Skorpiongiftödla: livsmiljö och egenskaper

Skriven och verifierad av Biolog Cesar Paul Gonzalez Gonzalez

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

En skorpiongiftödla är en sällsynt och märklig reptil som vi vet väldigt lite om. Dess skinn är speciellt eftersom den tycks bestå av pärlor, med enkla men vackra färgmönster. Dessutom utgör den en av endast tre arter av ödlor som kan producera gift.

Detta djur utgör en del av den taxonomiska familjen giftödlor (helodermatidae), vilken endast inkluderar ödlor som med hemvist i Amerika. Specifikt syftar vi i den här artikeln på Heloderma horridum, en reptil som tillsammans med övriga giftödlor och varaner representerar de närmaste släktingarna till ormar. Läs vidare för att lära dig mer om denna fantastiska varelse.

Skorpiongiftödla: habitat och distribution

Denna ödla hittas i vilt tillstånd i Central- och Nordamerika, men den är nästan exklusiv för Mexiko, och den hittas främst längs Stillahavskusten. I allmänhet kan den ses från Chiapas till södra Sonora, inklusive Río Balsas-området, i delstaterna Puebla, Oaxaca, Morelos, Guerrero och Michoacán.

Den naturliga livsmiljön för denna reptil består av halvtorra och steniga klimat, där vegetationen är fragmenterad och separerad, men som fortfarande har några öppna skogar. Specifikt är det ekosystem som den föredrar känn som en “låg lövskog”, en av de mest hotade i världen.

Skorpiongiftödla: egenskaper

Detta imponerande djur har en cylindrisk, robust och långsträckt kropp som når upp till 80 centimeter i längd och kan väga mer än 800 gram. Faktum är att den robusta svansen representerar nästan 50 % av dess storlek, och detta beror på att den lagrar näringsämnen där vilket hjälper den att överleva under svåra tider. Eftersom benen är korta kan den inte röra sig särskilt snabbt, inte ens då den är i fara.

Denna ödla delar en mängd likheter med ormar så som dess kluvna tunga, dess huggtänder som fungerar som injektionsnålar och dess gift. Detta skiljer den från de flesta arter i sin grupp eftersom den är en av få ödlor som kan syntetisera toxiner och inokulera dem direkt.

Dessutom har dess hud granulära och rundade fjäll som liknar pärlor. Dessa bildar färgmönster på kroppen där svart dominerar, med några gula fläckar längs konturen.

Beteende

Dess beteende framhäver att det rör sig om ett nattaktivt djur, och den gömmer sig under marken under dagen. När den går ut är dess rörelser klumpiga och långsamma, men den blir desto mer aggressiv och aktiv allteftersom natten fortskrider.

Dessa djur svarar bara på konfrontation i extrema ögonblick, eftersom deras första alternativ alltid kommer att vara att fly. Men på grund av dess långsamma rörelse har den ett märkligt beteende där denna ödla använder flexibilitet till sin fördel.

Vid denna tidpunkt, om den uppfattar att den inte kan fly, vänder skorpiongiftödlan plötsligt och biter det som jagar den, något som liknar en hunds beteende.

Skorpiongiftödla: kost

Denna reptil är en köttätare och dess kost består av små däggdjur, fåglar, ödlor, grodor, insekter och ägg från andra djur. Precis som med ormar sväljer den sitt byte helt och smälter det långsamt internt. I extrema fall kan den vid brist på mat använda en fettreserv i svansen för att hålla ut ett tag.

Även om det kanske inte verkar som det så är ödlan mycket försiktigt vid utfodring. När den konsumerar ägg av andra arter, gör den det i steg. Med andra ord så knackar den först på ägget lite utan att krossa det helt. På det sätt ett kan den krossa ägget då den håller det i munnen. Detta liknar hur en kock lagar mat; den knackar på skalet lite för att skapa en spricka som gör det möjligt att öppna det med händerna.

Skorpionödla: reproduktion

Denna reptil är aktiv och har en parningssäsong som äger rum mellan februari och mars. Före denna säsong måste hanarna upprätta en hierarki, som gör att de kan veta vem som har rätt att para sig. För att göra detta genomför de en rad strider, där de kämpar mot varandra och försöker dra dominera rivalerna.

I slutet av kampsäsongen är vinnarna de enda som får tillgång till honorna.

När det gäller parning sker det i en session som kan pågå mellan 30 och 60 minuter vilket leder till äggläggning cirka två månader senare. Vid denna tidpunkt kan honan lägga mellan 3 och 8 ägg och gräver då en dryg decimeterdjup grop för att skydda dem under inkubationen.

I skydd av sin håla kommer de att växa i minst sex månader varefter små ödlor på bara 20 centimeter kommer att kravla ut från skalen. I likhet med många andra reptiler ger denna art inte någon form av föräldravård till sina ungar efter att de har kläckts. Istället överger den dem strax efter deras framträdande. Detta utgör dock inte något stort problem eftersom ungarna ofta kan överleva genom att inte ha många naturliga rovdjur.

Bevarandestatus

Enligt International Union for Conservation of Nature klassificeras denna reptil som “Least Concern (LC)”. Populationen av dessa djur minskar dock år efter år och av denna anledning har lokala myndigheter föreslagit bestämmelser för att skydda den.

Förutom förstörelsen av dess livsmiljö är de största problemen som denna ödla står inför de mystiska aspekterna som omger den. Vi syftar här på de övertygelser som kretsar kring dess attraktiva och underliga utseende, vilket i sin tur orsakar handel och försäljning av detta djur.

I vissa fall fångas dessutom ödlan för att användas som traditionell medicin.

Tyvärr är dödandet av exotiska djur populärt inom vissa kulturer. I denna mening, eftersom arten är relativt okänd, så tillskrivs den mystiska, afrodisiaka och medicinska egenskaper som saknar bevisning.

Detta är en av anledningarna till att vetenskaplig spridning är så viktig: målet är att vi ska lära oss mer om det som omger oss och lära oss att respektera det i samma process.