Uttern, dess egenskaper, beteende och livsmiljö

Uttern och dess egenskaper

Uttern är en art som tillhör familjen mårddjur, vilket innebär att de är släkt med bland andra illrar, grävlingar och minkar. Trots vad många tror är uttrar inte släkt med bävrar. Bävrar tillhör familjen gnagare och har därför en betydligt mer avlägsen släkting.

Uttrar är vattenlevande däggdjur med god hydrodynamik och en något platt kropp. De blir normalt mellan 50 och 100 cm långa. Detta är utan att ta hänsyn till deras svansar som kan mäta nästan halva kroppslängden. Deras ben är korta och de har ett membran mellan tårna som hjälper dem att simma och dyka.

När det gäller pälsen har uttern en brunfärgad rygg och en gråaktig mage. Dess hår är ogenomträngligt, vilket gör att den kan behålla sin kroppsvärme även när den befinner sig i vattnet. När det gäller dess förväntade livslängd kan uttern leva upp till mellan åtta och femton år i det vilda. I fångenskap kan den dock leva upp till dubbelt så länge.

Trots vad vissa tror äter uttrar inte bär och växter. För det mesta äter de fisk, och av den anledningen kan vi med fog kalla dem för köttätare. Vissa uttrar äter grodor, och det finns också arter som lever i tropiska områden och gräver runt på botten av floder för att hitta räkor och krabbor.

Utterns livsmiljö

Uttern lever i nästan alla delar av världen, med undantag för Australien och Antarktis. De brukar bo vid stränder av floder och sjöar, men det finns några arter av havsutter som föredrar havsvatten.

Tack vare sin ogenomträngliga päls och sina tjocka lager av späck kan uttrar klara av kallt vatten. De lever i områden där vattnet är ganska grunt. Detta beror på att även om de är vattenlevande tillbringar de många timmar varje dag utsträckta i solen.

Normalt bygger de sina bon i sumpiga områden, myrar och skogar som ligger längs vattnet. Detta gör att de kan gömma sig mycket bra och fly från rovdjur. Det är dock värt att påpeka att uttrar inte har många rovdjur. Deras största hot är människor som jagar dem för deras skinn.

Trots att de är vattenlevande djur bygger de sina hålor på land. Vissa gräver i jorden för att göra sina hålor, medan andra bygger bon i grenar på klippiga stränder.

Förutom under fortplantningssäsongen lever uttrar inte i hålor eller i något permanent hem. Snarare definierar de ett revir som de bor i och försvarar, och de rör sig fritt över detta revir.

Arter av uttrar

Det finns 13 olika arter av uttern, även om vi kunde ta hänsyn till en annan art, Maxwells utter. Nedan berättar vi om de mest kända.

• Havsuttern finns i Nordamerika och längs Stilla havet. Den har det rundaste ansiktet bland alla uttrar och den livnär sig på fisk, som den jagar i grupp.
• Den europeiska uttern lever i sötvatten i olika delar av Europa. Den känns igen eftersom det gråa på magen är mer omfattande än hos andra uttrar, och täcker nästan halva kroppen.
• Jätteuttern lever i Sydamerika och dess population är koncentrerad längs Amazonas stränder. Den kan komma att väga mellan 30 och 40 kilo och komma att mäta cirka 180 cm lång.
• Klolös utter är en art som förekommer i Sydostasien och är en av de minsta uttrarna. Dessa däggdjur är mycket smidiga och livnär sig på små krabbor, grodor och maskar.

Utterns beteende

Uttrar är fogliga djur som inte tenderar att attackera utan föregående förvarning. De är territoriella och kan slåss med medlemmar av sin egen art. De brukar dock komma bra överens med andra djurarter.

De tillbringar många timmar av dagen utanför vattnet på stranden och njuter av solen. Den tid då de är mest aktiva är på natten eftersom de utnyttjar dagtid för att hålla sig gömda.

Uttrar har förmågan att använda verktyg för att hitta sin föda. Människor har faktiskt sett uttrar som använder stenar för att slå sönder skal som de inte kan öppna med sina egna klor. Det finns väldigt få djur som vet hur man använder verktyg, en egenskap som är ett tecken på stor intelligens.

Trots att de är mycket fogliga djur som inte är rädda för människor är det bäst att observera dem på avstånd och inte störa deras livsmiljöer. Alla uttrar är inte utrotningshotade, men de kämpar alla för sin överlevnad. De kan bli stressade och de är viktiga för de ekosystem där de lever.