hur man identifierar dem. Tänk dock på att den här artikeln endast är vägledande, så om du misstänker en lusinfektion måste du gå till doktorn.
Att känna till lusens livscykel är nödvändigt på en sjukdomsrelaterad och biologisk nivå. Dessa ryggradslösa djur är av stort intresse och om vi lär oss känna deras biologi kan vi bekämpa dem mer effektivt i framtiden.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- Pérez, J. M. (2015, 30 junio). Clase Insecta Orden Phthiraptera. Revista IDE@ SEA – Sea-entomologia.org, 51: 1–11(ISSN 2386–7183). http://sea-entomologia.org/IDE@/revista_51.pdf
- Universidad Complutense, & Galisteo Rivero, F. (2017). Trabajo Fin de Grado: Pediculosis. Facultad de Farmacia, Universidad Complutense. http://147.96.70.122/Web/TFG/TFG/Memoria/FRANCISCO%20GALISTEO%20RIVERO.pdf
- ESCCAP. (2006). ECTOPARÁSITOS: CONTROL DE INSECTOS Y GARRAPATAS QUE PARASITAN A PERROS Y GATOS (BIOLOGÍA, EPIDEMIOLOGÍA, SIGNOS CLÍNICOS Y DIAGNÓSTICO). ESCCAP: CONSEJO EUROPEO PARA EL CONTROL DE LOS PARÁSITOS DE LOS ANIMALES DE COMPAÑÍA. https://www.esccap.org/uploads/docs/22hejwfj_esguian3_ectoparasitos_altausb.pdf
Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.