Hajar har långvariga relationer

Hajen är en art vars anseende har förvrängts mest av människans föreställningar. Filmer, berättelser och till och med vissa dokumentärer visar upp dem som hänsynslösa, grymma och ensamma rovdjur.

Lyckligtvis blir denna mardrömsbild gradvis avvecklad med varje studie och medvetenhetskampanj. Nyligen blev en studie publicerad som faktiskt visar att ingen regel är absolut. Varför det? Därför att det verkar som om hajen också är kapabel till att upprätthålla varaktiga relationer.

Studiens egenskaper

Studien som berör oss i den här artikeln – Companions and Casual Acquaintances: The Nature of Associations Among Bull Sharks at a Shark Feeding Site in Fiji – studerade tjurhajar (Carcharhinus leucas). Dessa hajar finner man i vattnen runt ön och trots sitt hotfulla utseende är de mycket fredliga och kan simma bland människor utan att utsätta dem för fara.

Den genomsnittliga längden hos dessa fiskar, som för flera år sedan kunde nå 3 meter, har minskat till 2,3 meter på grund av den intensiva jakten på de största exemplaren.

Den citerade publikationen är en longitudinell studie som har registrerat förflyttningarna hos 91 hajar under 13 år. Identifieringen av individerna har skett med hjälp av ärr, deformationer eller saknade lemmar. 3 000 dykningar gjordes i Fijis marina reservat Shark Reef Marine Reserve (SRMR) för att studera dess beteende.

Resultat: hajar har långvariga relationer

Även om man redan tidigare har observerat ett vänskapligt beteende hos hajar, så har det skett under otillförlitliga förhållanden. Detta berodde på att det var en akvarieverksamhet, där dessa fiskar inte kan bete sig naturligt. Dessutom var både studiens varaktighet och antalet individer för få.

Resultaten av tidigare undersökningar är dock bekräftade av den aktuella studien. I den tog dykare prover på hur många gånger samma hajar dök upp under olika dykningar och vilka hajar som dök upp tillsammans med varandra.

Detta bekräftade inte bara idén att vissa hajar föredrog sällskap med vissa andra hajar, utan visade också att de upprätthöll dessa band över tid. Trots att hajar är ensamlevande djur innebär förekomsten av tillgänglig och tillräcklig föda för alla, som tillhandahålls av dykningsturismen i Fiji, att hajarna går samman för att äta utan att konkurrera med varandra.

Den direkta utfodringen av hajarna verkade gynna fission-fusion-dynamiken bland de individer som varje dag kom till dykplatsen.

Diskussion

Den nackdel som studiens författare själva påvisade är precis vad vi nämnde. Tjurhajarna behöver inte konkurrera med varandra för att få mat, eftersom besökarna står för den. Vi vet inte om de skulle göra detsamma om resurserna var mer begränsade.

Faktum är att antalet hajar som närmar sig reservatet för att äta gradvis ökar. Dessa grupper, som innebär en minskad risk för predation och konkurrens, är också fördelaktiga för dem när de ska hitta en partner under fortplantningssäsongen.

Slutsatser: vänskap mellan hajar

Forskarna lade till ytterligare en nyans till de slutsatser de hade kommit fram till: att prata om vänskap mellan hajar är en antropocentrisk idé. Med detta menade de att det i bästa fall är vårdslöst att tillämpa biologiska processer som t.ex. gruppering på ensamma djur på ett deterministiskt sätt.

I observationsstudier är det lätt att försöka identifiera sig med arter, även om de är så biologiskt avlägsna som hajar. Denna process måste följa en vetenskaplig process för att kunna verifieras, även om den främjar empati mellan arter och bidrar till att successivt identifiera de universella grunderna för beteende.

Vad som är klart är att dessa upptäckter är ett tecken på att ingenting är absolut och att en arts natur inte helt och hållet bestämmer dess beteende. Även om man använder en antropomorfisk synvinkel är denna studie ytterligare ett bevis på att det inte finns något behov av krig när det finns tillräckligt med resurser för alla.