Kalifornisk kondor: en del av naturens städpatrull

Kalifornisk kondor är den största flygande fågeln i Nordamerika, och en gång i tiden dominerade den skyarna i väst.

Dessvärre har arten sjunkit drastiskt i antal under en stor del av 1900-talet, vilket krävde stora insatser för att undvika dess utrotning.

Populationen av kaliforniska kondorer störtdök till endast 22 exemplar i hela världen i slutet av 70-talet. Den sista gruppen av friflygande kondorer infångades 1987 för att rädda denna fågelart.

Försök att återinföra kondoren i det vilda påbörjades 1992 och fortsätter än idag.

Anatomi och livsmiljö för kalifornisk kondor

Denna vackra fågel blir 115 till 140 cm från huvud till stjärt. Även om det finns viss könsdimorfism så är skillnaderna mellan könen minimala – hanen blir något större än honan. Vingspannet hos en vuxen fågel kan vara över tre meter.

Kalifornisk kondor är svart med vita fläckar och har ett kalt huvud med ett fåtal fjädrar. Färgen på huvudet varierar från vitt och orange till rödaktigt lila.

Det kala huvudet är en hygienmässig anpassning eftersom den äter dött och ruttet kött. När den sticker in huvudet i kadaver för att äta är det viktigt att undvika att rester inte fastnar i fjädrarna.

Kondorer lever i klippiga regioner och skogsområden, inklusive dalgångar och berg. Utöver det kan de vistas i kustområden i centrala och södra Kalifornien.

Deras permanenta boplatser måste ha höga klippor och material för att bygga bona med.

Matvanor

Den kaliforniska kondorens kost är ganska oaptitlig för människor, men den är vital för ekosystemet. Faktum är att dessa fåglar är en viktig del av naturens städpatrull eftersom de hjälper till att äta upp döda djur.

En frisk population av dessa asätare har stor påverkan på omgivningen. Generellt föredrar de kadaver från större djur, som hjort, boskap och får. De kan dock även livnära sig på kaniner och ekorrar.

De föredrar att äta färska kroppar, men de kan även äta mycket förruttnade djur om det krävs.

Kondorer kan flyga 20 km om dagen för att leta efter mat, och de hittar den tack vare sin välutvecklade syn. Vuxna individer behöver äta upp till 1,6 kg kött om dagen, men vissa kan konsumera dubbelt så mycket.

Försök till bevaring

Dessvärre står den kaliforniska kondoren fortfarande på randen till utrotning.

1986 fanns det endast tre levande exemplar i det vilda – samtliga hanar – vilket var en kraftig försämring jämfört med två år innan, då det fanns 15 exemplar, inklusive fem häckande par.

Efter flera års framgång med att avla dem i fångenskap i Los Angeles och San Diego kunde man frisätta flera exemplar på 90-talet.

Endast tiden kommer visa hur det går, men fallet med kondoren visar hur viktigt det är med bevaringsförsök, såsom att skydda djurens naturliga livsmiljö.

Fortplantning hos kalifornisk kondor

Sedan 90-talet har flera än 120 exemplar återförts till det vilda, men dödstalen är fortfarande höga.

Vidare är socialiseringen av fåglar i fångenskap svårt. Som en konsekvens är avel i fångenskap något som måste vara en del av den långsiktiga planen för fortplantningen.

De exakta orsakerna till det minskade antalet kaliforniska kondorer på senare år är fortfarande okända.

Välkända bidragande faktorer inkluderar dock förgiftning, kemisk kontaminering, minskning och förlust av deras naturliga miljö samt brist på mat.

Konsumtionen av förgiftat bete som placeras ut av ranch-ägare för att döda prärievargar är en av de rapporterade orsakerna. Även blyförgiftning från djur som skjutits av ranch-ägare är en orsak.

Parningsvanor

Snittlivslängden för kalifornisk kondor är 37 år i fångenskap och 45 i det vilda. Deras fortplantningsstadie börjar runt 6-7 års ålder.

När de når full mognad börjar hanarna sin uppvaktning genom att bred ut vingarna och gunga från sida till sida. När honan godkänner föreslaget parar de sig för livet.

De lägger ett ägg vartannat år och dess inkubationstid är ca. 56 dagar. Äggen kläcks mellan februari och april.

Kalifornisk kondor bygger sina bon i grottor i klippor eller mellan klippformationer och skrevor.

Vidare ansvarar båda föräldrarna för att ta hand om ägget tills kycklingen föds. Ungen är beroende av föräldrarna i ett år innan den lämnar boet.