Flodillern är kritiskt hotad

Flodillern (Mustela lutreola) är en art som är kritiskt hotad. Det är också ett av de mest utsatta små däggdjuren i Europa. Förlust av livsmiljö, okontrollerad jakt och, viktigast av allt, invasionen av minken, en dominerande konkurrerande art, är några av de bidragande faktorerna för flodillerns försvinnande.

Hur man kan se skillnad på flodillern och den amerikanska minken

Ett av de största hindren för att bevara flodillern är dess konkurrens med den amerikanska minken, en art som pälsodlare förde till Europa för ungefär ett sekel sedan. De två arterna är ganska lika varandra. Båda är från samma familj och har liknande kroppsbyggnad och beteende.

Det finns dock några fysiska egenskaper som kan hjälpa oss att skilja mellan de två. Följande är några av de egenskaperna som skiljer arterna åt:

• Flodillern är mindre i storlek.
• Minken är vanligtvis mörkare än den flodillern, vars päls är chokladbrun.
• Flodillern har vita fläckar på hakan och båda sidor av nosen, medan minken bara har en vit fläck på hakan.

Förutom dessa morfologiska skillnader kan vi också se några skillnader i deras beteende. Minken är mer aggressiv och är en mindre krävande art med avseende på sin livsmiljö, eftersom den lätt kan anpassa sig till alla typer av vattenmiljö. Dessutom har minken större reproduktionskapacitet.

Orsaker till att flodillern är kritiskt hotad

Det finns tre huvudfaktorer som ligger bakom försvinnandet av flodillern, vi kommer att diskutera dessa härnedan. Det mest effektiva sättet att säkerställa bevarande av den här arten är att vidta åtgärder baserade på dessa punkter: konkurrens med den amerikanska minken, utspridda populationer, samt förstörelse av livsmiljöer.

1. Konkurrens med minken

Den amerikanska minken är en annan liten art inom familjen mårddjur, som ursprungligen kommer från Nordamerika. Pälsodlare började avla arten i Kanada och USA i slutet av 1800-talet för att sälja dess päls. Kommersiell framgång var så populär att man också började göra affärer i Europa runt år 1920, där pälsfarmare byggde de första minkgårdarna, som sedan snabbt expanderade.

Många år senare dykte det upp vilda grupper av minkar runt om i hela Europa. Det var ett resultat av flera minkexemplar som flytt minkgårdarna på grund av dålig säkerhet eller olyckor. Minkar blev också medvetet frisläppta under befrielsekampanjer av djurrättighetsgrupper.

Introduktionen av den nordamerikanska minken hade en mycket negativ inverkan på miljön och inhemska djurarter. Minkens förmåga att anpassa sig, samt dess höga reproduktionskapacitet, gjorde djuret till en betydande konkurrent för andra mårddjur, särskilt för flodillern, som nu måste kämpa för samma territorium och resurser.

2. Flodillern är kritiskt hotad på grund av utspridda populationer

Flodillern har försvunnit från 90% av sitt ursprungliga bostadsområde i Europa. Populationen som fortfarande lever i samma område har isolerats från andra grupper. Den västra (fransk-spanska) populationen är avskuren från den östra delen (Donau-deltat och Ryssland) och i sin tur blir då också den spanska och franska populationen isolerad i väst.

Denna reproduktiva barriär har lett till en enorm förlust av biologisk mångfald, vilket har lett till att flodillern har blivit en ännu mer utsatt art. Ett av de viktigaste målen för avel i fångenskap är att bekämpa detta genom att införa olika exemplar i det vilda för att öka genetisk variation.

3. Förstörelse av livsmiljöer

Flodillern är ett märkligt djur eftersom att den trivs under mycket specifika miljöförhållanden. Den föredrar vanligtvis områden med en bred flodstrand, tät vegetation och vatten av god kvalitet. Den verkar föredra om floden har en långsam eller måttlig ström. Floders ekosystem är dock ett av de ekosystem som har drabbats mest av mänsklig aktivitet.

Förändring av flodbäddar och flodkanter, minskad vegetation vid floden, exploatering av vattendrag, vattenföroreningar och konstruktion av arkitektoniska barriärer som modifierar naturliga flodsystem, är de vanligaste orsakerna till förlusten av dessa ekosystem.

Strategier för bevarande av flodillern som är kritiskt hotad

Strategier för att bevara flodillern är utformade för att möta ovanstående punkter. För närvarande finns det många olika bevarandeprogram i hela Europa som arbetar för att rädda denna art från utrotning. Här är några av deras viktigaste strategier:

1. Populationsberäkning

Att förstå situationen som flodillern står inför i naturen är grundläggande för att göra en bedömning av arten. För att göra detta är det viktigt att fånga, återfånga och hålla reda på olika grupper för att ta vara på hårddata.

På samma sätt är det viktigt att förstå populationstätheten hos den amerikanska minken för att avgöra om metoder för hantering av invasiva arter fungerar.

2. Återintroduktion till naturen och avel i fångenskap

European Endangered Species Program (EEP) är ett bevarandeprogram som för närvarande arbetar för att rädda flodillern, liksom många andra hotade arter. EEP är ledande i arbetet för återintroduktionsprogram i länder som Estland, Tyskland, Frankrike och Spanien.

En av de största frågorna som forskare har stött på när de avlar denna art i fångenskap är beteendet hos flodillerhanarna. Det är ofta återkommande att hanarna, när forskare försöker para hanar med honor som är parningsbenägna, inte visar något intresse för parningsakten. De springer även bort från honan, eller kan i vissa fall agera på ett aggressivt vis.

Det finns få studier som verifierar vilka faktorer som gör att vilda flodillrar uppför sig annorlunda än de i fångenskap. Baserat på erfarenheter med djur från samma familj (Martes martes) från andra djurcentra kan vi dock se att inlärda beteenden, ålder och konkurrens med andra hanar kan påverka parningen.

3. Att förhindra spridning av den amerikanska minken och bevaring av livsmiljöer

För att stoppa spridningen av den invasiva amerikanska minken är det nödvändigt att kontrollera populationen samt förbjuda att nya minkpälsgårdar öppnas. Detta eftersom naturvårdare anser att de utgör en enorm risk för flodillern.

På samma sätt måste man snabbt genomföra åtgärder för att skydda och återställa floders ekosystem. Detta skulle hjälpa till att förnya förbindelserna mellan olika grupper av flodillrar, vilket i sin tur skulle öka möjligheterna till genetiskt utbyte. Dessutom skulle bevaring av dessa ekosystem också vara till nytta för andra hotade arter.