Mantelbälta: vad är detta för djur och varför är det speciellt?

11 juli, 2019
På grund av dess lilla, rosaskimrande utseende kan mantelbältan se ut som ett djur från en saga. Men så är verkligen inte fallet...

Djuret i dagens artikel kanske inte verkar speciellt, men det är faktiskt ett av de mest sällsynta och extraordinära djuren på planeten. Vi talar om en mantelbälta – ett väldigt intressant djur som är lite av ett mysterium.

Vad är en mantelbälta?

Detta djur (Chlamyphorus truncatus) tillhör familjen Chlamyphoridae och upptäcktes runt 1825.

Den anses vara det minsta exemplaret från gruppen bältdjur, och dess storlek varierar från sju till tio centimeter. Den har silkeslen vit päls, men dess mest iögonfallande drag är definitivt den rosa sköld som täcker dess rygg (hos både ungar och vuxna). Kanten av skölden är inte fäst vid dess kropp, så man kan tydligt se den vita päls som hjälper till att skydda den mot kylan.

Dess svans är diamantformad, vilket gör att den skiljer sig från andra bältdjur, vars svansar är långa och spetsiga. Intressant nog använder mantelbältan sin svans för att gå, som ett extraben.

Är de blinda?

Dessa små nattdjur är inte helt blinda, men de kan inte särskilja former och konturer. Deras ögon kan dock uppfatta ljus, vilket är en anpassning som uppstått eftersom den lever under marken.

Bältdjur i gräset

En mantelbälta lever merparten av sitt liv under marken. Eftersom dess syn är så begränsad använder den nosen för att hitta och äta små ryggradslösa djur, som myror och maskar.

Resten av dess kost utgörs av växter och rötter. Man vet dock inte särskilt mycket om dess kost, eftersom man inte kunna studera detta djur tillräckligt nära.

Livsmiljö och beteende

Mantelbältan lever i de centrala regionerna av Argentina. Den föredrar områden som är torra, eller sandiga fält med mycket buskar och kaktusar. Dessa djur kommer inte ut särskilt ofta, och därför vet vi inte mycket om dem.

En sak man vet är dock att den inte är bra på att hantera stress eller närvaron av andra djur. När den känner sig hotad använder den klorna för att gräva ned sig i jorden väldigt snabbt.

Det finns många saker hos mantelbältan som experterna fortfarande inte förstår. Deras fortplantningsvanor är ett mysterium, och det står inte riktigt klart hur många av dem som finns. På grund av detta är det svårt att säga huruvida de riskerar utrotning eller inteHur det än ligger till så är den ytterligare ett exempel på hur naturen aldrig upphör att överraska oss.

  • Superina, M. (2011). Husbandry of a pink fairy armadillo (Chlamyphorus truncatus): case study of a cryptic and little known species in captivity. Zoo biology30(2), 225-231.

 

  • Borghi, C. E., Campos, C. M., Giannoni, S. M., Campos, V. E., & Sillero-Zubiri, C. (2011). Updated distribution of the pink fairy armadillo Chlamyphorus truncatus (Xenarthra, Dasypodidae), the world’s smallest armadillo. Edentata12, 14-19.