Lär dig allt om den falska gavialen, en mycket märklig reptil

Skriven och verifierad av Psykolog Sara González Juárez

Skriven av Sara González Juárez

Senaste uppdateringen: 12 december, 2022

Även om den ser ut som en gavial (Gavialis gangeticus) så placerades den tidigare i krokodilfamiljen. Detta är den falska gavialen, en enorm reptil som lever i floder och har en mycket smal nos, vilket är dess mest slående kännetecken, du lär känna igen den så fort du ser en.

Detta kräldjur är praktiskt taget okänt och dess liv på den här planeten är idag hotat. I den här artikeln kan du lära känna den och dess omständigheter lite bättre.

Taxonomi och beskrivning

Den falska gavialen (Tomistoma schlegelii) är en art av kräldjur som tillhör ordningen krokodildjur och numera även familjen gavialer. Gavialerna uppstod för 48 miljoner år sedan och består av 15 släkten, även om endast två av dem har överlevt utrotningen fram till i dag.

Under många år trodde man att den liknade den äkta gavialen på grund av evolutionär konvergens, men det har senare visat sig att de tillhör samma familj.

Dessa reptiler kännetecknas av en lång, smal nos som uppvisar 76 till 84 vassa tänder. De kan nå en längd på 4 meter och väga nästan 100 kilo, även om ännu större exemplar har rapporterats. Hanarna är större och tyngre än honorna.

Deras hud har en mörk, grönbrun färg, ibland med mörka fläckar. Det är också möjligt att se ett svart band som löper längs svansen och buken, även om magen är ljusare i färgen – gräddfärgad eller vit.

Den falska gavialens livsmiljö

Den falska gavialen kan hittas i Indonesien, närmare bestämt på öarna Kalimantan, Sumatra, Java och Borneo. Den lever också i Malaysia och Brunei samt i delar av Vietnam och Sulawesi (i det ovannämnda Indonesien).

Tidigare sågs den även i Thailand, men den utrotades och ingen har hittats sedan 1970.

Den lever i sötvatten i floder som rinner genom sumpskogar, översvämmade skogar, kärr, sjöar och bäckar. Det är också möjligt att se den i utkanten av tropiska regnskogar, där vattnet är långsamt. I själva verket föredrar de områden med grunt, lerigt vatten, där de kan gömma sig effektivare och har en strand för att vila och sola.

Den falska gavialen är strikt köttätande. Deras sätt att hitta föda är opportunistisk, de tenderar att attackera djur som kommer till stranden för att dricka, oavsett art. De har setts fånga makaker, hjortar, hundar, uttrar, fiskar, fåglar, ormar, med flera.

Deras ordinarie strategi är att vänta i kamouflage nära stranden. Eftersom deras ögon och näsborrar sitter på toppen av huvudet kan de se och andas utan att avslöja sig. När bytet närmar sig fångar de det snabbt och dyker eller slår det i marken.

Det är sällsynt att de jagar byten som är större än ett rådjur. Deras nos är så smal att det finns en stor risk för frakturer om de börjar slåss med ett för stort byte.

Den falska gavialens beteende

Även om det saknas forskning om den här artens etologi är de kända för att vara aktiva dygnet runt och istället ta korta tupplurar flera gånger under en 24-timmarsperiod. Den falska gavialen är en ensamlevande reptil och närmar sig endast andra exemplar för att para sig.

Förutom jakt- och parningsbeteende finns det få uppgifter om hur de kommunicerar. Man antar att det sker genom beröring och lukt, eftersom synen och hörseln begränsas av det grumliga vattnet där de vanligtvis rör sig.

Parningen sker dessutom tyst, utan några vokala rop för att locka till sig varandra.

Reproduktion

De flesta uppgifter om den falska gavialens reproduktion kommer från uppfödning i fångenskap. Parning och äggläggning sker under regnperioden, då hanar och honor parar sig flera gånger under ungefär en vecka.

Honorna bygger sedan ett bo på marken, vanligtvis i skuggan, med hjälp av sand och omgivande vegetation. De lägger sammanlagt 20-60 ägg, som är ganska stora – 6,2-9,5 centimeter – och täcker dem med mer vegetation.

Den sexuella mognaden är mycket sen: 20 år. Även om detta är ett problem när det gäller bevarande är det logiskt för en art som lätt blir 80 år gammal.

Bevarandestatus för den falska gavialen

För närvarande har arten status som sårbar (VU) och dess population har minskat under flera år. Hoten mot den kommer främst från att dess territorium i allt högre grad invaderas av jordbruk och vattenbruk samt avskogning.

Ibland jagas de också för deras kött eller skinn. Åtgärder som vidtas för att hantera dessa hot inkluderar olika miljöskydds- och medvetenhetsprogram.

Det är svårt att finna empati för stora rovdjur, särskilt i områden där den allmänna befolkningen kämpar med fattigdom och är utsatt för farorna med djur som den falska gavialen. Trots detta spelar de, liksom alla naturliga jägare, en oumbärlig roll i ekosystemet och man får aldrig glömma att de har en rätt att existera.