Hur regenererar ödlor sina svansar?

Skriven och verifierad av Biolog Cesar Paul Gonzalez Gonzalez

Senaste uppdateringen: 22 december, 2022

Vissa ödlor använder en strategi som kallas autotomi. Den går ut på att släppa loss svansen för att fly från rovdjur. På så sätt kan de lämna en saftig måltid åt sina fiender medan de själva flyr till säkerhet. Då denna försvarsmekanism är så viktig och effektiv kan vi också finna att ödlor regenererar sina svansar så att de kan använda dem som lockbete vid ett annat tillfälle.

Denna märkliga förmåga är mycket utmärkande för flera arter av ödlor, geckor och salamandrar. Dessutom har förmågan väckt uppmärksamhet hos specialister inom ett antal olika områden på grund av den regenereringsförmåga som är inblandad i processen. Fortsätt läsa så får du veta hur ödlor regenererar sina svansar efter utförd autotomi.

Hur tappar ödlor sina svansar?

Autotomi är en märklig process som består av en separation av muskler, blodkärl och ryggradsben för att släppa loss svansen och använda den som bete. För att göra detta behöver ödlorna inte “slita av” strukturen själva; deras kropp är utformad på ett sådant sätt att precis vid svansbasen är allting redan separerat.

Processen underlättas av att det finns “frakturplan”, som separerar olika delar av svansen tvärs över varandra. På grund av dessa behövs endast en liten ansträngning för att strukturen ska kunna amputeras utan att orsaka betydande skador på ödlan. Enligt en artikel i Journal of Experimental Biology stoppas även blodflödet till svansen, vilket förhindrar förblödning.

Gör det verkligen någon nytta för ödlan att tappa svansen?

Det kan verka osannolikt att det skulle öka överlevnadsförmågan hos en art att amputera sin egen svans. Det är dock fullt möjligt och det finns bevis för detta. Efter att svansen har fallit av fortsätter den att röra sig som om den vore en levande varelse. Tack vare detta lockas rovdjuret till “betet” och reptilen får tillräckligt med tid till att fly.

Det är dock en ganska kostsam process för ödlorna att genomgå eftersom svansen är mycket användbar för balans, parning och resurslagring. Detta innebär att beteendet  används som en sista utväg, då alternativet vore en dödsdom.

Hur klarar ödlor av att tappa svansen?

Förlusten av svansen ger ödlor en omedelbar fördel för att fly från rovdjur. Denna struktur är dock viktig i deras liv och de måste återfå den för att undvika svårigheter när de förflyttar sig, parar sig eller bara överhuvudtaget överlever. Tack vare en imponerande regenerationsmekanism kan deras kroppar få den att växa fram igen. Det enda problemet är att det sker till en omfattande kostnad i energi.

Den process genom vilken ödlor återskapar sin svans är otrolig eftersom de återskapar hela sin lem utan att ha en “form”. Denna process är mycket lik det som sker under embryonal utveckling med stamceller. Av denna anledning har processen blivit ett av de mest populära ämnena inom vetenskaplig forskning.

Mekanismen bakom regenerering

Svansen regenereras av muskelsatellitceller, vars funktion – i alla organismer – är att reparera skadad vävnad. Hos ödlor kan denna cellinje “slå på” extra gener och återuppbygga mer än bara muskler. Denna process kallas också för dedifferentiering, och det är denna som möjliggör regenerering.

Det satellitceller gör är att “hämta” gener från embryonalstadiet för att “styra” skeendet. Detta ger dem detaljerade instruktioner om hur de ska återuppbygga svansen, som omfattar nerver, blodkärl, muskler och epidermis.

Regenerering är en mycket komplicerad process och dess mekanism är ännu inte helt klarlagd. Enligt en artikel som publicerats i Developmental Biology, har man uppskattat att cirka 326 olika gener är inblandade. Var och en är involverad i olika signaler och olika aktiviteter, och därför är det mycket svårt att fastställa interaktionsvägarna och att lösa mysterierna kring hur det fungerar.

Svansen återgår inte till vad den var

Även om regenerationsprocessen skapar en ny svans når den aldrig upp till samma nivå som den första svansen. Detta beror på att satellitcellerna inte har tillräcklig kapacitet för att fungera som en stamcell. Därför genereras en funktionell struktur, men med uppenbara skillnader.

Regenererade svansar kan gå obemärkt förbi för blotta ögat, eftersom de vanligtvis har samma yttre färger och texturer som resten av kroppen. Deras sammansättning förändras dock och den har följande egenskaper:

• Kalcifierat broskrör: Kotor som förlorades vid autotomin regenereras inte som ben utan som ett härdat broskrör utan segment.
• Rudimentär muskel: Muskelfibrerna rekonstrueras utan den ursprungliga komplexiteten och placeringen. Detta har dock ingen större inverkan på deras funktion.
• Kortare nerver: Regenereringen gör att nerverna blir mindre i storlek. Den skapar dock också fler av dem, vilket bidrar till att förhindra att svansrörelsen går förlorad.

Även om ödlor inte regenererar sina svansar perfekt är autotomi en desperat men nödvändig åtgärd som har visat sig vara fördelaktig. Sammantaget tar det cirka 60 dagar att återskapa den förlorade strukturen och att använda den som bete och distraktion är därför en bra investering för att överleva!