Lamarckismen i moderna tider: evolutionsteorier

Skriven och verifierad av Biolog Miguel Mata Gallego

Senaste uppdateringen: 27 december, 2022

Lamarckismen är en evolutionsteori som föreslår att levande varelser tenderar att vara mer komplexa och utvecklas för att möta ett behov. Det vetenskapliga samfundet förkastade dock denna teori i slutet av 1800-talet efter att Darwin och Wallaces teori om naturligt urval blev mer allmänt vedertagen. Några av dess postulat verkar dock ha rättfärdigats mot bakgrund av nya vetenskapliga upptäckter, som förändrat vårt sätt att titta på evolutionsteorierna. Försvarar dessa upptäckter lamarckismen i moderna tider?

Vad är dessa upptäckter, och varför skulle de stödja Lamarckism? Innehåller de nuvarande evolutionsteorierna begrepp som kan bli föråldrade? Läs vidare om du vill lära dig mer!

Lamarckismen och girafferna som sträckte på halsen

Lamarckism är en teori som forskare tyckte var övertygande på grund av dess enkelhet när den föreslogs i början av 1800-talet. Den bygger på en grundläggande princip: djur tenderar att bli mer komplexa som ett resultat av en “vital impuls”. Denna impuls motiverar djuren att utveckla sina förmågor för att uppfylla vissa behov. Jean Baptiste de Pocquelin, en adelsman från Lamarck, förklarade sin teori mycket grafiskt med det välkända exemplet av giraffer.

Enligt detta exempel hade giraffer ursprungligen en kort hals, vilket gjorde det möjligt för dem att nå trädens nedre blad. Men på grund av konkurrensen om att få i sig tillräckligt med mat tömdes dessa grenar fort på blad. Enligt denna teori ansträngde sig girafferna därför mer för att nå de högre bladen, och det är anledningen till att deras hals idag är så pass lång som den är.

Lamarckismen i moderna tider: en (delvis) nedlagd evolutionsteori

År 1859 efter publiceringen av Charles Darwins The Origin of Species blev Lamarckist-idéerna “föråldrade”. Darwin uppgav att evolutionsförändringar inträffade genom naturligt urval av det mest lämpliga djuret, där djuren hade olika egenskaper och förmågor. Således, i exemplet med giraffen, var det en del giraffer som hade lite längre halsar, vilket gjorde dem mer benägna att överleva och därför reproducera sig. Om du vill veta mer om Darwins liv kan du klicka här.

Detta, tillsammans med senare ändringar, är grunden för samtida evolutionsteorier: naturligt urval eller överlevnad av de starkaste. I moderna tider är den darwinistiska naturvalsteorin allmänt accepterad. Vissa aspekter av Lamarckism kan dock vara korrekt, som vissa studier har funnit. Mer om detta härnäst!

Darwin föreslår att de starkaste djuren är födda med de egenskaper som gör djuren mer sannolika att lyckas med att reproducera och överleva. Därför kommer dessa individer att föra vidare sina gener till kommande generationer. Å andra sidan föreslår Lamarckismen att ju mer ett djur måste använda sig av ett visst organ eller förmåga, desto mer kommer detta djur att utveckla organet eller förmågan.

Påverkar miljön genetisk modifiering?

Vi lever i en värld där vi accepterar att gener, och variationer på dessa gener, är grunden för evolution. De flesta av oss har, antingen medvetet eller omedvetet, växt upp med, och accepterat, Darwins evolutionsteorier. Ibland inser vi dock inte att några av Lamarcks idéer är helt rimliga. Allt i livet är inte bestämt enbart av gener. Gener är inte heller oberoende av den miljö som vi lever i. Det finns olika sätt på vilka miljön kan modifiera gener, med tanke på genomets kemiska natur.

Härnäst kommer vi att utforska några av Lamarckismens idéer och se vilka av dem som kan vara sanna, och vilka vi antagligen borde vederlägga. Vi går nu dock in i spekulativ terräng, så inga av dessa påstående behöver vara helt och hållet sanna eller falska.

Mutationer är slumpmässiga, de har ingen riktning

En av missuppfattningarna om darwinistiska evolutionsteorier är att denna biologiska mekanism strävar efter ett specifikt mål. Detta är en Lamarckistisk idé eftersom denna evolutionsteori förespråkade teorin att anpassningar hos djur har en specifik mening.

Till exempel så sträcker giraffer på halsen, örnar utvecklar sin syn, hundar förbättrar sitt luktsinne osv. Darwin avvisade dock detta och antog helt enkelt synsättet att de som bättre anpassade sig naturligt skulle frodas.

Luria och Delbruck-experimentet från år 1943 illustrerar detta mycket bra. Enligt Lamarck är evolutionen riktad. Detta innebär att den skulle bedriva vissa fördelaktiga anpassningar. Luria och Delbruck visade dock att bakterier anpassade sig till bakteriofagvirus på ett helt slumpmässigt sätt, inte genom att försöka anpassa sig. Mutationer är resultatet av slump, och inte av en predisposition för miljön att generera mutationer i en specifik riktning.

Fientliga miljöer kan förändra gener

Det här ställningstagandet verkar helt troligt. Enligt vissa studier stimulerar växter av backtravssläktet (Arabidopsis) rekombinationen av sina gener när de blir attackerade av parasitsvampar. Dessutom förbättrar denna mekanism genetisk variation, vilket kan leda till en fördel för växter.

Andra artiklar stöder denna idé och tillägger att denna ökning av genetisk rekombination också sker inför andra typer av stress, såsom exponering för vissa giftiga föreningar.

Även om vi inte har bevisat att en liknande mekanism finns hos djur, kan vi se hur miljön kan påverka generna. Och inte bara det, men vi kan också bevisa att det är de levande varelserna själva som kan påverka sin DNA beroende på miljöförhållanden.

Lamarckismen i moderna tider: gener är inte allt i livet

Även om vissa forskare anser att darwinistiska evolutionsteorier och deras samtida modifieringar är korrekta, kan vi inte bara fasthålla tron om att allt enbart handlar om kromosomer. Det är uppenbart att den kemiska arten av genetiskt material gör så att det hela tiden är relaterat till omgivningen. Därför är lamarckismen i moderna tider mottagligt för modifiering enligt rådande förhållanden. Dessa teorier kan verka chockerande för oss, men de har beprövade komponenter i sina postulat.