Den utdöda dronten: historien om dess försvinnande
Det har skrivits mycket om den utdöda dronten (Raphus cucullatus) under årens lopp. Tyvärr så kommer det mesta av denna information från legender och illustrationer som ofta har lett oss på fel spår.
Vi vet fortfarande inte allt om hur detta djur egentligen var eller varför det dog ut.
Den utdöda dronten och dess fysiska utseende
Dronten kom från Mauritius, öster om Madagaskar, och var en fågel som inte kunde flyga. Nuförtiden finns bara dess skelett kvar, men man har hittat många teckningar och historier om den.
Forskarna tror att dronten var en stor och tung fågel: 100 cm hög och mellan 10 – 18 kg. Lårbenen var långa, så dronten måste ha haft väldigt muskulösa ben. Benen i vingarna var dock väldigt små, och den kunde antagligen inte flyga.
Skelettet visade också hade dronten hade en stor näbb – ca 20 cm lång. Formen på näbben indikerar att fågeln åt mest frön och frukt, och det är väldigt troligt att favoritfödan bestod av frön från calvariträdet.
En studie från Linnéuniversitetet hävdade att dronten hade ett högt utvecklat luktsinne, vilket den antagligen använde för att hitta frön på marken. Den kan också ha grävt upp dem med sina starka ben.
Hur och varför utrotades dronten?
Det tog mindre än 100 år för människan att utrota dronten.
Då människan anlände till Mauritius på 1500-talet så jagades denna och andra fåglar, som inte hade några andra rovdjur vid denna tid. Detta var en del av anledningen till att de inte kunde försvara sig själva.
Dronten var lätt att fånga och var inte rädd för de nya invånarna på ön. Sjömännen kunde därför lätt ha ihjäl den, vilket ledde till att den utrotades.
Sista gången som någon sades ha sett en dront var 1662. Det förekom även andra rapporter som kan ha att göra med en liknande fågel som enkelt kan förväxlas med en dront: rödrallen.
Trots detta så har statistiska tekniker använts för att slå fast att dronten antagligen fortfarande levde runt 1690.
Andra fåglar i samma situation
Dronten var inte den enda fågeln av sitt slag som utrotades av människan. Här är en lista på fåglar som har försvunnit mindre än 100 år efter att de kommit i kontakt med människan:
- Rödrall (Aphanapteryx bonasia)
- Jätteelefantfågel (Aepyornis maximus)
- Sydöjättemoa (Dinornis robustus)
- Kustmoa (Euryapteryx curtus)
- Dromaius baudinianus
- Struthio camelus syriacus
- Amsterdamand (Anas marecula)
- Nordögås (Cnemiornis gracilis
- Garfågel (Pinguinus impennis)
- Nordöyxnäbb (Aptornis otidiformis)
- Hawkinsrall (Diaphorapteryx hawkinsi
- Sankthelenarall (Aphanocrex podarces)
Utrotandet av arter är inte bara negativt för själva arten som sådan. Varje art spelar också en fundamental roll i det globala ekologiska systemet, och konsekvenserna kan drabba alla på planeten.
Samtliga citerade källor har granskats noggrant av vårt team för att säkerställa deras kvalitet, tillförlitlighet, aktualitet och giltighet. Bibliografin för denna artikel ansågs vara tillförlitlig och av akademisk eller vetenskaplig noggrannhet.
- BirdLife International 2016. Raphus cucullatus. The IUCN Red List of Threatened Species 2016: e.T22690059A93259513.
- Gold, M. E. L., Bourdon, E., & Norell, M. A. (2016). The first endocast of the extinct dodo (Raphus cucullatus) and an anatomical comparison amongst close relatives (Aves, Columbiformes). Zoological Journal of the Linnean Society, 177(4), 950-963.
- Hume, J. P. (2006). The history of the Dodo Raphus cucullatus and the penguin of Mauritius. Historical Biology, 18(2), 69-93.
- Livezey, B. C. (1993). An ecomorphological review of the dodo (Raphus cucullatus) and solitaire (Pezophaps solitaria), flightless Columbiformes of the Mascarene Islands. Journal of Zoology, 230(2), 247-292.