Exempel på kleptoparasitism och andra intressanta fakta

Innan vi kan ge dig några exempel på kleptoparasitism så undrar du antagligen vad det är för något. Det definieras som “stöld av byte som tidigare fångats av ett annat djur”.

Forskarna kallar det även “matparasitism”. Konceptet introducerades för att definiera stölden av mat som förekom mellan individer av olika arter, så det kallades därför för interspecifik (mellan arter) kleptoparasitism.

Det används dock för närvarande för att definiera agerande hos individer av samma art, vilket kallas intraspecifik kleptoparasitism. Kleptoparasiten är den som stjäl, medan värden är den som blir bestulen.

Rothschild och Clay introducerade detta koncept 1952. Forskarna ser nuförtiden detta som en matstrategi. Brockmann och Barnard skiljde 1979 på två grupper:

• Specialister. De har en serie med morfologiska anpassningar. Exempelvis förmågan att öka snabbheten under flygningar samt manöverbarhet. Största delen av djurets föda fås med hjälp av denna metod. Det är interspecifik kleptoparasitism.
• Opportunister. De som endast stjäl mat ibland, som när de ser mat i värdens mun. Dessa djur använder sig av denna metod på både ett intraspecifikt och interspecifikt sätt.

Det finns studier som samlar in information rörande detta utövande hos olika djurarter. Detta koncept begränsar sig inte till mat, utan berör även stöld av material, byggandet av bon, etc.

Bibliografin har fokuserat på studien rörande den ekologiska interaktionen mellan fåglar, speciellt sjöfåglar. Det finns dock även vissa exempel på kleptoparasitism hos andra grupper av djur, både ryggradsdjur och ryggradslösa djur.

Faktorer som influerar kleptoparasitism

Bland de faktorer som kan påverka denna strategi hittar vi:

• Miljöfaktorer
• Antalet potentiella värdar i relation till antalet kleptoparasiter
• Storleken på kleptoparasiten i relation till värden
• Den taktik som kleptoparasiten använder
• Näringsvärdet hos bytet

Exempel på kleptoparasitism

Viperasnok (Natrix maura)

Viperasnoken lever vid västra Medelhavet, inklusive den iberiska halvön, där den förekommer i stort antal. Födan består främst av fisk och amfibier.

Forskarna har nyligen observerat hur dessa ormar utövar intraspecifik kleptoparastism. Detta innebär att de stjäl byten från en medlem av samma art.

Det intressanta med detta är att man tidigare bara kunnat observera kleptoparasitism hos vissa typer av reptiler, men aldrig Natrix maura.

Denna teknik verkar förekomma i regioner med tätt befolkning av dessa djur, där det inte är lätt för dem att hitta byten.

Ormvråk (Buteo buteo)

Ormvråken deltar i två typer av kleptoparasitism. Större fåglar tvingar dem att ge dem sin mat, men samtidigt tar de även mat från mindre fåglar.

En grupp forskare har nyligen observerat detta på ön Teneriffa i Spanien. Bland ormvråkarna har kleptoparasitismen en opportunistisk natur. Då den möter en annan fågel så kommer den att övermanna den och ta dess byte.

Hyenor

Hyenor tillhört arten Hyaenidae och sägs vara ett av våra bästa exempel på kleptoparasitism bland däggdjur. Dessa djur är främst asätare, men de utövar även kleptoparasitism när de har möjlighet till det.

Denna art finns endast på den afrikanska kontinenten.

Intressanta fakta

Forskarna har observerat detta beteende hos ryggradslösa djur, inkluderat leddjur. Bland leddjuren är spindlarna ett bra exempel på kleptoparasitism, vilket visade sig vid en studie av Argyrodes elevatus.

Det verkar som att denna spindel praktiserar kleptoparasitism som ett sätt att förföra en annan spindel. Med andra ord använder den detta som en bröllopsgåva.

Hanen stjäl ett byte från sin värd, Metepeira incrassat. Därefter ger han bytet till honan och parar sig därefter med henne under tiden hon äter bytet. Detta är det första noterade fallet av kleptoparasitism hos Argyodes elevatus för detta ändamål.

Kleptoparasitism är inte något som många har hört om, men det är en väldigt intressant strategi. Djur anammar beteenden som låter dem överleva och utvecklas, även på andra djurs bekostnad.

Det finns även många andra intressanta beteendemönster hos djur, som exempelvis koprofagi.