Nederländerna är det första landet utan gatuhundar

Kan du tänka dig en värld utan gatuhundar? Det känns utopiskt, men inte omöjligt. Däremot är det inte lätt att uppnå. Det är dessutom ännu svårare om man tar hänsyn till en stor del av mänskligheten, i synnerhet barn, som lever i omänskliga förhållanden och vissa på gatorna.

Med denna dystra panorama i åtanke, vad kan hemlösa hundar förvänta sig? Lyckligtvis finns det alltid undantag. Och idag kan vi konstatera att Nederländerna är det första landet utan gatuhundar.

Ett mål uppnått utan att offra gatuhundar

Men vad gjorde Nederländerna för att skapa en värld utan gatuhundar? För det första uppnådde Nederländerna detta mål utan att avliva djur samt utan hjälp av kennlar. Tänk även på att vi talar om ett relativt litet land med 17 miljoner invånare, med goda ekonomiska förutsättningar, hög livskvalitet och långt gången politik när det gäller medborgerliga friheter och miljöfrågor.

Och när man löst alla dessa besvär är det inte så underligt att man fokuserar på djurens välbefinnande. Men det har inte alltid varit så, något vi kommer att redogöra kring senare.

I artikeln redogörs det för hur Nederländerna blev det första landet att inte ha några kringdrivande djur kvar på gatorna.

Vilka åtgärder Nederländerna tillämpade för att få bort djur på gatorna

Nederländerna tog det här initiativet, i samband med andra problem i samhället, för att stärka djurskyddslagarna. Och för medborgarna och myndigheterna blev detta en gemensam insats.
Här är några exempel på detta:

• Lagar blev hårdare. Att felbehandla eller överge ett djur skulle innebära böter på mer än 160,000 kronor och ett fängelsestraff på upp till tre år.
• Utbildnings– och medvetenhetskampanjer organiserades för att uppmärksamma att felbehandling av djur är lika allvarlig som en människa som drabbas för misshandel.
• De erbjöd gratis kastreringar åt husdjur.
• Det infördes höga skatter på uppfödda djur för att uppmuntra adoption av övergivna djur.

Som man förstår är de flesta av dessa åtgärder svåra att införa i många länder där problemen med övergivning och djurmisshandel fortfarande inte är lösta. Det är därför vi lyfter fram att Nederländernas levnadsförhållanden starkt bidrog till den politiska framgången inom detta område.

Lite historia om holländare och hundar

Det faktum att Nederländerna inte övergiver sina djur idag betyder inte att det förflutna varit lika framgångsrikt. En undersökning som utförts av Hondenbescherming, den nederländska byrån för skydd av hundar, tillsammans med andra organisationer, avslöjar deras tillvägagångssätt som lett till den nuvarande situationen.

I början på 1800-talet uppskattades det i undersökningar att det fanns hundar i nästan alla holländska hushåll. De övre klasserna ägde djur av specifika raser som husdjur, för sport eller som en symbol för status. Å andra sidan hade de lägre samhällsskikten blandrashundar som de använde för arbete eller bevakning.

Och givetvis fanns det många kringdrivande hundar på gatorna, övergivna efter att inte längre ha varit till nytta. När andelen gatuhundar ökade blev rabies ett alltmer allvarligt problem. Detta bidrog till att folk blev tvungna att avliva ett stort antal gatuhundar. Dessutom började vissa kriterier träda i kraft som gällde användningen av koppel och munkorgar.

Nederländernas långa procedur att bli ett land utan gatuhundar

Trots att rabiesutbrott inte längre var ett problem fortsatte man att avliva gatuhundar. Dessutom trädde vissa ogynnsamma rättsliga åtgärder i kraft. Till exempel infördes skatt på hundägande. Denna skatt orsakade en ökning av antalet avlidna djur eftersom ägarna antingen var inkapabla eller likgiltiga till att betala skatten.

År 1864 anordnades den första djurskyddsmyndigheten. År 1877 öppnade det första hundskyddshuset. De första straffen för djurmisshandel daterades å andra sidan från 1866. Kring dessa tider drog hundar vagnar. Det var dock inte förrän 1962 man avlägsnade hundarbete helt och hållet.

Mycket av det förflutna är numera endast historia. I slutet av förra seklet lagstiftade man om en djurhälso– och välfärdslag vilket blev en grundläggande bidragande faktor i det faktum att Nederländerna idag är ett land utan gatuhundar.