Invasiva råttor och deras påverkan på tropiska revfiskar

Skriven och verifierad av Psykolog Sara González Juárez

Senaste uppdateringen: 07 januari, 2024

När du läser den här rubriken kanske du undrar vad invasiva råttor har att göra med revfiskar. Dessa är ju arter som lever i mycket olika biomiljöer. Men faktum är att det råder en känslig balans i alla ekosystem. Och en enskild faktor, t.ex. en art som introduceras av människan, kan skada denna balans på bara några år.

Detta är ett av de senaste dokumenterade fallen – ännu ett bevis på de risker som människan innebär för planeten. Sambandet mellan de trofiska kedjorna i ett ekosystem och konsekvenserna på ekologisk nivå har inte undersökts så grundligt som det gjort den senaste tiden. Låt oss ta en närmare titt.

Tropiska öar och revens känsliga balans

Korallrev är både en tillflykt för en otrolig mångfald av liv och en grundläggande pelare i denna typ av ekosystem. Alla element som samexisterar i detta ekosystem, levande eller inte, spelar en oumbärlig roll för dess balans. När denna balans inte råder, påverkas hela biomet.

Våra arter påverkar, ibland oskyldigt och ibland inte så mycket, ekosystemen med sin aktivitet. De kan därmed skapa negativa konsekvenser såsom en minskning av näringsämnen i miljön. Denna brist på näringsämnen kan i sin tur påverka alla arter och ändra deras vanor och beteende.

Eftersom samspelet mellan alla dessa element är så komplext är det ofta omöjligt att förutse konsekvenserna av mänskliga handlingar, eller åtminstone de som är oavsiktliga. Exemplet med invasiva råttor är ett tydligt resultat av en av de minst studerade processerna i detta avseende, nämligen näringsämnenas väg i ett ekosystem och den roll som de spelar för den biologiska mångfalden. Låt titta närmare på detta.

Du kanske också vill läsa: Kuriosa om råttor och musik

Studien som kopplar samman invasiva råttor och revfiskar

År 2023 publicerade tidskriften Nature Ecology & Evolution en studie som undersöker hur svartråttan (Rattus rattus) påverkar det territoriella beteendet hos marina ryggradsdjur. Studien utfördes genom att forskarna gjorde en jämförelse av observationer från fem olika tropiska öar i Indiska oceanen, var och en med olika koncentration av svartråttan.

Fåglar och råttor

Svartråttan anlände som fripassagerare på fartyg som kom från Europa på 1700-talet. Sedan dess har dessa gnagare skapat sig en nisch i ekosystemet tack vare sin goda anpassningsförmåga till nya miljöer. Deras inverkan har dock inte gått obemärkt förbi, särskilt inte för fåglarna på dessa tropiska öar. Denna råtta har nämligen blivit ännu en fiende på deras lista över rovdjur.

På grund av detta rovdjur som bland annat äter deras ägg har antalet sjöfåglar minskat. Och, som det står i studien: “sjöfåglar är globalt sett viktiga bidragsgivare till spridning av näring, ansvariga för en stor mängd olika näringsämnen genom terrestra och marina ekosystem genom att de deponerar träck på öar efter att ha ätit från havet.”

Svartråttan som en introducerad art i detta ekosystem verkar som en störande faktor i denna näringsväg.

Fågelspillning och revfiskar

Näringsämnena i sjöfågelspillning berikar havsmiljön genom att det bidrar med kväve till alger och fiskar. Detta gynnar koralltillväxten och ökar i slutändan biomassan av marina ryggradsdjur. Om antalet sjöfåglar minskar, minskar därför det biologiska värdet av dessa ekosystem.

Och det är här vi kommer till fiskarten Microspathodon chrysurus, som har som huvudsaklig föda de alger som finns på reven. Normalt sett försvarar de sin födokälla med näbbar och klor mot andra havsdjur med agonistiska och territoriella beteenden. Detta är dock inte längre fallet på öar med stora råttpopulationer. Vad beror detta på? Läs vidare så ska vi förklara.

Du kanske också vill läsa: Symbiosen mellan korallrev och mikroskopiska alger

Den indirekta effekten på reven av invasiva råttor

Forskarna i studien noterade detta samband mellan råttorna och fiskarnas förändrade beteende. Genom att mäta kvaliteten på det omgivande vattnet för öar med stora populationer av Rattus rattus fann de att det fanns 251 gånger mindre kväve än i de områden som inte blivit invaderade.

Detta innebar att näringsvärdet i de algfält som fiskarna livnärde sig på sjunkit dramatiskt. Därför var mängden näring som dessa fiskar fick så låg att deras territoriella och aggressiva beteenden också minskat.

Med andra ord: varför försvara något som inte är värt att försvara?

Å andra sidan var fiskarnas revir mycket större. Detta menade forskarna visar på att dessa djur prioriterade att söka efter föda framför att försvara sitt revir. Av detta kan vi dra slutsatsen att störningar i näringsflödet påverkar beteendet hos de djur som finns i miljön, vilket i sin tur leder till en progressiv nedbrytning av själva miljön.

Hade du kunnat föreställa dig att det fanns detta samband mellan invasiva råttor och tropiska rev? Att mäta och minimera den påverkan som vår art har på planeten är nyckeln till att bevara det som finns kvar av den.