Logo image
Logo image

Getingspindeln: livsmiljö och egenskaper

4 minuter
Getingspindeln är en art känd för sitt distinkta färgmönster, format som band över kroppen i svart och gult.
Getingspindeln: livsmiljö och egenskaper
Cesar Paul Gonzalez Gonzalez

Skriven och verifierad av Biolog Cesar Paul Gonzalez Gonzalez

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

Getingspindeln kännetecknas av sina färger och randiga mönster. Även om dess storlek gör den till en av de största spindlarna som finns så utgör giftet den producerar ingen hälsorisk. Dessa ryggradslösa djur är utmärkta spinnare eftersom deras nät uppvisar distinkta “dekorationer” som skiljer en art från en annan.

Det vetenskapliga namnet på denna spindel är argiope bruennichi och den tillhör familjen araneidae, en grupp spindlar som spinner hjulformade nät. Lär dig mer om denna färgglada spindel i följande artikel.

Getingspindelns livsmiljö

Denna spindel är utbredd i hela den palearktiska regionen, vilken inkluderar delar av Europa (inklusive Sverige), Afrika, och norra Asien. Tigerspindeln hittades ursprungligen bara i södra Europa. Av okända skäl kunde den dock anpassa sig till nya klimat och miljöer. En av de mest accepterade hypoteserna är att detta ryggradslösa djur hybridiserades vilket fick dess framgång i naturen att öka.

Dess livsmiljö består av gräsmarker med småvuxen eller sparsam vegetation, även om den använder vissa växter för att bilda sina nät kan dess storlek göra dem sårbara. Faktum är att i en artikel publicerad av den vetenskapliga tidskriften Basic and Applied Ecology fann man att denna organism var nära förknippad med närvaron av stockrosor. Dessa örtväxter verkar locka till sig spindlarnas bytesdjur, vilket gör deras liv enklare.

Some figure

Egenskaper hos getingspindeln

De är bland de största spindeldjuren som finns och honorna når 15 millimeter i längd. Deras kroppar är indelade i två områden: ett övre område eller prosoma och en buk eller opisthosoma. Denna kroppssegmentering är typisk för arter inom klassen spindeldjur.

Prosoma är regionen som innehåller ögonen, munnen och de 6 paren av bihang: ett par chelicerae, ett par pedipalper och fyra par ben. Buken består mestadels av reproduktionsorganen och körtlarna som producerar spindelnät.

De mest representativa färgerna presenteras av honan; den har en buk med mönster som alternerar mörka, vita och gula linjer. Dessutom verkar dess lemmar bilda ett “X”, med två par vända framåt och två bakåt, som uppvisar band eller ringar längs varje ben.

Detta färgmönster liknar det hos tigrar, bin eller vissa getingar, därav artens lokala namn på diverse språk.

Däremot är hanarna mindre pråliga och betydligt mindre, knappt 5 millimeter långa. De uppvisar relativt tråkiga och unisona färger, som knappt är märkbara för det mänskliga ögat.

Beteenden hos getingspindeln

Getingspindlar är nattaktiva djur och de kan spinna sitt nät på så lite som en timme. Nätet de skapar är en hjulformat, dekorerad med små sicksackmönster mot mitten vilket gör nätet stabilare. Dessutom verkar mönstret agera som en varning för skarpsynta fåglar och större djur eftersom det innebär att de mer sannolikt undviker spindelnätet och inte förstör det.

När detta rovdjur upptäcker eller känner att ett byte har fastnat i nätet så rör det sig snabbt för att immobilisera det i en silkespuppa och med hjälp av ett förlamande bett. Sättet som dessa spindlar livnär sig är fascinerande: de injicerar ett förlamande gift som, i kombination med matsmältningsenzymer, får offret att smälta inifrån.

Hanarna lever vanligtvis i skuggan av honorna, så de bygger sina nät precis bredvid dem. Detta hjälper dem att skydda sig själva förutom att vänta på rätt ögonblick för att kunna para sig. Faktum är att honan är så aggressiv att denna taktik kan kosta dem livet.

