Allt om bevarandet av den svarta storken

Skriven och verifierad av Veterinär Érica Terrón González

Senaste uppdateringen: 21 december, 2022

Varför är bevarandet av den svarta storken så viktigt? Det ska vi behandla i dagens artikel.

Den vita storken är en av de mest kända fåglarna om man tänker på alla myter och berättelser som den finns med i. När det däremot gäller den svarta storken är situationen helt annorlunda.

Trots att den svarta storken tidigare troligtvis funnits i lika många exemplar som den vita storken, är människor mycket mindre medvetna om dess existens och vet mycket lite om den.

Detta beror på att den är mer blyg än den vita storken och tenderar att hålla sig borta från områden med människor. I den här artikeln får du lära dig mer om bevarandet av den svarta storken.

Är dessa två storkar verkligen så olika?

Storkar tillhör familjen Ciconidae, som består av 17 olika fågelarter. Bland dessa framträder Ciconia-släktet särskilt. Det är inom den här gruppen vi hittar de iberiska storkarna:

• Ciconia ciconia, eller den vita storken
• Ciconia nigra, eller den svarta storken

Varjer år migrerar båda dessa storkar till den iberiska halvön för att para sig. Trots att arterna står varandra mycket nära  genetiskt, är det fantastiskt att se hur de skiljer sig när det gäller beteende.

Medan den vita storken är antropogen, som nästan verkar nyfikna på oss människor, är den svarta storken blyg. Den försöker alltid stanna i regionens berg, långt från människor.

När det kommer till antal och fördelning är skillnaderna också extraordinära. Medan det finns ett överflöd av den vita storken befinner sig tyvärr dess svarta kusiner på listan över hotade arter.

På grund av det är det viktigt för naturvårdare att komma med idéer så att vi kan behålla dessa vackra vattenfåglar på vår jord.

Den svarta storkens egenskaper

Egenskaperna som definierar denna blyga vattenfågel är följande:

• Ett vingspann på cirka 1,5 meter
• En vikt på ungefär 3 kilo
• Fötter som är tunna, långa och rödaktiga utan några fjädrar
• En spetsig rödaktig näbb
• Fjädrar som är helt svarta, förutom på magen där de är vita

Population och fördelning av den svarta storken i Spanien och Europa

Dessa fåglar lever i den sydvästra delen av Spanien, med en huvudbefolkning som ockuperar floden Tajo. Experter uppskattar att det finns cirka 300 till 350 reproduktiva par i landet.

Denna stork är en flyttfågel som flyger över Sahara, det finns därför ett större bestånd av svarta storkar i östra delen av Europa.

Svarta storkens habitat

Den här storken tänker på flera olika faktorer när det kommer till valet att bosätta sig i ett område. Dessa faktorer inkluderar tillgängligheten av material för att bygga sitt bo och närheten till områden med färskvatten.

Som vi nämnde tidigare föredrar denna fågel regioner som är fria från människor. Den svarta storken är främst en skogsart. Därför väljer den etablerade skogar nära floder och sjöar så att den kan bygga sitt bo i stora träd.

Den svarta storken är unik i det att den kan bygga sitt bo i steniga områden vid behov. Ibland behöver den göra det på grund av avskogning.

Bevarandet av den svarta storken

Allt tyder på att distributionsområdet, liksom antalet reproduktiva par, har minskat med tiden. Det finns flera orsaker som ligger bakom det, till exempel:

• Förstörelse av äldre skogar och att stora vattendrag och våtmarker försvinner.
• Vägar och byggnader nära de områden där dessa fåglar lägger sina ägg.
• Områden som storkarna är beroende av för att hitta mat försvinner, vuxna som blir störda under parningssäsongen och ägg som blir stulna.
• Allt dödande, förgiftning och olaglig jakt – vilket tyvärr är fallet med alla stora vilda fåglar.

De åtgärder som pågår för att skydda och öka den svarta storkpopulationen innebär att utveckla en bra rehabiliteringsplan, inklusive:

• Skyddet och återhämtningen av fågelns livsmiljö
• Minskad dödlighetsgrad för vuxna fåglar
• Förbättring av framgångsgraden för reproduktion genom övervakningsprogram och eliminering av olägenheter och stöld av ägg
• Specialisering i återhämtning av storkar på veterinärsjukhus