Sumatraorangutangens fysiska egenskaper

I den här artikeln kommer vi berätta allt du behöver veta om sumatraorangutangens fysiska egenskaper.

Experterna säger att detta är den mest människolika primaten som finns p.g.a. dess storlek och faktumet att den går upprätt, samt vissa beteenden som den uppvisar.

Sumatraorangutangens fysiska egenskaper

Dess vetenskapliga namn är Pongo abelii och den är en av de tre undergrupperna i orangutangfamiljen. Denna orangutang finns bara på den norra delen av ön Sumatra och är ganska svår att hitta.

Det finns en viss sexuell dimorfism hos sumatraorangutangen, precis som hos de flesta primater. Hanarna är längre och tyngre – de är 140 cm lång och väger 90 kg, medan honorna är 89 cm och väger 45 kg.

Om vi jämför denna orangutang med de två andra underarterna så är den smalare och har ett längre ansikte. Pälsen har också en ljusare och mer rödaktig nyans.

Beteende och föda

Det vanliga namnet på denna art (orangutang) är baserat på två lokala ord. Det första är orang, som betyder person, och hutan, som betyder skog. Detta är därför en skogsperson!

Den har fått sitt namn p.g.a. en del av det beteende som den uppvisar.

Experterna har sett dessa apor använda redskap. De river exempelvis av en gren som de sedan använder som skyffel. De använder detta redskap för att hitta dolda termiter.

De kan också använda samma gren för att ta bort bin från bikupan och nå honungen (som om den vore en sked).

Forskare har även observerat att denna orangutang gör behållare av löv och andra material för att samla regnvatten som den dricker vid ett senare tillfälle.

Ett annat intressant beteende som denna art uppvisar har att göra med hur den rör sig bland träden. Den använder grenarna för att förflytta sig och även för att skydda sig mot sitt främsta rovdjur – den inhemska tigern.

Den rör sig mellan grenarna med hjälp av långsamma och svajande rörelser.

Denna art föredrar stora, saftiga frukter. Den kompletterar kosten med insekter som termiter och myror, samt löv och bark.

Den gör det inte särskilt ofta, men ibland äter den kött. Den behöver dock inte göra det och den har ingen naturlig jaktinstinkt som andra däggdjur.

Det är istället ett alternativ då det är ont om frukt. Då detta händer så kan en hona ha ihjäl en lorier som hon sedan delar med sina ungar.

Nuvarande status

Denna art är kritiskt utrotningshotad p.g.a. skogsskövling, omvandlingen av skogar till plantager och såklart illegal tjuvjakt (svarta marknaden för husdjur).

Detta innebär att orangutangpopulationen på Sumatra bara täcker den norra delen av ön i provinsen Aceh. Det har dock skapats en nationalpark (Gunung Leuser) för att skydda denna primat.

Arbetet med att rehabilitera och återintroducera dessa djur och skydda deras naturliga hemvist håller på att ge bra resultat, men det tar tid.

Experterna tror att denna art om 20 år inte längre kommer anses vara utrotningshotad. Den kommer istället finnas på listan över sårbara djur.