Hirudo Medicinalis: blodigelns användning inom medicin

Hirudo medicinalis är ett ryggradslöst djur och en del av Annelida phylum-familjen, även kallad blodigel. Detta är den art som har de mest beprövade medicinska fördelarna.
Hirudo Medicinalis: blodigelns användning inom medicin

Senaste uppdateringen: 02 september, 2019

Hirudo medicinalis är en igel och därför ett ryggradslöst djur från Hirudinae-familjen. Blodigelns användning inom medicinen har varit ett faktum i många århundraden, och därifrån får den sitt namn: blodigel.

I den här artikeln diskuterar vi blodigelns användning inom medicin.

Blodigelns historia

Det finns skriftliga uppgifter om människor som använder iglar för medicinska ändamål ända tillbaka till antika Egypten, Grekland, Rom och Mesopotamien.

Under medeltiden var iglar faktiskt relativt vanliga för att behandla en mängd olika medicinska tillstånd.

Detta berodde på att människor trodde att kroppen var sammansatt av fyra vätskor: blod, gul galla, svart galla och slem. Teorin var att alla förändringar i balansen mellan de fyra vätskorna ledde till medicinska problem.

Detta innebar att nyckeln till att återupprätta den balansen var att suga ut lite av den viktigaste vätskan (blod). De hade två huvudsakliga sätt att göra det: återlåtning och medicinsk blodigelterapi.

Anatomi

Blodigeln är en hermafrodit, segmenterad mask i Annelida filum och Hirudinae-familjen. Av alla de 600 olika sorter av igel är detta den mest värdefulla inom det medicinska området.

Fullvuxna iglar kan nå nästan 20 cm efter att de har ätit. Om de inte har ätit kan de vara ungefär en tredjedel av den längden. De har två insug – ett på ryggen och ett framtill på kroppen.

Det “främre” insuget agerar som dess mun. Den är liten, mobil och har tre käkar som hjälper den att suga blod. Varje käke har allt från 60 till 100 tänder, vilket skapar en slags “Y” -form i käken.

Det “bakre” insuget är mestadels till för att hjälpa den att klämma ihop och hålla fast.

Blodigelns användning: saliv

Blodiglar har salivkörtlar som utsöndrar cirka 60 olika proteiner, och dessa har alla olika medicinska egenskaper. Här är några av de som är mest nämnvärda:

  • Antikoagulantia: främst hirudin, som förhindrar trombin från att koagulera.
  • Vasodilatatorer: dessa ämnen liknar histamin och vidgar dina artärer, vilket ger mer blodflöde.
  • Anestesimedel: bett från en blodigel är smärtfria, och många tror att det beror på att deras saliv har smärtlindrande ämnen i sig.
  • Antiinflammatoriska medel
  • Antimikrobiella
  • Proteinashämmare
Hirudo medicinalis förvarade i en burk.

Blodigelns användning inom läkemedel

Medicinska behandlingar med iglar kallas också “blodigelterapi.” Folk förvarar dessa iglar i glasburkar täckta med en fuktig trasa på en sval plats. Du kan inte lägga en igel i en lufttät burk.

När du ska ta ut dem använder du en pincett och en mindre glasburk för att se till så att de inte kommer undan samt att de suger sig fast på rätt plats. Huden du vill att igeln ska suga fast på måste även vara ren.

Om igeln inte biter kan man lägga lite sockervatten på huden som lockbete.

När man har tagit bort en igel (den kommer att lossna när den har fyllts) kommer såret fortfarande att vara öppet i några timmar. Därför måste man ha en bomullstuss till hands appliceras på såret.

Nästa dag applicera man en ny efter att man har kontrollerat hur såret ser ut. Det svullna området bör se mycket bättre ut efter bara några dagar.

Om igeln inte har lossnat även efter att den är full kan läkaren hälla lite saltvatten på området. Det gör det lättare att få av den, och du riskerar inte en infektion eftersom du inte behöver dra bort den själv.

Man kan bara använda en blodigel en gång. Efter användning måste den förseglas och därefter brännas upp. Det finns inga kända fall av infektioner från dess bett.

Blodigelns användning inom medicin som blodtappare.

Vad behandlas med blodigelterapi?

Här är några av de huvudsakliga tillstånd som människor har använt blodigelterapi för att behandla:

  • Ledinflammation
  • Plastikkirurgisk återhämtning
  • Migrän
  • Tromboserade hemorrojder
  • Kronisk eksem

Det finns en gammal historia om pilgrimer i Camino de Santiago (i Spanien) och hur de tog pauser vid dammar och floder. De använde dessa platser som ett ställe att fräscha upp och vitalisera sig efter en lång resa.

Men de fick även oväntat hjälp. Blodiglarna i vattnet lindrade nämligen all svullnad och förhindrade blodproppar.

Blodigelterapi: fördelar och varningar

Blodigelterapi har inga biverkningar eller andra kända negativa konsekvenser. Det är säkert och helt ofarligt. Men det finns några fall då du inte skulle vilja gå igenom blodigelterapi.

En av de stora varningarna är att inte utföra den på någon med ett svagt immunsystem eller arteriell insufficiens.

Det finns även risk för infektion från bakterien Aeromonas hydrophilia. Denna bakterie har ett symbiotiskt förhållande till blodigeln. Bakterierna lever i igelns tarmar och avger ett enzym som hjälper den att smälta blod.

En sista sak som vi borde nämna: blodigelns användning inom medicin ska bara vara en sista utväg när ingenting annat har fungerat. Det är också viktigt att ge en patient all information och få full tillåtelse.

Vi måste även påpeka att det är en procedur som endast bör förekomma på sjukhus.


Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.


  • Cornejo-Esquerra A, Talleri-de-Andrea G, Blanco-Favela J de J, Ramos-Mora A, Villarán-Muñoz B. Sanguijuela Hirudo medicinalis: una alternativa terapéutica disponible en México. Revista Médica del Instituto Mexicano del Seguro Social [Internet]. 2009 [citado 17 de junio de 2019];47(3). Disponible en: http://www.redalyc.org/resumen.oa?id=457745514018
  • Enrique Angulo Sánchez. Efectividad de la Terapia con sanguijuelas. Revisión bibliográfica. Universidad de Salamanca, Campus de Ávila. 3 de octubre de 2016;Escuela de Enfermería de Ávila, centro adscrito a la Universidad de Salamanca:31. Disponible en: http://www.cabinadehirudoterapia.com/informe.pdf
  • Manrique Sáez MP, Ortega Larrea S, Yanguas Jiménez P. La sanguijuela, un gusano en la historia de la salud. Index de Enfermería. diciembre de 2008;17(4):290-4. Disponible en: http://scielo.isciii.es/scielo.php?script=sci_arttext&pid=S1132-12962008000400016

Denna text erbjuds endast i informativt syfte och ersätter inte konsultation med en professionell. Vid tveksamheter, rådfråga din specialist.