Getingspindelns bett

Detta ryggradslösa djur är inte någon anledning till hälsomässig oro och dess gift är inte dödligt för människor. I själva verket är den, trots sin storlek och sitt utseende, endast i värsta fall ansvarig för irritation eller inflammation med mild smärta. De flesta spindlarna kommer endast att anfalla i försvar eller när de är med sina ungar.

Sättet att hantera ett bett från denna art är att rengöra såret och använda kalla kompresser för att minska inflammationen. Även om de flesta fall inte kräver medicinsk hjälp finns det risk för en allergisk reaktion eller sekundär infektion som kan äventyra hälsan.

Smärtan avtar vanligtvis på mindre än en dag, så om obehaget kvarstår, sök hjälp av vårdpersonal.

Föda

Denna spindel hittar sin kost bland olika ryggradslösa djur, såsom hopprätvingar, bin, getingar eller tvåvingar. Eftersom de flesta av deras byten består av pollinatörer spelar vegetationen i deras miljö en viktig roll. Dessutom använder den en extern matsmältningsprocess, med vilken den gör sitt offer flytande och sedan suger i sig vätskan.

Hur reproducerar sig getingspindeln?

För att para sig ställs hanen inför ett verkligt dilemma, eftersom hans liv står på spel. Denna process sker normalt strax efter att honan har ömsat sitt exoskelet, eftersom hennes huggtänder vid den tiden inte är härdade. På detta sätt kan hennes uppvaktare komma tillräckligt nära för att befrukta honan.

Eftersom honan kan para sig med mer än en hane har den senare dessutom ett ess i ärmen. Under samlag har dess könsorgan en utbuktning som kan brytas av och agera som en propp. Tack vare detta ser den till att den blir den enda fadern till de 200 eller 300 ägg som honan lägger.

Tillstånd

Lyckligtvis är denna art inte i någon riskkategori. Tvärtom kan den ofta betraktas som en invasiv organism, eftersom den har koloniserat många olika miljöer på en relativt kort tidsperiod.

Trots detta är dess roll inom naturen viktig eftersom den reglerar populationerna av många arter av ryggradslösa djur. Även om det är sant att det är ett litet djur så är det fortfarande en viktig del av ett ekosystems balans. Spindlar är utmärkta insektsbekämpare, så döda dem inte!


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Uhl, G., Nessler, S. H., & Schneider, J. (2007). Copulatory mechanism in a sexually cannibalistic spider with genital mutilation (Araneae: Araneidae: Argiope bruennichi). Zoology110(5), 398-408.
  • Schneider, J. M., Fromhage, L., & Uhl, G. (2005). Extremely short copulations do not affect hatching success in Argiope bruennichi (Araneae, Araneidae). The Journal of Arachnology33(3), 663-669.
  • Krehenwinkel, H., Rödder, D., & Tautz, D. (2015). Eco‐genomic analysis of the poleward range expansion of the wasp spider A rgiope bruennichi shows rapid adaptation and genomic admixture. Global Change Biology21(12), 4320-4332.
  • Cory, A. L., & Schneider, J. M. (2018). Effects of social information on life history and mating tactics of males in the orb‐web spider Argiope bruennichi. Ecology and Evolution8(1), 344-355.
  • Bruggisser, O. T., Sandau, N., Blandenier, G., Fabian, Y., Kehrli, P., Aebi, A., … & Bersier, L. F. (2012). Direct and indirect bottom-up and top-down forces shape the abundance of the orb-web spider Argiope bruennichi. Basic and Applied Ecology13(8), 706-714.
  • Fusto, G., Bennardo, L., Duca, E. D., Mazzuca, D., Tamburi, F., Patruno, C., & Nisticò, S. P. (2020). Spider bites of medical significance in the Mediterranean area: misdiagnosis, clinical features and management. Journal of Venomous Animals and Toxins including Tropical Diseases26.

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.