Varför blir djuren mindre?

Under de senaste 40 åren har ett fenomen inträffat som fascinerar både biologer och ekologer: djuren blir mindre från generation till generation. Det har tagit ganska många år för dessa uppgifter att komma till vår kännedom, eftersom det är en långsam och subtil process. Nyligen genomförda studier har dock grundligt undersökt detta fenomen.

Hur är det möjligt att djuren blir mindre? Även om det fortfarande finns ett och annat oklart så verkar det som om den globala uppvärmningen, än en gång, har något att säga till om. Om du vill veta vad dessa två fenomen har gemensamt kan du läsa vidare så hittar du svaren.

Bergmanns regel och den globala uppvärmningen

Det är inget nytt att individer tillhörande samma art är olika stora beroende på tidsintervall eller plats. Inom ekologin finns det faktiskt en princip som kallas Bergmanns regel. Den innebär att individer i en population av endoterma (varmblodiga) djur är större i kallare klimat och mindre på varma platser.

Detta hänger direkt samman med kroppens yta: stora djur har lättare att bevara värmen och mindre djur avger värmen bättre i varma klimat. Enligt denna standard kan man därför förvänta sig att djurens kroppsstorlek förändras där den globala uppvärmningen har påverkat temperaturen.

Fossila bevis på att djuren krymper

Att djur krymper är ingen överraskning för oss. Under hela jordens historia har den globala temperaturen förändrats på grund av extrema väderhändelser (t.ex. istider). Genom fossil från tidig Eocen har det bekräftats att många levande varelser minskade i storlek när temperaturerna steg med 5 till 8 grader under 10 000 år.

Dessa studier bekräftar inte bara att temperaturen påverkar kroppsstorleken, utan utgör också en grund för att förutse effekterna av den globala uppvärmningen i vår framtid. Enligt deras beräkningar kommer planeten att vara 1,5 grader varmare år 2040.

Djur minskar i storlek: fakta

Det finns många studier som visar att det finns ett samband mellan klimatförändringarna och det faktum att djuren gradvis krymper. År 2019 konstaterades till exempel att 52 fågelarter i Field Museum:s samling hade krympt med 2,6 % mellan 1978 och 2016.

Det finns även djur som blir större på grund av samma effekt. Den globala uppvärmningen fördröjer vinterns ankomst, vilket hjälper stora däggdjur att förlänga sin tillväxtperiod.

I fallet med atlantisk menhaden (Brevoortia tyrannus) vet man också att den har krympt med 15 % under de senaste 65 åren. Även fältmössen i nationalparken Doñana i Spanien har drabbats – i dag väger de en tredjedel av vad de gjorde för 40 år sedan. Nordkaparen (Eubalaena glacialis) har minskat i längd med nästan 1 meter sedan 1980-talet.

Förklaringar till endotermer och ektotermer

Varje djurs ämnesomsättning och omgivningstemperaturen är också relaterade till denna händelse. I ett kallt klimat ökar kroppens grundläggande ämnesomsättning, vilket gör att organismen kan växa ytterligare under sin mognadsperiod och därmed följa Bergmanns regel. Om temperaturen stiger på grund av den globala uppvärmningen minskar denna tillväxt.

Och hur är det med ektotermiska arter, såsom reptiler och amfibier? En minskning av deras genomsnittliga storlek har också dokumenterats och det finns en förklaring även för dessa djur. Varma temperaturer påskyndar till exempel grodornas utvecklingsfaser men inte deras tillväxthastighet. Detta innebär att de är mindre när de fullbordar sin metamorfos.

Att ett djur blir mindre genom åtgärder som är orelaterade till det naturliga urvalet kan vara förödande för dess överlevnad.

Det sjätte massutdöendet

I jordens historia har det redan förekommit fem massutdöenden av arter, varefter planeten har lyckats återhämta sig. Denna återhämtning dröjde dock miljontals år. Nu är det sjätte massutdöendet närmare än vad man tidigare trott, tack vare människans agerande. Arternas utdöende är 100 till 1000 gånger högre än väntat.

Att ett djur eller en växt försvinner innebär mycket mer än att vi bara inte kan se den arten igen. Arternas ömsesidiga beroende är en känslig balans. Om man tar bort “benen” från “ekosystemets bord” så kommer det att vingla mer och mer.

Rovdjur som får slut på mat, minskad spridning av frön och pollen, ökade populationer av andra arter etc. Exemplen på destabilisering av näringskedjorna är otaliga.

Även om det görs stora ansträngningar för att förutsäga och förhindra framtida effekter av människans agerande på planeten, innebär ekosystemens komplexitet att oväntade faktorer alltid dyker upp. Experter försäkrar oss om att de åtgärder som hittills har vidtagits bara är “lappverk”. Om man inte tar itu med grundproblemet kommer det inte att uppstå någon lösning på effekterna av klimatförändringen.